AXA Fjällmarathon 2012 blir en utmaning ! Loppet fullt för länge sedan men jag lyckades genom lottning få möjligheten att köpa en startplats här om dagen, tack för det Fru Fortuna!
Det blir ett lopp på 43km med totalt 1800 höjdmeter uppe i Vålådalen. Tror att runt 330 herrar och 100 damer kommer till start i soloklasserna och jag ser redan nu fram emot denna upplevelse. Lär bli lite av en "blod, svett och tårar" men jag hoppas samtidigt på en underbar naturupplevelse och stämning. Jobbar på att få plats på hotellet vid fjällstationen vid Vålådalen där det efter lördagens utmaning serveras en bankett för löpare och arrangörer.
Kollade lite på fjolårets resultatlista och kunde konstatera och kunde konstatera att det var en hel del elitlöpare med, även en del skidåkare och orienterare verkar vilja deltaga i detta lopp. Segararen Andreas Svanebo vann på tiden 3:40:53 i förra årets lopp, en oerhört bra tid sett till banprofilen. Samma Svanebo har psrungit Lidingöloppet på 1:50 så då börjar jag förstå vilken ansträngningsnivå AXA Fjällmarathon lär innebära. Även den gamle längdslegenden Janne Ottosson deltog 2010 och kom i mål på en tredje plats.
Personligen kommer jag troligen inte ha något direkt tidsmål utan istället springa efter mottot när jag kommer i mål så skall jag vara helt tömd på alla krafter och det skall inte finnas minsta lilla sparat. Hoppas på en bra kombo av naturupplevelse och fysisk utmaning. http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/files/Banbeskrivning_Fjallmaraton.pdf
Det blir upp till Vålådalen full med motivation med nattåget från Göteborg onsdagen 8/8 och sen hem på söndagen 12/8 förhoppningsvis nöjd men lätt sargad..?
Just nu går träningen bättre än på länge, flåset inte på topp men det känns som jag är på god väg att få upp en form som är bra utifrån mina egna mål mätt. Tränade andra intervallpasset på länge med löparklubben Solvikingarna i tisdags och det var för jäkla skoj att svettas ihop med lite andra målinriktade människor.
Kort och gott en go känsla i träningen igen och därmed är också glädjen och tron på att kunna bocka av mina uppsatta mål större! Idag är det vilodag, lite stressande för skallen men oerhört nyttigt för kroppen.. :)
Vi har gått in i den så kallade högsommaren, grillarna går varma, uteterasserna är fullproppade och det börjar infinna sig en go sommarkänsla i kroppen. Somrarna i vårt avlånga land är ju på tok för korta men det är kanske därför man uppskattar dom få månader när 60 wattarn där uppe lyser som mest. Ser fram emot en go sommar med mycket gott i magen och strupen, en och annan timme på stranden och mycket tid med vänner och familj.
Alla som håller på med träning och friskvård vet hur förbannat själsdödande det är när man är inne i skadeperioder och inte kan göra det man önskar. För en frimärkssamlare kan en stukad hand vara förödande, för en boxare ett klent psyke likaså och för en löpare är en kass fot inte att rekommendera. Men som någon så käckt sa en gång "efter regn kommer solsken".. Det är få skador som inte på något sätt går att läka eller rehabilitera på ett sånt sätt att man åtminstone kan vara aktiv i viss grad då man frisknat till. Värre är det ju med kroniska skador eller sjukdomar som drabbar många människor. Många av dessa människor visar en oerhört imponerande styrka att kämpa för att fungera bättre i vardagen och så finns det andra friska människor som inte sällan gnäller om en talle i näsan. Lite som att jämnföra granit med mjölsten skulle jag nog vilja säga. Videon nedan har nog många av er redan sett men för mig är den ett tydligt bevis på hur det kan se ut om man har en positiv inställning till livet och dom problem det bjuder på..
Min skada eller talle i näsan är för tillfället besegrad och man har åter börjat nöta löpardojor och svettas uppe i Skatås ett stenkast från där jag bor. Kände mig som en flodhäst när jag sprang förra veckan men det var bara att inse fakta och bita i. Lungorna kändes som dom förvandlats till russin och pulsen stack iväg till ovanligt höga höjder trots ganska medelmåttig fart i spåret. Varje gång man varit borta från riktig konditionsträning så påminns man om vilken färskvara det är. Det går inte att leva på "gamla meriter" för att man sprang mycket för ett år sedan eller en månad sedan...nej nej man är aldrig bättre än vad dagsformen visar så jäkla logiskt är det ju i det mesta man sysslar med. På jobbet där jag jobbar med en polishund så består en del av arbetstiden av träning. Precis som i den privata träningen så går motivationen i vågor, det vill säga ibland brinner man väldigt mycket för det och ibland är det tufft att motivera sig för att träna. När man väl står där och skall göra ett test med hunden så blottar det sig varje gång om man varit seriös eller oseriös i sin träning. Finns alltid folk som skyller på det ena eller det andra men i 99% av fallen då något inte klaffar som det ska så beror det på en själv och ens egna förberedelser.
Nu har jag accepterat formtappet som jag fått sen det kändes som bäst i mars och har nu som mål att vara tillbaka på den nivån i mitten på augusti igen. Allt hänger på att inga skador hindrar mig från att följa mitt program och att jag använder skallen och är lyhörd från min kropps signaler. Samtidigt får man inte bli feg och börja känna efter för då finns det alltid någonstans det ömmar eller känns stelt. Jag kommer sannolikt inte köra några tävlingslopp förrän 14/7 då jag tänker mig att dra ner till Varberg för att lufsa 10km i stekhet sol och ett Varberg med sommarpuls?
Hoppas på fru fortuna !
På fredag är det sista dagen att avanmäla sig till Axa Fjällmarathon den 11e augusti 2011 http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/
Det var fullt när jag fick upp ögonen för loppet men det finns fortfarande en liten chans att få köpa en startplats via utlottning. Det rör sig om ett lopp på 43km med 1800 höjdmeter så det råder inget tvivel om att det lär bli en stor utmaning om chansen dyker upp. Blir det inget är det inte mycket att göra åt utan det finns fler lopp.
Årets tidsmål som sattes upp i vintras när träningen gick som bäst står fast sen om jag kommer att lyckas bocka av dom innan 121231 det återstår att se. Men utan konkreta mål att jobba emot så har jag svårt att finna den den där goa gnistan i träningen. Så länge jag har passionen med mig i träningen så kör jag på! Att jag nu brinner för just löpning är nog till viss del en slump. Vem vet 2013 kanske vi kör en nysatsning på kast med liten boll eller hästpolo, man skall ju göra det man brinner för. Avslutar med en video över den gamle engelska fotbollslegenden Paul Gacoigne. Han var oerhört knepig på många sätt men han hade en bra självdistans och hade rätt mycket glimt i ögat.
Kexrundan är ju ett ruskigt klämkäckt namn på ett cykellopp ! Körde mitt andra cykellopp i mitt liv i söndags, det var ett motionslopp på 10,7mil i Kungälv med omnejd. Vädret var ruskigt bra och jag åkte till Kungälv med träningsvännen Bjorn Erik Norman för övrigt en mycket trevlig norrman. Hade servat min gamle racer av märket Scott, den inhandlades för sisådär sju år sedan och just då tyckte jag det var en riktig pärla.. Vid starten till Kexrundan så kunde jag konstatera några saker då jag sneglade på dom andras cyklar och övriga utrustning.. Jag hade bara en hållare för vätska, mina pedaler och cykelskor är tydligen inte såna man har till landsvägscykling och min cykel var en tungviktare jämnfört med många andras. Jag förstod då att cykling till stor del är en materialsport.. Men vem bryr sig, det handlade om att ge kroppen ett härligt träningspass och inte minst få till ett längre träningspass för hjärtat.
Vi rullade iväg och stämningen var på topp, först över kullersten inne i centrala Kungälv och sen vidare på större vägar runt om i trakterna. Första kilometerna var lite av en nära döden upplevelse för mig kan jag meddela. Det var trångt och det trampades på rätt bra utifrån Kungälv. "Måtte inget rådjur komma ut från skogen eller cyklisten framför mig tvärnita nu" var min tanke, det var nog lite Stig Helmer varning fast på cykel.. Är man inte van så kan 35-45km/h på en cykel kännas halvlurigt innan man fått upp rutinen och känslan.
Efter någon mil så hade det blivit lite spridning på alla och det var lite olika klungor som bildades. Jag var inte med i tätklungan utan fanns i en klunga strax där bakom. Tog en stund innan jag fattade grejen och började hänga med i tempokörningen som blev i klungan. Hängde med denna klunga i fem mil men sen kände jag att jag var lite rastlös och försökte mig på att gå loss lite i samband med ett antal uppförsbackar. Fick snabbt en lucka men det berodde nog inte på att ingen orkade gå med utan snarare på att ingen annan var så korkad att dom i detta skede av loppet fick för sig att cykla på egen hand istället för att tempoköra ihop. Jag cyklade på ensam i ganska bra fart i ca 15-20min sen var klungan återigen ikapp mig. Min orutin och rastlöshet ledde med facit i hand bara till att jag bara brände krafter i onödan.. Men men det är bara att bjuda på det tänkte jag. Färden gick vidare på en fin bana där det gick såväl utför som en hel del uppför emellanåt. Jag bet mig fast i klungan och med ca tre mil kvar så skruvades tempot upp en aning. Vi var nu säkert 12 man som låg i samma klunga och som hjälptes åt att dra. Jag bet i en bra bit men kände att det skulle bli tufft att hänga med dom snabbaste i klungan hela vägen in i mål. Ett antal ur klungan gick loss och kvar blev ungefär åtta man. I denna klunga var det inte många som ville dra så jag fick ta på mig blåstället och försöka agera "vindkrossare" åt dom andra. Efter ett tag fick jag dock bra hjälp av en annan cyklist och när vi till sist rullade in i mål i Kungälv så var det jag och han som var ensamma ur den sista klungan.
Ett riktigt bra träningspass för hela kroppen och förutom att det var lite stelt i ryggen då jag klev av efter 10,7 mil så kändes kroppen okej. Baken hade klarat sig fint och jag kunde sitta ner i bilen på vägen hem utan att använda badring.. Ca 35,5km/h tror jag att snittiden blev för min del. Har inget att referera till men det kändes som jag gjorde ett ganska bra lopp med tanke på att det var mitt andra cykellopp så här långt. Blev dock direkt sugen på att köpa en ny lättare cykel och risken är stor att det blir ett inköp till vintern när man kan fynda lite..
Dax att ta en spruta ! Efter ett antal veckors ofrivilligt uppehåll från löpning så är det på måndag dags att inte bara förlita sig på rehab. Har kört ganska målmedveten styrketräning och jobbat upp min styrka i framförallt benen en del med hjälp av en mycket bra sjukgymnast på Sportrehab i Göteborg. Den ömmande senan har blivit klart bättre än för två månader sedan men den vill inte helt se sig besegrad. Därför är det nu dags att kalla på förstärkning och dunka in lite kortison i skiten för att ta livet av den seglivade inflammationen. Kortison skall inte användas i onödan och det är ingen mirakelgrej men har varit i kontakt med idrottsläkare och i detta läget kan det vara riktigt effektivt. Bara att hoppas..
Brud+Backe=Sant ! Här har det blivit ett antal pass senaste veckorna.. Inga långa pass men jag har kört det jag har kunnat och det har varit ett bra sätt att dämpa konditionsraset under skadetiden.. För er som vill köra lite backträning så kan jag rekommendera denna backe, det finns olika längder och lutningar beroende på vilken sida av backen man väljer. Att det dessutom på toppen är en fin utsikt över stora delar av Göteborg kan man ju njuta av efter passet :) !
Konditionen känns inte på topp men det positiva är att det blivit lite mer variation på träningen och att man hämtat hem vad det gäller andra bitar istället. Kan lufsa kortare sträckor på 4-5km utan större problem och jag har kört några pass med fokus på syreupptagning. Då jag bor granne med Delsjö/Skatåsterrängen så är det inte konstigt att man väljer att lägga 90% av sina träningspass där. För att uttrycka sig på ren svenska så är det löjligt fina omgivningar för träning och friskvårdsaktiviteter i dessa trakter !
Halva året har snart gått och man har hunnit med två löptävlingar och ett cykellopp det är betydligt mindre än vad jag hade planerat. Kan dock meddela att motivationen är på topp !
Ibland ser man saker på kort respektive lång sikt, det kan gälla arbete, träning eller vad som. För egen del måste jag ha en kombination av dessa båda synsätt för att känna motivation och kunna prestera på topp. Har jag bara ett mål som ligger ett år framåt känns vägen dit väldigt lång hur stort målet än kan tänkas vara. På vägen mot det långsiktiga målet måste jag ha delmål, det vill säga mer kortsiktiga mål.
Alla som känner mig väl som person vet att jag i många lägen kan vara en "allt eller inget" människa. Om jag väl bestämmer mig för att satsa på något så vill jag helst göra det fullt ut sett utifrån mina egna förutsättningar osv.. När jag förra året valde att lägga mina fotbollsdojor i papperskorgen så var jag tvungen att hitta någon ny morot att träna mot. Att det just blev löpning var väl en mix av slumpen och det ultimata välbefinnandet. Slumpen så till vida att jag anmälde mig till några motionslopp däribland Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Dom loppen gav mig en kick och jag kände ganska omgående att jag ville börja pressa mina löpartider mer och mer. Jag ville gå från en motionär till att försöka bli en elitmotionär där löpning blev lite av ett naturligt inslag i vardagen. Det har blivit en hel del fysisk aktivitet genom åren, från att jag var med farsan på fotbollsplanen vid 5års åldern till att man hunnit spela både fotboll, handboll och till viss del innebandy. Kan ibland sakna doften av liniment, lagtaggningen och det goa tugget i omklädningsrummet med gubbarna grus. Kanske blir det att man springer efter trasan igen nästa år..? you never know..
Känslan efter ett löppass är dock extremt svårslagen, endorfinerna har fart runt i kroppen, hjärnan är rensad och man känner sig så frisk man kan göra... ;) Just denna mix och goa känsla har jag svårt att få av någon annan träning än just "hjärtträning". Utan att ha nyttjat droger någon gång i mitt liv så kan jag ju ändå reflektera över att det för en missbrukare kan ge lite av samma känsla när dom tar sina droger som när jag tar mina löppass. Sen att effekten givetvis är otroligt skadande med droger det är en helt annan femma, det finns ju en anledning till att det kallas missbruk.. Rent principiellt så kan jag ändå ha en förståelse varför människor söker metoder som ger dom en känsla av välbehag. Om det sen innebär fysisk träning, äventyrsresor eller att lira på sin gitarr det är ju högst individuellt.
LITE ANNAT TRÄNINGSUPPLÄGG
I vintras bestämde jag mig för att gå "all in" för löpningen och se hur mycket jag kunde utvecklas under ett år med målinriktad träning. Jag hade en enormt bra start på året med tre månaders varierande löpträning. Mitt hjärta och mina lungor blev starkare och trots en riktigt dryg vinter vädermässigt så har jag i det närmaste haft motivationen på topp hela vägen. Med facit i hand så tippade jag över gränsen för vad min sargade fot klarade av men det är inte värre än att jag nu är på gång igen. Lärdomen jag tagit är att jag nu ändrat mitt träningsupplägg och kommer köra lite mer som för några år sedan. Det vill säga inte bara springa utan även baka in ett antal bra styrkepass i veckan för att därigenom öka mina marginaler att hålla mig på rätt sida om skadegränsen. Då jag ligger på 85-88kg så måste jag hålla senor och muskulatur i bra form för att köra den träningsmängd jag önskar. Jag har ambitionen att framöver återigen vara uppe på 10-12mil/vecka men att fördela dessa mil lite annorlunda.
Nya upplägget är ingen mirakelgrej utan bygger på att jag kör enligt principen,
"2dagars träning-1dags vila-1dags träning-1dags vila osv.."
Detta i kombination med en seriös kost och ett gött liv i övrigt hoppas jag skall göra mig fysiskt stark på sikt. Jag kommer även vända mig till Aktivitus ett hälsoföretag som erbjuder återkommande tester och uppföljning av mål. Det är här dom ovan nämnda delmålen kommer in, jag kan få ett kvitto på om jag ligger rätt i träningen eller om något måste justeras.
3e augusti 2013 då hoppas jag att vara i min livs fysiska form och göra en riktigt bra tid på sm över 100km i Stockholm!
Om två dagar går startskottet till Göteborgsvarvet. För egen del bestämde jag mig ganska tidigt för att det troligen inte blir något varv 2012. Jag har nu kört ett antal löppass och foten känns bra mycket bättre än tidigare. Jag skulle kunna "chansa" och springa igenom varvet på ett så bra sätt jag kan med dagens form. Frågan är om det är värt att riskera att gå in i en ny skadeperiod bara för att springa varvet på en tid jag inte hade varit nöjd med för en månad sedan? Otroligt svårt att sia om vad jag skulle kunna prestera för tid om jag skulle välja att springa varvet på lördag men dom där 1:17-1:18 som kändes klart realistiska innan skadan hade jag inte nått. Väljer därför att avstå varvet och istället utnyttja dom 23 dagar som återstår till Stockholm Marathon på bästa sätt. Kommer svida lite i mitt idrottshjärta på lördag förmiddag men jag slipper oroa mig över att skadan är tillbaka på ruta ett på söndag.
12-06-02 Kl 12:00 !
Förra året sprang jag mitt livs första marathon och jag lufsade in i mål på tiden 3:01:12. Jag hade absolut ingen koll på vilken tid jag då kunde prestera utan jag hade några månader tidigare lagt ner fotbollen och fått lite smak för löpning istället.Vet att jag tog på mig så kallade mellantidsarmband för en sluttid på 3:15 och 3:30. Försökte njuta av atmosfären och det var egentligen först 10 km från mål som jag såg att det lutade åt en riktigt skaplig nybörjartid. Hela intrycket av Stockholm Marathon 2011 var att det var en riktigt go folkfest med fina omgivningar, bra publik och en utmanande bana.
Svårt att sätta upp tidsmål efter ett skadeuppehåll, jag gillar att ha tidsmål och att jaga mina pers. Så målet till Stockholm Marathon är ännu lite oklart, får träna på några dagar till innan jag vet vart jag står. Men spontant så vill jag ju under 2:50. Det känns som en tuff tid då flåset och uthålligheten måste väckas till liv. Under mina veckor med utebliven löpning och mer alternativ träning så vips så la man på sig tre pannor ganska omgående. Dom hoppas jag "lägga åt sidan" då det är dags för maran. Skulle nog vilja säga att jag har en ganska sund grundinställning till kost men samtidigt så har man utan tvekan sina laster och det tillhör ju en del av livet att kunna njuta av livets goda.. Nedan är en av mina favoriter..
Träningen är nu återigen inne i en go fas och denna veckans upplägg har varit och ser ut enligt följande: Mån 7/5 Rodd 4500 m Löpintervaller 7*1000 m Tis8/5 Rodd 3000m Löpning 3000m Rodd 3000 Löpning 3000m Rodd 3000m Löpning 3000 m Ons 9/5 Vila Tor 10/5 Förmiddag: Styrkeprogram Eftermiddag: Rodd 6km Löpstege modell jobbigare. 1000m-2000m-3000m-4000m- -3000m-2000m-1000m. (Vila 1-3min) Fre 11/5 Lättare jogg till arbetet, styrka och stretch. Lör 12/5 Morgonpass i Brudarebacken(låter trevligt men är inte riktigt som det låter..) Uppjogg 5km, 5+5+5+5 serievila långa backlöpningar längs liften. Nedjogg hemåt. Sön 13/5 Pulsbaserat pass på ca 15km.
Kan avsluta detta skrivande med att ge ett tips på en go smoothie som jag avnjuter efter många träningspass. ett riktigt hemmabygge men släng till era favoriter så får du en god och nyttig vitaminbomb !
Arla lättyoghurt
2st ägg
Rikligt med frysta och osötade hallon(snart kan man slänga i nyplockade istället..)
1st ananasskiva
1st kryddmått kanel
1st riven morot
1/2 Avocado
2dl osötad musli(Axa)
Samtliga ingredienser måste vara väl kylda för att få fräschaste smaken !
Vilket värdelöst aprilskämt ! Drygt en månad med mer eller mindre helt utebliven löpträning har varit mentalt jobbigt att acceptera. För har man börjat fastna för löpning, känna att det är mer njutning än obehag så är just den träningsformen svårslagen. Endorfinerna flödar i kroppen och man tänker sällan så klart som efter ett löppass.
Om man har träning som en "drog" och är envis som en åsna så vill man inte gärna acceptera en skada. Man vill tro att en skada är av mycket lättare art än vad proffsen(läkarna) säger och alla symptom pekar på. Jag har gått in stenhårt för min träning under knappt ett års tid nu kan man säga, dragit ner lite på styrketräningen och fokuserat på konditionsträning. Sparat på groggarna längs avenyn och tänkt mer resultatinriktat. Resultaten har kommit fortare än jag vågat hoppats på. Starten på 2012 har varit bra och jag har fått en hel del mängdträning och det kändes otroligt bra rent formmässigt. Toppen hittills i år var segern i min klubbs 32km långa lopp i Skatås, en tid på 2:02:22 på 32km är en tid jag inte hade varit i närheten av för ett år sedan. Tycker jag haft ett bra upplägg på min vinterträning och jag har varvat så kallade grisveckor med lättare veckor. MEN.. som T. Irwing säger... när man ligger på en hög träningsdos så finns det ju alltid en ökad risk för att skador dyker upp, det ingår liksom i spelet..
Tänker inte lipa mer över att man åkte på en rätt jobbig skada i helt fel tid utan nu känner jag att det blåser lite medvind igen.. Senan i foten börjar visa friskhetstecken, rehabövningarna har stärkt min sedan tidigare sargade fot. Simning, Wet-west, cykling och rodd är väl dom träningsformer som har fått ersätta löpningen.
IDAG körde jag första kilometerna i löpskorna, blev ett kombinerat pass med löpning, rodd och styrka. Back on track !
Dagens läkarbesök gav oväntade och mycket glada besked. Träffade en väldigt trevlig läkare vid ortopeden i Mölndal. Han hade kollat på mina röntgenbilder och var säker på sin sak. Jag har INGEN så kallad fotbollsvrist som två tidigare läkare spekulerat om. Röntgen visar att jag inte har några skador eller så kallade utväxter på skelettet. Istället var läkaren säker på att det rör sig om en ordentligt inflammerad fotsena. Den aktuella senan aktiveras ganska ordentligt i samband med varje löpsteg och därigenom förklarar det varför det gjort så förbannat ont att springa. Ca tre veckors alternativ träning, akupunktur och annan sjukgymnastik är det nu som gäller. Skall även knapra Voltaren ett par veckor.
Göteborgsvarvet 12e maj känns plötsligt inte helt omöjligt att kunna lufsa runt. Stockholm Marathon 2e juni kan också bli aktuellt, härligt om man får springa detta utmanande lopp i huvudstaden.
Lägger stickorna åt sidan just när jag fattat galoppen och startat upp tillverkningen av mitt första plagg. Blir kvar i Valhallabadet och löpardojorna får stå och vänta på sin tur ett tag till. Skall nu utnyttja den energiboost jag fick efter läkarens besked idag. Tidsmålen jag hoppades på precis innan skadan är inte realistiska för jag har tappat flås och kommer tappa lite till. Men det kan oavsett vara skoj att se vad man kan prestera OM... möjligheten kommer att ges!
fredag 13 april 2012
SHIT HAPPENS... !
"Grisvecka" med tuff träning för att att sen lätta upp träningen den närmsta månaden, allt gick tyvärr i stöpet. Det är min vänstra fot som sätter stopp för löpning närmsta tiden, hur länge är för tidigt att säga men kan mycket väl bli ett par månader innan man kan gå för fullt igen. Varit hos två läkare och den gemensamma bedömningen lyder "fotbollsvrist". Det vill säga en skada i fotleden som ofta drabbar människor som spelat fotboll i många år.
Fotbollsvrist:
Skademekanism
Fotbollsvrist är vanlig hos fotbollsspelare. Den kan också förekomma hos andra idrottare, men benämningen fotbollsvrist är typisk. Anledningen är en skada på framkanten av skenbenet, där små benfragment alternativt broskfragment vid ledkapselfästet slits loss. I samband med att kroppen läker ut skadan, bildas benpålagringar på ledytekanterna. Benpålagringarna leder så småningom till inflammation i ledkapseln, reducerad rörlighet och smärta.
Första känningen kom för knappt två veckor sedan, hade precis genomfört ett riktigt härligt långpass med rejäl kupering och ganska skaplig fart. Efter stretch och dusch så kände jag att något inte stod rätt till när jag promenerade in till stan för att fika med en vän. När man hållt på med idrott sen farsan tog med mig till sin fotbollsträning som lite talle så känner man sin kropp ganska bra. Jag googlade ihjäl mig på tänkbara skador och min första tanke var benhinneinflammation. Jag kände dock efter några dagar att det nog var något annat och mardrömstanken blev stressfaktur. Fick svälja stoltheten och gick ner till Mölndals lasarett för att söka läkarvård men framförallt för att få en röntgen. Röntgen visade inga frakturer utan istället påmindes jag om att jag mycket väl skulle kunna gå under namnet "skrotnisse"... Nio skruvar finns kvar som en proffsig läkare snickrade ihop mitt ben med efter en mindre lyckad fotbollsmatch -2007. Inte nog med att man smällde av fotleden så den stod på trekvart, vi förlorade även matchen med 3-0.
Okej fotbollsvrist låter ju rätt logiskt då jag har spelat fotboll i 25 år och har en vrist... Det kunde dock varit värre, enligt uppgift så krävs en enkel titthålsoperation för att antingen fräsa bort en liten benbit eller plocka bort något som lossnat. Efter operation kan man tydligen träna på för fullt efter fyra veckor igen. Så i förhållande med den rehab man körde -07 så kommer förhoppningsvis denna bli rena söndagsleken, det är i alla fall min önskan...
Vad gör jag nu då?
Att lägga sig ner på golvet, sprattla med benen och skrika likt lille skutt känns inte som något alternativ. Tror en sån reaktion bara hade lett till liggsår och vätskeförlust. Nej nu gäller det att tänka kreativt! Jag var och är(ännu så länge) i min livs konditionsform, nu gäller det att rädda så mycket som möjligt av den hjärtkapacitet som jag kämpat till mig i vinter. Klart det svider men men det finns människor som kämpar för sina liv...så jag har lovat mig själv att inte gnälla. Sen är jag lite trött på en del så kallade "experter"(i alla fall om man frågar dom själva). Syftar på människor som säger saker i stil med "vad var det jag sa, du skall inte träna så hårt" eller "du är ju 33 och fattar väl att inte kroppen mår bra av det där" osv.. Kan säkert ligga 10% sanning i dessa kommentarer men att äta på Sibylla 5ggr/veckan, bli andfådd när man går i en trappa eller alltid veta bäst är heller inte alltid ett sunt tecken.
Ordet löpning försvinner nu från träningsdagboken ett tag, men andra ord som simning, wet-west, cykling, rodd, cross trainer, bodypump, cross fit mm ersätter.
Göteborgsvarvet 12e maj, Stockholm Marathon 2e juni är två lopp som ser helt omöjliga ut att genomföra. Att missa maran i Stockholm svider absolut mest, just det loppet tycker jag har en speciell stämning!
Jag har dock haft tur med vården, och även lagt några timmar i telefon och på olika sjukhusmottagningar för att skynda på processen till operation. Nästa vecka blir det besök hos läkaren och vi skall definitivt bestämma åtgärd med foten och jag är redan igång och prioriterad i den allmänna kön till titthålsoperation. Kanske är det bara bra att dom går in i foten och renoverar den lite :), gratis renovering kan väl aldrig vara fel ?
Så känslan är trots allt rätt så bra måste jag säga. Har i eftermiddag lagt min träning i Vallhallabadet, blev 45min intensiv wet-west och 45min simning. Försökte få upp pulsen så mycket det gick och hade på mig pulsbandet som ett riktmärke. Jag har tänkt bort alla mål om tävlingslopp närmsta tiden, istället har jag Lidingöloppet och det redan inbokade Frankfurt Marathon som dom stora målen i september respektive oktober.
Veckan är inte slut, den började rätt kass men känslan nu är som sagt betydligt bättre, bara lite ändrat fokus. Kan även rekommendera alla en liten tripp till metropolen Mariestad, vackrare och goare stad får man leta efter ! Nu drar jag mig tillbaka och satsar på nya utmaningar som bland annat "kaffekokning" i Vallhallabadet. Tänkte även anmäla mig till första bästa stickningskurs och fixa en hemmagjord vintermössa till nästa vinterns löprundor.. "The only disability in life is a bad attitude" Nu kör vi, maila mig om ni vill beställa något stickbart !
Lugnaste veckan hittills under 2012... endast två fjuttiga mil och några bra styrkepass. Med andra ord lite av en semestervecka..
Hade planerat en lugn vecka 14 men den blev lite lugnare än jag tänkt mig. Dels på grund av ganska mycket arbete men jag har också tvingats retirera för en lite ömmande fot. Det är min gamla fotledsfraktur som kärvat lite. Kände efter förra veckans längre pass att jag var öm över vristen och beslöt mig direkt för att acceptera att den kommande veckan skulle bli lugnare än planerat. Blev knappa två mils terränglöpning i onsdags och det gick fint men efteråt kände jag mig något öm över vristen, dock inte värre än att det ömmade när jag vinklade foten på vissa sätt. Ortopeden som opererade mig -2007 sa att min vänstra fotled kommer tappa lite i rörelseförmåga och bli något svagare. Jag har haft tur och kunnat göra i princip det jag velat i träningsväg efter operationen men kanske är det så att min vänstra fot är lite av min "svagaste länk". Den har i alla fall visat vissa trötthetstecken men efter att ha haft en extremt lugnt vecka så känns den nu på hugget. Gjorde ett litet frestande och sprang en kortare bit under morgonens hundrastning och allt kändes bra. Bara att hålla tummarna att den känslan består efter morgondagens löprunda till arbetet. Blir oavsett till att ringa IFK kliniken för bokning av tid så snart som möjligt, måste se om jag skall köra någon speciell sjukgymnastik framöver, dessutom alltid bra att höra vad experter på området säger.
Brukar lägga upp min träning med tre veckors framförhållning. I den planen finns en så kallad "grisvecka" inplanerad kommande vecka. Nu hänger ju allt på hur foten och kroppen i övrigt mår men planen står fast, vecka 15 kommer innebära en hel del svett, adrenalin och mjölksyra. Tror inte jag tappat alltför mycket på denna lugna vecka, kanske snarare tvärtom? Kroppen har fått läka lite och motivationen är minst sagt på topp.
Länken nedan får symbolisera fredagens intryck på jobbet !
Det råder inget snack om att jag har blivit mer målmedveten med min träning än på länge. Känns som man är inne i ett gott "flow" och att träningen ger mig väldigt mycket tillbaka. Just nu är det jäkligt skoj att träna och jobba mot olika målsättningar. Inspiration är för mig en väldigt viktig del i det mesta i livet kanske inte minst vad det gäller träning. Ett sätt för mig att få inspiration till min träning är att läsa om andras sätt att träna, sätt att tänka och slit för att försöka nå sina mål. Rent principiellt så kvittar det för min del om det rör sig om sig om en motionär eller en elitsatsande persons väg mot sina mål. Var och en har sin utgångspunkt, sina visioner och finner sina vägar att utvecklas rent fysiskt och psykiskt.
En söndagskväll som denna går det därför alltid någon timma eller två till att läsa en hel del träningsbloggar. Här är några av dom träningsbloggar jag följer regelbundet och kan rekommendera intresserade:
Den gångna veckan var veckan då våren tog en tillfällig? time out och jag återigen tvingades dra på mig mössan, det var också veckan då pumpen och benen fick sig många bra mil i "belöning". Kan summera att det blivit ca 12mil den gångna veckan. Hur många mil man sprungit är väl egentligen av mindre betydelse men det känns som det även varit lite kvalitè i dessa mil vilket känns bra. Mars månad kan summeras med 38 sprungna mil, inte lika många mil som under årets första månader men å andra sidan med mer och mer kvalitè. Imorgon måndag är jag ledig och då blir det en planerad massage hos Marie Ahlkvist i Alingsås, Marie har knådat mig många gånger då hon hjälper min gamla fotbollsklubb Alingsås IF. Är väldigt tacksam över Maries hjälp och hon är väldigt duktig. Det är inte alltid en njutning när hon skall "låsa upp" stela muskler och senor men efteråt känner man sig betydligt smidigare. Finns det något värre än att gå till en massör/massös som mjäkar och inte tar i ? Skall framöver försöka att åtminstone ta massage två gånger per månad ibland lite tätare, tror det kan vara ett bra sätt att förebygga skador och göra nästkommande passen lite mer effektiva.
Nästa tävlingslopp som jag tänkt mig att springa blir sannolikt Kungsbackaloppet 21e april, det är en halvmara som går mellan Kungsbacka och Lindome. Ett nytt lopp för mig där jag hört att banan skall vara ganska snabb men att den samtidigt skall vara ganska tråkig. Mitt nästa stora mål är Göteborgsvarvet 12e maj över samma distans och kanske kan man få en liten indikation på hur formen är över den distansen redan i Kungsbacka. Träffade en vän tillika mycket duktig triathlet för några dagar sedan och bytte några ord. Som han sa "träning ger alltid mer än tävling". Ligger nog mycket i detta, skall nog begränsa mitt tävlande lite för istället kunna pressa på hårdare under träning och därigenom utvecklas snabbare. Problemet är dock att det är just tävlingarna som är klart roligast..
Imorgon den 2:e april är en speciell dag. Då är det exakt tio år sedan en väldigt god vän till mig vid namn Benjamin Farfa chockartat avled under en fotbollsträning i Norge (http://www.dagbladet.no/sport/2002/04/04/322596.html). Jag minns när jag nåddes av beskedet under en lektion då jag pluggade i Stockholm. "Benja" är en människa som finns starkt i mitt minne och mitt hjärta. Vi har många roliga minnen ihop och det svider att inte kunna slå hans nummer eller knacka på hans dörr för att snacka lite två polare emellan. Benjamin var en stor fotbollstalang och han var älskad av många stora som små ! Imorgon skall jag till min gamla hemby Alingsås för att skriva några rader i lokaltidningen till minne av min vän, men även för att ta en fika med hans gamla kärlek Elin. Imorgon kommer mina tankar gå till en vän som rycktes bort alldeles för tidigt.
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.jpg)
.JPG)
