AXA Fjällmarathon 2012 blir en utmaning ! Loppet fullt för länge sedan men jag lyckades genom lottning få möjligheten att köpa en startplats här om dagen, tack för det Fru Fortuna!
Det blir ett lopp på 43km med totalt 1800 höjdmeter uppe i Vålådalen. Tror att runt 330 herrar och 100 damer kommer till start i soloklasserna och jag ser redan nu fram emot denna upplevelse. Lär bli lite av en "blod, svett och tårar" men jag hoppas samtidigt på en underbar naturupplevelse och stämning. Jobbar på att få plats på hotellet vid fjällstationen vid Vålådalen där det efter lördagens utmaning serveras en bankett för löpare och arrangörer.
Kollade lite på fjolårets resultatlista och kunde konstatera och kunde konstatera att det var en hel del elitlöpare med, även en del skidåkare och orienterare verkar vilja deltaga i detta lopp. Segararen Andreas Svanebo vann på tiden 3:40:53 i förra årets lopp, en oerhört bra tid sett till banprofilen. Samma Svanebo har psrungit Lidingöloppet på 1:50 så då börjar jag förstå vilken ansträngningsnivå AXA Fjällmarathon lär innebära. Även den gamle längdslegenden Janne Ottosson deltog 2010 och kom i mål på en tredje plats.
Personligen kommer jag troligen inte ha något direkt tidsmål utan istället springa efter mottot när jag kommer i mål så skall jag vara helt tömd på alla krafter och det skall inte finnas minsta lilla sparat. Hoppas på en bra kombo av naturupplevelse och fysisk utmaning. http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/files/Banbeskrivning_Fjallmaraton.pdf
Det blir upp till Vålådalen full med motivation med nattåget från Göteborg onsdagen 8/8 och sen hem på söndagen 12/8 förhoppningsvis nöjd men lätt sargad..?
Just nu går träningen bättre än på länge, flåset inte på topp men det känns som jag är på god väg att få upp en form som är bra utifrån mina egna mål mätt. Tränade andra intervallpasset på länge med löparklubben Solvikingarna i tisdags och det var för jäkla skoj att svettas ihop med lite andra målinriktade människor.
Kort och gott en go känsla i träningen igen och därmed är också glädjen och tron på att kunna bocka av mina uppsatta mål större! Idag är det vilodag, lite stressande för skallen men oerhört nyttigt för kroppen.. :)
Vi har gått in i den så kallade högsommaren, grillarna går varma, uteterasserna är fullproppade och det börjar infinna sig en go sommarkänsla i kroppen. Somrarna i vårt avlånga land är ju på tok för korta men det är kanske därför man uppskattar dom få månader när 60 wattarn där uppe lyser som mest. Ser fram emot en go sommar med mycket gott i magen och strupen, en och annan timme på stranden och mycket tid med vänner och familj.
Alla som håller på med träning och friskvård vet hur förbannat själsdödande det är när man är inne i skadeperioder och inte kan göra det man önskar. För en frimärkssamlare kan en stukad hand vara förödande, för en boxare ett klent psyke likaså och för en löpare är en kass fot inte att rekommendera. Men som någon så käckt sa en gång "efter regn kommer solsken".. Det är få skador som inte på något sätt går att läka eller rehabilitera på ett sånt sätt att man åtminstone kan vara aktiv i viss grad då man frisknat till. Värre är det ju med kroniska skador eller sjukdomar som drabbar många människor. Många av dessa människor visar en oerhört imponerande styrka att kämpa för att fungera bättre i vardagen och så finns det andra friska människor som inte sällan gnäller om en talle i näsan. Lite som att jämnföra granit med mjölsten skulle jag nog vilja säga. Videon nedan har nog många av er redan sett men för mig är den ett tydligt bevis på hur det kan se ut om man har en positiv inställning till livet och dom problem det bjuder på..
Min skada eller talle i näsan är för tillfället besegrad och man har åter börjat nöta löpardojor och svettas uppe i Skatås ett stenkast från där jag bor. Kände mig som en flodhäst när jag sprang förra veckan men det var bara att inse fakta och bita i. Lungorna kändes som dom förvandlats till russin och pulsen stack iväg till ovanligt höga höjder trots ganska medelmåttig fart i spåret. Varje gång man varit borta från riktig konditionsträning så påminns man om vilken färskvara det är. Det går inte att leva på "gamla meriter" för att man sprang mycket för ett år sedan eller en månad sedan...nej nej man är aldrig bättre än vad dagsformen visar så jäkla logiskt är det ju i det mesta man sysslar med. På jobbet där jag jobbar med en polishund så består en del av arbetstiden av träning. Precis som i den privata träningen så går motivationen i vågor, det vill säga ibland brinner man väldigt mycket för det och ibland är det tufft att motivera sig för att träna. När man väl står där och skall göra ett test med hunden så blottar det sig varje gång om man varit seriös eller oseriös i sin träning. Finns alltid folk som skyller på det ena eller det andra men i 99% av fallen då något inte klaffar som det ska så beror det på en själv och ens egna förberedelser.
Nu har jag accepterat formtappet som jag fått sen det kändes som bäst i mars och har nu som mål att vara tillbaka på den nivån i mitten på augusti igen. Allt hänger på att inga skador hindrar mig från att följa mitt program och att jag använder skallen och är lyhörd från min kropps signaler. Samtidigt får man inte bli feg och börja känna efter för då finns det alltid någonstans det ömmar eller känns stelt. Jag kommer sannolikt inte köra några tävlingslopp förrän 14/7 då jag tänker mig att dra ner till Varberg för att lufsa 10km i stekhet sol och ett Varberg med sommarpuls?
Hoppas på fru fortuna !
På fredag är det sista dagen att avanmäla sig till Axa Fjällmarathon den 11e augusti 2011 http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/
Det var fullt när jag fick upp ögonen för loppet men det finns fortfarande en liten chans att få köpa en startplats via utlottning. Det rör sig om ett lopp på 43km med 1800 höjdmeter så det råder inget tvivel om att det lär bli en stor utmaning om chansen dyker upp. Blir det inget är det inte mycket att göra åt utan det finns fler lopp.
Årets tidsmål som sattes upp i vintras när träningen gick som bäst står fast sen om jag kommer att lyckas bocka av dom innan 121231 det återstår att se. Men utan konkreta mål att jobba emot så har jag svårt att finna den den där goa gnistan i träningen. Så länge jag har passionen med mig i träningen så kör jag på! Att jag nu brinner för just löpning är nog till viss del en slump. Vem vet 2013 kanske vi kör en nysatsning på kast med liten boll eller hästpolo, man skall ju göra det man brinner för. Avslutar med en video över den gamle engelska fotbollslegenden Paul Gacoigne. Han var oerhört knepig på många sätt men han hade en bra självdistans och hade rätt mycket glimt i ögat.
Kexrundan är ju ett ruskigt klämkäckt namn på ett cykellopp ! Körde mitt andra cykellopp i mitt liv i söndags, det var ett motionslopp på 10,7mil i Kungälv med omnejd. Vädret var ruskigt bra och jag åkte till Kungälv med träningsvännen Bjorn Erik Norman för övrigt en mycket trevlig norrman. Hade servat min gamle racer av märket Scott, den inhandlades för sisådär sju år sedan och just då tyckte jag det var en riktig pärla.. Vid starten till Kexrundan så kunde jag konstatera några saker då jag sneglade på dom andras cyklar och övriga utrustning.. Jag hade bara en hållare för vätska, mina pedaler och cykelskor är tydligen inte såna man har till landsvägscykling och min cykel var en tungviktare jämnfört med många andras. Jag förstod då att cykling till stor del är en materialsport.. Men vem bryr sig, det handlade om att ge kroppen ett härligt träningspass och inte minst få till ett längre träningspass för hjärtat.
Vi rullade iväg och stämningen var på topp, först över kullersten inne i centrala Kungälv och sen vidare på större vägar runt om i trakterna. Första kilometerna var lite av en nära döden upplevelse för mig kan jag meddela. Det var trångt och det trampades på rätt bra utifrån Kungälv. "Måtte inget rådjur komma ut från skogen eller cyklisten framför mig tvärnita nu" var min tanke, det var nog lite Stig Helmer varning fast på cykel.. Är man inte van så kan 35-45km/h på en cykel kännas halvlurigt innan man fått upp rutinen och känslan.
Efter någon mil så hade det blivit lite spridning på alla och det var lite olika klungor som bildades. Jag var inte med i tätklungan utan fanns i en klunga strax där bakom. Tog en stund innan jag fattade grejen och började hänga med i tempokörningen som blev i klungan. Hängde med denna klunga i fem mil men sen kände jag att jag var lite rastlös och försökte mig på att gå loss lite i samband med ett antal uppförsbackar. Fick snabbt en lucka men det berodde nog inte på att ingen orkade gå med utan snarare på att ingen annan var så korkad att dom i detta skede av loppet fick för sig att cykla på egen hand istället för att tempoköra ihop. Jag cyklade på ensam i ganska bra fart i ca 15-20min sen var klungan återigen ikapp mig. Min orutin och rastlöshet ledde med facit i hand bara till att jag bara brände krafter i onödan.. Men men det är bara att bjuda på det tänkte jag. Färden gick vidare på en fin bana där det gick såväl utför som en hel del uppför emellanåt. Jag bet mig fast i klungan och med ca tre mil kvar så skruvades tempot upp en aning. Vi var nu säkert 12 man som låg i samma klunga och som hjälptes åt att dra. Jag bet i en bra bit men kände att det skulle bli tufft att hänga med dom snabbaste i klungan hela vägen in i mål. Ett antal ur klungan gick loss och kvar blev ungefär åtta man. I denna klunga var det inte många som ville dra så jag fick ta på mig blåstället och försöka agera "vindkrossare" åt dom andra. Efter ett tag fick jag dock bra hjälp av en annan cyklist och när vi till sist rullade in i mål i Kungälv så var det jag och han som var ensamma ur den sista klungan.
Ett riktigt bra träningspass för hela kroppen och förutom att det var lite stelt i ryggen då jag klev av efter 10,7 mil så kändes kroppen okej. Baken hade klarat sig fint och jag kunde sitta ner i bilen på vägen hem utan att använda badring.. Ca 35,5km/h tror jag att snittiden blev för min del. Har inget att referera till men det kändes som jag gjorde ett ganska bra lopp med tanke på att det var mitt andra cykellopp så här långt. Blev dock direkt sugen på att köpa en ny lättare cykel och risken är stor att det blir ett inköp till vintern när man kan fynda lite..
Dax att ta en spruta ! Efter ett antal veckors ofrivilligt uppehåll från löpning så är det på måndag dags att inte bara förlita sig på rehab. Har kört ganska målmedveten styrketräning och jobbat upp min styrka i framförallt benen en del med hjälp av en mycket bra sjukgymnast på Sportrehab i Göteborg. Den ömmande senan har blivit klart bättre än för två månader sedan men den vill inte helt se sig besegrad. Därför är det nu dags att kalla på förstärkning och dunka in lite kortison i skiten för att ta livet av den seglivade inflammationen. Kortison skall inte användas i onödan och det är ingen mirakelgrej men har varit i kontakt med idrottsläkare och i detta läget kan det vara riktigt effektivt. Bara att hoppas..
Brud+Backe=Sant ! Här har det blivit ett antal pass senaste veckorna.. Inga långa pass men jag har kört det jag har kunnat och det har varit ett bra sätt att dämpa konditionsraset under skadetiden.. För er som vill köra lite backträning så kan jag rekommendera denna backe, det finns olika längder och lutningar beroende på vilken sida av backen man väljer. Att det dessutom på toppen är en fin utsikt över stora delar av Göteborg kan man ju njuta av efter passet :) !
Konditionen känns inte på topp men det positiva är att det blivit lite mer variation på träningen och att man hämtat hem vad det gäller andra bitar istället. Kan lufsa kortare sträckor på 4-5km utan större problem och jag har kört några pass med fokus på syreupptagning. Då jag bor granne med Delsjö/Skatåsterrängen så är det inte konstigt att man väljer att lägga 90% av sina träningspass där. För att uttrycka sig på ren svenska så är det löjligt fina omgivningar för träning och friskvårdsaktiviteter i dessa trakter !
Halva året har snart gått och man har hunnit med två löptävlingar och ett cykellopp det är betydligt mindre än vad jag hade planerat. Kan dock meddela att motivationen är på topp !
.JPG)
.JPG)