Vi har gått in i den så kallade högsommaren, grillarna går varma, uteterasserna är fullproppade och det börjar infinna sig en go sommarkänsla i kroppen. Somrarna i vårt avlånga land är ju på tok för korta men det är kanske därför man uppskattar dom få månader när 60 wattarn där uppe lyser som mest. Ser fram emot en go sommar med mycket gott i magen och strupen, en och annan timme på stranden och mycket tid med vänner och familj.
Alla som håller på med träning och friskvård vet hur förbannat själsdödande det är när man är inne i skadeperioder och inte kan göra det man önskar. För en frimärkssamlare kan en stukad hand vara förödande, för en boxare ett klent psyke likaså och för en löpare är en kass fot inte att rekommendera. Men som någon så käckt sa en gång "efter regn kommer solsken".. Det är få skador som inte på något sätt går att läka eller rehabilitera på ett sånt sätt att man åtminstone kan vara aktiv i viss grad då man frisknat till. Värre är det ju med kroniska skador eller sjukdomar som drabbar många människor. Många av dessa människor visar en oerhört imponerande styrka att kämpa för att fungera bättre i vardagen och så finns det andra friska människor som inte sällan gnäller om en talle i näsan. Lite som att jämnföra granit med mjölsten skulle jag nog vilja säga. Videon nedan har nog många av er redan sett men för mig är den ett tydligt bevis på hur det kan se ut om man har en positiv inställning till livet och dom problem det bjuder på..
Min skada eller talle i näsan är för tillfället besegrad och man har åter börjat nöta löpardojor och svettas uppe i Skatås ett stenkast från där jag bor. Kände mig som en flodhäst när jag sprang förra veckan men det var bara att inse fakta och bita i. Lungorna kändes som dom förvandlats till russin och pulsen stack iväg till ovanligt höga höjder trots ganska medelmåttig fart i spåret. Varje gång man varit borta från riktig konditionsträning så påminns man om vilken färskvara det är. Det går inte att leva på "gamla meriter" för att man sprang mycket för ett år sedan eller en månad sedan...nej nej man är aldrig bättre än vad dagsformen visar så jäkla logiskt är det ju i det mesta man sysslar med. På jobbet där jag jobbar med en polishund så består en del av arbetstiden av träning. Precis som i den privata träningen så går motivationen i vågor, det vill säga ibland brinner man väldigt mycket för det och ibland är det tufft att motivera sig för att träna. När man väl står där och skall göra ett test med hunden så blottar det sig varje gång om man varit seriös eller oseriös i sin träning. Finns alltid folk som skyller på det ena eller det andra men i 99% av fallen då något inte klaffar som det ska så beror det på en själv och ens egna förberedelser.
Nu har jag accepterat formtappet som jag fått sen det kändes som bäst i mars och har nu som mål att vara tillbaka på den nivån i mitten på augusti igen. Allt hänger på att inga skador hindrar mig från att följa mitt program och att jag använder skallen och är lyhörd från min kropps signaler. Samtidigt får man inte bli feg och börja känna efter för då finns det alltid någonstans det ömmar eller känns stelt. Jag kommer sannolikt inte köra några tävlingslopp förrän 14/7 då jag tänker mig att dra ner till Varberg för att lufsa 10km i stekhet sol och ett Varberg med sommarpuls?
Hoppas på fru fortuna !
På fredag är det sista dagen att avanmäla sig till Axa Fjällmarathon den 11e augusti 2011 http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/
Det var fullt när jag fick upp ögonen för loppet men det finns fortfarande en liten chans att få köpa en startplats via utlottning. Det rör sig om ett lopp på 43km med 1800 höjdmeter så det råder inget tvivel om att det lär bli en stor utmaning om chansen dyker upp. Blir det inget är det inte mycket att göra åt utan det finns fler lopp.
Årets tidsmål som sattes upp i vintras när träningen gick som bäst står fast sen om jag kommer att lyckas bocka av dom innan 121231 det återstår att se. Men utan konkreta mål att jobba emot så har jag svårt att finna den den där goa gnistan i träningen. Så länge jag har passionen med mig i träningen så kör jag på! Att jag nu brinner för just löpning är nog till viss del en slump. Vem vet 2013 kanske vi kör en nysatsning på kast med liten boll eller hästpolo, man skall ju göra det man brinner för. Avslutar med en video över den gamle engelska fotbollslegenden Paul Gacoigne. Han var oerhört knepig på många sätt men han hade en bra självdistans och hade rätt mycket glimt i ögat.
