Dagens läkarbesök gav oväntade och mycket glada besked. Träffade en väldigt trevlig läkare vid ortopeden i Mölndal. Han hade kollat på mina röntgenbilder och var säker på sin sak. Jag har INGEN så kallad fotbollsvrist som två tidigare läkare spekulerat om. Röntgen visar att jag inte har några skador eller så kallade utväxter på skelettet. Istället var läkaren säker på att det rör sig om en ordentligt inflammerad fotsena. Den aktuella senan aktiveras ganska ordentligt i samband med varje löpsteg och därigenom förklarar det varför det gjort så förbannat ont att springa. Ca tre veckors alternativ träning, akupunktur och annan sjukgymnastik är det nu som gäller. Skall även knapra Voltaren ett par veckor.
Göteborgsvarvet 12e maj känns plötsligt inte helt omöjligt att kunna lufsa runt. Stockholm Marathon 2e juni kan också bli aktuellt, härligt om man får springa detta utmanande lopp i huvudstaden.
Lägger stickorna åt sidan just när jag fattat galoppen och startat upp tillverkningen av mitt första plagg. Blir kvar i Valhallabadet och löpardojorna får stå och vänta på sin tur ett tag till. Skall nu utnyttja den energiboost jag fick efter läkarens besked idag. Tidsmålen jag hoppades på precis innan skadan är inte realistiska för jag har tappat flås och kommer tappa lite till. Men det kan oavsett vara skoj att se vad man kan prestera OM... möjligheten kommer att ges!
fredag 13 april 2012
SHIT HAPPENS... !
"Grisvecka" med tuff träning för att att sen lätta upp träningen den närmsta månaden, allt gick tyvärr i stöpet. Det är min vänstra fot som sätter stopp för löpning närmsta tiden, hur länge är för tidigt att säga men kan mycket väl bli ett par månader innan man kan gå för fullt igen. Varit hos två läkare och den gemensamma bedömningen lyder "fotbollsvrist". Det vill säga en skada i fotleden som ofta drabbar människor som spelat fotboll i många år.
Fotbollsvrist:
Skademekanism
Fotbollsvrist är vanlig hos fotbollsspelare. Den kan också förekomma hos andra idrottare, men benämningen fotbollsvrist är typisk. Anledningen är en skada på framkanten av skenbenet, där små benfragment alternativt broskfragment vid ledkapselfästet slits loss. I samband med att kroppen läker ut skadan, bildas benpålagringar på ledytekanterna. Benpålagringarna leder så småningom till inflammation i ledkapseln, reducerad rörlighet och smärta.
Första känningen kom för knappt två veckor sedan, hade precis genomfört ett riktigt härligt långpass med rejäl kupering och ganska skaplig fart. Efter stretch och dusch så kände jag att något inte stod rätt till när jag promenerade in till stan för att fika med en vän. När man hållt på med idrott sen farsan tog med mig till sin fotbollsträning som lite talle så känner man sin kropp ganska bra. Jag googlade ihjäl mig på tänkbara skador och min första tanke var benhinneinflammation. Jag kände dock efter några dagar att det nog var något annat och mardrömstanken blev stressfaktur. Fick svälja stoltheten och gick ner till Mölndals lasarett för att söka läkarvård men framförallt för att få en röntgen. Röntgen visade inga frakturer utan istället påmindes jag om att jag mycket väl skulle kunna gå under namnet "skrotnisse"... Nio skruvar finns kvar som en proffsig läkare snickrade ihop mitt ben med efter en mindre lyckad fotbollsmatch -2007. Inte nog med att man smällde av fotleden så den stod på trekvart, vi förlorade även matchen med 3-0.
Okej fotbollsvrist låter ju rätt logiskt då jag har spelat fotboll i 25 år och har en vrist... Det kunde dock varit värre, enligt uppgift så krävs en enkel titthålsoperation för att antingen fräsa bort en liten benbit eller plocka bort något som lossnat. Efter operation kan man tydligen träna på för fullt efter fyra veckor igen. Så i förhållande med den rehab man körde -07 så kommer förhoppningsvis denna bli rena söndagsleken, det är i alla fall min önskan...
Vad gör jag nu då?
Att lägga sig ner på golvet, sprattla med benen och skrika likt lille skutt känns inte som något alternativ. Tror en sån reaktion bara hade lett till liggsår och vätskeförlust. Nej nu gäller det att tänka kreativt! Jag var och är(ännu så länge) i min livs konditionsform, nu gäller det att rädda så mycket som möjligt av den hjärtkapacitet som jag kämpat till mig i vinter. Klart det svider men men det finns människor som kämpar för sina liv...så jag har lovat mig själv att inte gnälla. Sen är jag lite trött på en del så kallade "experter"(i alla fall om man frågar dom själva). Syftar på människor som säger saker i stil med "vad var det jag sa, du skall inte träna så hårt" eller "du är ju 33 och fattar väl att inte kroppen mår bra av det där" osv.. Kan säkert ligga 10% sanning i dessa kommentarer men att äta på Sibylla 5ggr/veckan, bli andfådd när man går i en trappa eller alltid veta bäst är heller inte alltid ett sunt tecken.
Ordet löpning försvinner nu från träningsdagboken ett tag, men andra ord som simning, wet-west, cykling, rodd, cross trainer, bodypump, cross fit mm ersätter.
Göteborgsvarvet 12e maj, Stockholm Marathon 2e juni är två lopp som ser helt omöjliga ut att genomföra. Att missa maran i Stockholm svider absolut mest, just det loppet tycker jag har en speciell stämning!
Jag har dock haft tur med vården, och även lagt några timmar i telefon och på olika sjukhusmottagningar för att skynda på processen till operation. Nästa vecka blir det besök hos läkaren och vi skall definitivt bestämma åtgärd med foten och jag är redan igång och prioriterad i den allmänna kön till titthålsoperation. Kanske är det bara bra att dom går in i foten och renoverar den lite :), gratis renovering kan väl aldrig vara fel ?
Så känslan är trots allt rätt så bra måste jag säga. Har i eftermiddag lagt min träning i Vallhallabadet, blev 45min intensiv wet-west och 45min simning. Försökte få upp pulsen så mycket det gick och hade på mig pulsbandet som ett riktmärke. Jag har tänkt bort alla mål om tävlingslopp närmsta tiden, istället har jag Lidingöloppet och det redan inbokade Frankfurt Marathon som dom stora målen i september respektive oktober.
Veckan är inte slut, den började rätt kass men känslan nu är som sagt betydligt bättre, bara lite ändrat fokus. Kan även rekommendera alla en liten tripp till metropolen Mariestad, vackrare och goare stad får man leta efter ! Nu drar jag mig tillbaka och satsar på nya utmaningar som bland annat "kaffekokning" i Vallhallabadet. Tänkte även anmäla mig till första bästa stickningskurs och fixa en hemmagjord vintermössa till nästa vinterns löprundor.. "The only disability in life is a bad attitude" Nu kör vi, maila mig om ni vill beställa något stickbart !
Lugnaste veckan hittills under 2012... endast två fjuttiga mil och några bra styrkepass. Med andra ord lite av en semestervecka..
Hade planerat en lugn vecka 14 men den blev lite lugnare än jag tänkt mig. Dels på grund av ganska mycket arbete men jag har också tvingats retirera för en lite ömmande fot. Det är min gamla fotledsfraktur som kärvat lite. Kände efter förra veckans längre pass att jag var öm över vristen och beslöt mig direkt för att acceptera att den kommande veckan skulle bli lugnare än planerat. Blev knappa två mils terränglöpning i onsdags och det gick fint men efteråt kände jag mig något öm över vristen, dock inte värre än att det ömmade när jag vinklade foten på vissa sätt. Ortopeden som opererade mig -2007 sa att min vänstra fotled kommer tappa lite i rörelseförmåga och bli något svagare. Jag har haft tur och kunnat göra i princip det jag velat i träningsväg efter operationen men kanske är det så att min vänstra fot är lite av min "svagaste länk". Den har i alla fall visat vissa trötthetstecken men efter att ha haft en extremt lugnt vecka så känns den nu på hugget. Gjorde ett litet frestande och sprang en kortare bit under morgonens hundrastning och allt kändes bra. Bara att hålla tummarna att den känslan består efter morgondagens löprunda till arbetet. Blir oavsett till att ringa IFK kliniken för bokning av tid så snart som möjligt, måste se om jag skall köra någon speciell sjukgymnastik framöver, dessutom alltid bra att höra vad experter på området säger.
Brukar lägga upp min träning med tre veckors framförhållning. I den planen finns en så kallad "grisvecka" inplanerad kommande vecka. Nu hänger ju allt på hur foten och kroppen i övrigt mår men planen står fast, vecka 15 kommer innebära en hel del svett, adrenalin och mjölksyra. Tror inte jag tappat alltför mycket på denna lugna vecka, kanske snarare tvärtom? Kroppen har fått läka lite och motivationen är minst sagt på topp.
Länken nedan får symbolisera fredagens intryck på jobbet !
Det råder inget snack om att jag har blivit mer målmedveten med min träning än på länge. Känns som man är inne i ett gott "flow" och att träningen ger mig väldigt mycket tillbaka. Just nu är det jäkligt skoj att träna och jobba mot olika målsättningar. Inspiration är för mig en väldigt viktig del i det mesta i livet kanske inte minst vad det gäller träning. Ett sätt för mig att få inspiration till min träning är att läsa om andras sätt att träna, sätt att tänka och slit för att försöka nå sina mål. Rent principiellt så kvittar det för min del om det rör sig om sig om en motionär eller en elitsatsande persons väg mot sina mål. Var och en har sin utgångspunkt, sina visioner och finner sina vägar att utvecklas rent fysiskt och psykiskt.
En söndagskväll som denna går det därför alltid någon timma eller två till att läsa en hel del träningsbloggar. Här är några av dom träningsbloggar jag följer regelbundet och kan rekommendera intresserade:
Den gångna veckan var veckan då våren tog en tillfällig? time out och jag återigen tvingades dra på mig mössan, det var också veckan då pumpen och benen fick sig många bra mil i "belöning". Kan summera att det blivit ca 12mil den gångna veckan. Hur många mil man sprungit är väl egentligen av mindre betydelse men det känns som det även varit lite kvalitè i dessa mil vilket känns bra. Mars månad kan summeras med 38 sprungna mil, inte lika många mil som under årets första månader men å andra sidan med mer och mer kvalitè. Imorgon måndag är jag ledig och då blir det en planerad massage hos Marie Ahlkvist i Alingsås, Marie har knådat mig många gånger då hon hjälper min gamla fotbollsklubb Alingsås IF. Är väldigt tacksam över Maries hjälp och hon är väldigt duktig. Det är inte alltid en njutning när hon skall "låsa upp" stela muskler och senor men efteråt känner man sig betydligt smidigare. Finns det något värre än att gå till en massör/massös som mjäkar och inte tar i ? Skall framöver försöka att åtminstone ta massage två gånger per månad ibland lite tätare, tror det kan vara ett bra sätt att förebygga skador och göra nästkommande passen lite mer effektiva.
Nästa tävlingslopp som jag tänkt mig att springa blir sannolikt Kungsbackaloppet 21e april, det är en halvmara som går mellan Kungsbacka och Lindome. Ett nytt lopp för mig där jag hört att banan skall vara ganska snabb men att den samtidigt skall vara ganska tråkig. Mitt nästa stora mål är Göteborgsvarvet 12e maj över samma distans och kanske kan man få en liten indikation på hur formen är över den distansen redan i Kungsbacka. Träffade en vän tillika mycket duktig triathlet för några dagar sedan och bytte några ord. Som han sa "träning ger alltid mer än tävling". Ligger nog mycket i detta, skall nog begränsa mitt tävlande lite för istället kunna pressa på hårdare under träning och därigenom utvecklas snabbare. Problemet är dock att det är just tävlingarna som är klart roligast..
Imorgon den 2:e april är en speciell dag. Då är det exakt tio år sedan en väldigt god vän till mig vid namn Benjamin Farfa chockartat avled under en fotbollsträning i Norge (http://www.dagbladet.no/sport/2002/04/04/322596.html). Jag minns när jag nåddes av beskedet under en lektion då jag pluggade i Stockholm. "Benja" är en människa som finns starkt i mitt minne och mitt hjärta. Vi har många roliga minnen ihop och det svider att inte kunna slå hans nummer eller knacka på hans dörr för att snacka lite två polare emellan. Benjamin var en stor fotbollstalang och han var älskad av många stora som små ! Imorgon skall jag till min gamla hemby Alingsås för att skriva några rader i lokaltidningen till minne av min vän, men även för att ta en fika med hans gamla kärlek Elin. Imorgon kommer mina tankar gå till en vän som rycktes bort alldeles för tidigt.
.jpg)
.JPG)
