SHIT HAPPENS... !

                                                                   

 "Grisvecka" med tuff träning för att att sen lätta upp träningen den närmsta månaden, allt gick tyvärr i stöpet. Det är min vänstra fot som sätter stopp för löpning närmsta tiden, hur länge är för tidigt att säga men kan mycket väl bli ett par månader innan man kan gå för fullt igen. Varit hos två läkare och den gemensamma bedömningen lyder "fotbollsvrist". Det vill säga en skada i fotleden som ofta drabbar människor som spelat fotboll i många år.

Fotbollsvrist:

Skademekanism

Fotbollsvrist är vanlig hos fotbollsspelare. Den kan också förekomma hos andra idrottare, men benämningen fotbollsvrist är typisk. Anledningen är en skada på framkanten av skenbenet, där små benfragment alternativt broskfragment vid ledkapselfästet slits loss. I samband med att kroppen läker ut skadan, bildas benpålagringar på ledytekanterna. Benpålagringarna leder så småningom till inflammation i ledkapseln, reducerad rörlighet och smärta.

Första känningen kom för knappt två veckor sedan, hade precis genomfört ett riktigt härligt långpass med rejäl kupering och ganska skaplig fart. Efter stretch och dusch så kände jag att något inte stod rätt till när jag promenerade in till stan för att fika med en vän. När man hållt på med idrott sen farsan tog med mig till sin fotbollsträning som lite talle så känner man sin kropp ganska bra. Jag googlade ihjäl mig på tänkbara skador och min första tanke var benhinneinflammation. Jag kände dock efter några dagar att det nog var något annat och mardrömstanken blev stressfaktur. Fick svälja stoltheten och gick ner till Mölndals lasarett för att söka läkarvård men framförallt för att få en röntgen. Röntgen visade inga frakturer utan istället påmindes jag om att jag mycket väl skulle kunna gå under namnet "skrotnisse"... Nio skruvar finns kvar som en proffsig läkare snickrade ihop mitt ben med efter en mindre lyckad fotbollsmatch -2007. Inte nog med att man smällde av fotleden så den stod på trekvart, vi förlorade även matchen med 3-0.

Okej fotbollsvrist låter ju rätt logiskt då jag har spelat fotboll i 25 år och har en vrist... Det kunde dock varit värre, enligt uppgift så krävs en enkel titthålsoperation för att antingen fräsa bort en liten benbit eller plocka bort något som lossnat. Efter operation kan man tydligen träna på för fullt efter fyra veckor igen. Så i förhållande med den rehab man körde -07 så kommer förhoppningsvis denna bli rena söndagsleken, det är i alla fall min önskan...

Vad gör jag nu då? 

Att lägga sig ner på golvet, sprattla med benen och skrika likt lille skutt känns inte som något alternativ. Tror en sån reaktion bara hade lett till liggsår och vätskeförlust. Nej nu gäller det att tänka kreativt! Jag var och är(ännu så länge) i min livs konditionsform, nu gäller det att rädda så mycket som möjligt av den hjärtkapacitet som jag kämpat till mig i vinter. Klart det svider men men det finns människor som kämpar för sina liv...så jag har lovat mig själv att inte gnälla. Sen är jag lite trött på en del så kallade "experter"(i alla fall om man frågar dom själva). Syftar på människor som säger saker i stil med "vad var det jag sa, du skall inte träna så hårt" eller "du är ju 33 och fattar väl att inte kroppen mår bra av det där" osv.. Kan säkert ligga 10% sanning i dessa kommentarer men att äta på Sibylla 5ggr/veckan, bli andfådd när man går i en trappa eller alltid veta bäst är heller inte alltid ett sunt tecken.

Ordet löpning försvinner nu från träningsdagboken ett tag, men andra ord som simning, wet-west, cykling, rodd, cross trainer, bodypump, cross fit mm ersätter.

Göteborgsvarvet 12e maj, Stockholm Marathon 2e juni är två lopp som ser helt omöjliga ut att genomföra. Att missa maran i Stockholm svider absolut mest, just det loppet tycker jag har en speciell stämning!

Jag har dock haft tur med vården, och även lagt några timmar i telefon och på olika sjukhusmottagningar för att skynda på processen till operation. Nästa vecka blir det besök hos läkaren och vi skall definitivt bestämma åtgärd med foten och jag är redan igång och prioriterad i den allmänna kön till titthålsoperation. Kanske är det bara bra att dom går in i foten och renoverar den lite :), gratis renovering kan väl aldrig vara fel ?

Så känslan är trots allt rätt så bra måste jag säga. Har i eftermiddag lagt min träning i Vallhallabadet, blev 45min intensiv wet-west och 45min simning. Försökte få upp pulsen så mycket det gick och hade på mig pulsbandet som ett riktmärke. Jag har tänkt bort alla mål om tävlingslopp närmsta tiden, istället har jag Lidingöloppet och det redan inbokade Frankfurt Marathon som dom stora målen i september respektive oktober.

Veckan är inte slut, den började rätt kass men känslan nu är som sagt betydligt bättre, bara lite ändrat fokus. Kan även rekommendera alla en liten tripp till metropolen Mariestad, vackrare och goare stad får man leta efter ! Nu drar jag mig tillbaka och satsar på nya utmaningar som bland annat "kaffekokning" i Vallhallabadet. Tänkte även anmäla mig till första bästa stickningskurs och fixa en hemmagjord vintermössa till nästa vinterns löprundor..

"The only disability in life is a bad attitude"

                                                      Nu kör vi, maila mig om ni vill beställa något stickbart !