12 dagar kvar !

12 dagar kvar !  http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/image/gallery2011/
Lördagen den 11e blir det en stor utmaning för mig då jag skall till Årefjällen och springa ett marathon. Sen jag anmälde mig för några månader sedan så har det varit det största målet i sikte. Har aldrig sprungit ett marathon i en sån miljö och vet inte hur mycket min kropp mäktar med men jag vet att jag skall försöka "njuta" och ta ut mig till sista svettdroppen. 1800 höjdmeter skall totalt genomföras och något bestämt tidsmål är omöjligt att ha då jag inte har något tidigare liknande lopp att referera till. Skall förhoppningsvis bli en upplevelse i så väl utmattning, vackra fjällvyer och trevlig atmosfär rent socialt.

Den gångna veckan(vecka30) blev lite av en mellanvecka rent träningsmässigt, lite färre löpta kilometer(ca70km) men ändå några bra kvalitetspass. För tredje helgen i rad blev det tävling och denna gången bar det av till Falkenberg för 10km. Rena monsunregnet på vägen ner längs E6:an men när vi väl var på plats så öppnade sig himmelen och den värmande glödlampan tittade fram. Det var inte  direkt något överskott på syre utan sådär riktigt fuktigt och kvalmigt i luften men det var bara att gilla läget och köra på. Kände inget direkt sprittande i benen då vi värmde men hoppades det skulle släppa under loppet. Släppte gjorde det inte utan sluttiden på 37:21 blev en rejäl besvikelse måste jag säga, hade hoppats på ner mot 36 blankt men var som sagt inte i närheten i lördags helt enkelt årets sämsta insats. Kände mig relativt stark fram till strax efter 6km sen var det som om jag fick pingislunga. Kunde inte återhämta mig utan tappade istället fart och fick försöka rädda så många sekunder som möjligt sista biten in i mål. Det var inte direkt något smile man pressade fram strax innan mållinjen i centrala Falkenberg men lyckades i alla fall ta mig förbi en löpare sista biten. Tror min tid räckte till en plats mellan 25-30 och rent placeringmässigt är jag nöjd men tiden var för dålig helt enkelt. Har mina aningar till min bleka insats men man är aldrig bättre än sitt senaste race så loppet är redan glömt och nu är fokus på 11e augusti kl 09:00.

Falkenberg efter 300m respektive 9,9km, äckligt varmt lopp.

Vecka 31 är tanken att trampa ganska många lugna kilometer och köra två kvalitetspass på det, sen blir det att fylla kroppen med energi och ge pumpen och övriga kroppen den återhämtning som krävs för att kunna genomföra den kommande utmaning på ett så bra sätt som jag önskar.

Får avslutligen tipsa alla intresserade om en löpares berättelse från Swiss Alpine Marathon 2012, en oerhört välskriven och fängslande redogörelse för hur denne löpare upplevde detta otoligt tuffa ultramarathon på 79km i mycket tuff terräng. Läs http://sub2h30min.blogspot.se/2012/07/swiss-alpine-marathon-2012.html?spref=fb

Under den gångna veckan blev det även ett besök i Tylösand som visade sig från sin bästa sida !

Får tacka den snabba norskan för applåderna..

Vecka 29 i det närmaste slut. Bra vecka såväl rent träningsmässigt som i övrigt, ett par bra skrotlyftarpass och runt 12 löpta mil. Att man dessutom varit ledig ett antal dagar från jobbet har ju gjort att man hunnit med lite mer grejer än en "vanlig" vecka.

Bra intervallpass med klubben i tisdags, kände mig bra mör i kroppen när jag drog täcket över huvudet på kvällen. Oftast väldigt bra dessa tisdagspass med klubben, är ett gäng som brukar köra intervaller ihop under ledning av en ledare. Några är riktigt vassa och i en klass för sig och sen är det skapligt jämnt mellan många av oss andra vilket gör att vi pressar varandra att ta i det där lilla extra. Ett mycket värdefullt faktum då det är svårt att få samma kvalite då man kör på egen hand.

Förutom ett gäng bra träningspass så blev det också ett besök i Trollhättan under fredagen. I samband med Fallens dagar så brukar det så kallade Kraftprovet gå av stapeln i stan, omkring 900st män och 240st damer kom till start i årets race. 11,6km på en ganska kuperad bana där det inte finns speciellt mycket utrymme för "återhämtning" längs banan. Förvisso även en del nedför men dom många backarna efter vägen bjuder på lite mjölksyra inget snack om det. För egen del hade jag som mål att förbättra min tid från ifjol, då gick jag i mål på 44:21. I år kunde jag konstatera att sluttiden blev 42:46, det vill säga en putsning av min ett år gamla tid med 1minut och 35sekunder. Hade nog hoppats på låga 43 men att jag skulle krypa under det trodde jag inte, men alltid gött med glada överraskningar. Kroppen och framförallt benen kändes riktigt pigga i fredags,  två vilodagar i bagaget och en klart bättre känsla än Varbergsloppet för en vecka sedan även om det loppet gick helt okej med mina mått mätt.

http://www2.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_440703/cf_359/Resultat2012.PDF

Kraftprovet är ett lopp med en jäkla fin inramning, fin bana men framförallt en riktigt bra publik som är väldigt aktiva och hejar på alla löpare längs banan. Satt till och med en tjej halvvägs och lira på en gura, hur det lät han jag dock inte notera då jag hade fullt upp med att få ner syre i mina lungor. Strax efter start så gick det upp för en rejäl backe och här fick jag syn på en kollega från Trollhättan vid namn Patric Johansson. Inte bara en go gubbe utan även en riktigt bra tränad kollega som tidigare varit riktigt vass i löpning men numera framgångsrikt satsar på triathlon. Vi hejade på varandra men så mycket mer än så blev det inte utan vi var båda fokuserade på att ta oss upp för backen på ett hyfsat "ekonomiskt" sätt och sen jobba oss vidare längs banan. Blev dock att vi bytte några ord efter målgång.

Kändes som jag fick till ett ganska bra lopp där jag varken gick för hårt eller mjölkade för mycket tror helt enkelt inte jag hade kunnat prestera så mycket bättre resultat än vad jag gjorde denna gång. Sista tre kilometerna innehöll en hel del syra efter att vi sprungit uppför slusstrapporna för att sen ta oss vidare längs en del backar mot mål. Strax efter slusstrapporna fick jag loppets ledande kvinna i sikte och mitt mål blev att försöka komma ikapp henne innan målgång. Det var ingen lätt grej direkt utan jag fick jobba på bra för att komma upp jämsides med henne. Något som slog mig när vi sprang där var att "jäklar vad det applåderas och vilken stämning här är".. Nu har jag ju en viss självinsikt och insåg att det inte var jag som rev ner alla applåder utan att det var den riktigt snabba kvinnan från Norge som blev riktigt varmt påhejad av den stora publiken. Men jag passade ju givetvis på att njuta av stämningen jag med samtidigt som jag bestämde mig för att göra ett försök att ta mig om den starka norskan. Så ca 800 meter från mål så gjorde jag ett litet ryck och fick några meter, men våra grannar från Norge är ju rätt envetna så runt 300m från mål så såg jag hur hon var på väg om mig igen i spurten. Jag lyckades då pressa ut lite krafter till och tog mig i mål före segraren i damklassen Veronika Blom från SK Vidar Norge. Bara att lyfta på hatten och gratulera norskan till ett riktigt starkt race.
Min tid räckte till 23e plats och då jag var 42a ifjol så går det ju åt rätt håll. Herrklassen vanns av en norrman som var så snabb att han nog hade hunnit in i duschen när jag gick i mål, Urige Buta fick tiden 34:55 och alla kommentarer till den tiden är överflödiga..

Inte så mycket mer att orda om den gångna veckan, solen tittade fram och man gick från ett blekt A4 till att åtminstone se ut som man vet vad sommar är för något. Blev ett planerat långpass tidigt i lördags förmiddag. dryga 43km och det var en ny runda för mig och det blev till slut lite av en spontanrunda. Startade i Jonsered där jag sprang in på Vildmarksleden, vidare mot Kåsjön vid Kåsjöns badplats tog jag fel håll(dåligt fokus..?) och istället för en bit till på Vildmarksleden så blev det en bra bit på Kåsjörundan som var riktigt knixig på sina håll. Vidare mot Skatås där jag sen sprang förbi Lilla Delsjön och polisen sportstuga och vidare mot mer civiliserade marker som Skår-Lunden osv. Avslutade med ett varv på grusåttan innan jag såsmåningom slog på bromsen utanför affären vid Skatås. Väl där satt en iskall Pucko som en smäck.

Vecka 30 på gång in och den består av ganska mycket ledighet. Kommer bli lite träning även denna vecka och har tänkt dra mig ner till Falkenberg tillsammans med massa andra löpare för att springa deras stadslopp på 10km. Sägs vara en ganska snabb bana så kanske kan jag putsa lite på min miltid vi får se. Tränar dock som sagt för 11e augusti och utflykten till Åre. Kan även bli en liten titt till Tylösand kommande vecka, Gessles hoods är ju "rätt trevliga" denna delen på året..

Sist men inte minst så lyckades jag tillsammans med mina syskon tvåla dit en del av övriga familjen i fredagens ruskigt prestigefyllda bowlingmatch, förmodligen veckans viktigaste framgång. En förlust där och man hade hoppat söndagsmiddagen ett bra tag framöver..

Idag 22 juli 2012 är det ett år sen den hjärtlöse dåren Breivik släckte 77 människors liv och försatte många fler i en livslång sorg. Tankarna går till alla som på något sätt drabbats.

Jag tuggar mig neråt på milen men det går lite sakta..

                                Morgonjogg med den 4bente vid Stora Delsjön söndag 120715

Ännu en vecka till handlingarna, en bra och rent träningsmässigt lugnare vecka. Förutom en del klassisk styrketräning blev det även sju avverkade mil under vecka 28. Tre av dessa mil var mer kvalitetsbetonade där det framkallades en del svett och grimaser medans resterande var lite mer avslappnade och mer njutbara. Höjdpunkten på veckan var det 10km långa Varbergsloppet som genomfördes i ett soldränkt Varberg och över en bana som är väldigt fin med mycket löpning längs havet.

Varbergsloppet 2012
Första tävlingen sen i mars då jag tvingades till ett antal veckors vila från löpningen på grund av en skada. Roligt att springa tävlingslopp igen och för min del så tränar jag givetvis i första hand för att jag mår bra av det men även för att jag vill prestera vissa resultat på tävling. Vad det beträffar just distansen 10km eller "milen" som man ju säger så har jag satt upp ett konkret mål att innan året har nått sitt slut kunna klämma mig under tiden 35:30. På sikt vill jag ner mot 34:00 men för detta krävs mer och långsiktig träning.

Som sagt milloppen är ganska vanliga och ofta väldigt festliga allra helst så här i sommartider. Varbergsloppet var festligt, detta njöt jag framför allt utav före och efter loppet. Jag kan inte påstå att jag under själva racet sprang och tänkte "oj vad vackert här är".. Nej då var det blicken rakt fram och en kamp mot klockan och min egna fysiska förmåga. Som vanligt så startades denna typen av lopp i högt tempo, tror jag hade 3:19 första kilometern vilket är en väldigt snabb fart med mina mått mätt. Jag har dock skaplig koll på vad jag har min förmåga så jag sansade mig ganska omgående och hittade ett mer lagom tempo för distansen. Banan var ganska tuff för att vara en vanlig milbana i stadsmiljö, första hälften av loppet och framförallt kilometer 4 och 5 var inte snälla utan bjöd på en tidsödande uppförslutning. Hur som helst så kunde jag efter målgång konstatera att jag putsat mitt personbästa på distansen med 21 sekunder från Midnattsloppet i augusti ifjol och att jag hade förbättrat mig med 1 minut och 26 sekunder jämfört med min tid på samma bana ifjol. Man vill ju alltid ner ytterligare i tid men jag vore dum mot mig själv om jag inte är nöjd med en förbättrad snitthastighet med åtta sekunder per kilometer jämfört med ifjol. Min styrka är inte denna typ av sträckor utan jag brinner lite mer för dom där långa sega loppen där känslan ofta kan förändras under loppets gång. Om man ser en löpartävling som en fest så vill man ju att en bra fest skall hålla på så länge som möjligt.. :)

Så sammanfattningen av Varbergsloppet 2012 blir att jag ger mig själv G i betyg och att jag fortfarande tror att jag kan nå 35:30 på en kontrollmätt bana innan året är slut. Stort plus till min klubbkamrat Olle Dahlberg som gick i mål under 34:00 på denna ganska tuffa bana. Även imponerad av kollegan Per Hellströms starka utveckling då han numera är riktigt stabil under sub 40.

Nu går träningen vidare och idag måndag startades veckan med ett dryga 18km långt pulsbaserat pass i ett naturskönt Delsjöområde. Vecka 29 kommer enligt min "plan" bli ganska tuff med blandad löpning löpning och ganska mycket funktionell styrka. Även denna vecka tänker jag springa en tävling och det blir ett gästspel i Trollhättan på fredag då Kraftprovet går av stapeln.11,6km utefter en kuperad bana som avslutas ganska tufft med löpning uppför slussarna. Tycker detta loppet var riktigt trevligt förra året så därför blir det en comeback även i år. Skall bli skoj att se om man kan gnugga ner sitt resultat från förra året, jag skall i alla fall ge det ett seriöst försök.

25 dagar kvar till mötet med 1800 höjdmeter i Åre(AXA Fjällmarathon) och det är det som är målet i mitt träningsupplägg just nu alla andra lopp är roliga saker längs vägen dit.

Bra träningsvecka och CrossFit Endurance..

Gött mos, vecka 27 blev en mycket bra träningsvecka, gick i det närmaste helt enligt plan och det blev dryga 10 mil varav de flesta av kvalitè !

Peppar peppar inga känningar av skador och det är för jäkla gött att träna nu när det är lite värme och man slipper pälsa på sig som om man bor i sibirien.. Förena nytta med nöje sägs ju vara en bra grej och rent träningsmässigt så för egen del har det under veckan inneburit att jag flyttat ut styrketräningen från innegym till utegymmet i Skatås. Ett väldigt enkelt gym men absolut tillräckligt för att kunna köra ett så kallat basprogram. Kan ju dessutom ha med mig den 4bente vännen och njuta av naturen samtidigt. För er som bor i götet och har vägarna förbi Skatås kan jag absolut  rekommendera ett besök på Skatås naturgym.

Bra vecka till handlingarna ny vecka idag måndag, denna vecka inleds lite i vilans tecken. Det vill säga lugn jogging och lite mer fokus på styrka än hjärtträning. Hade man kunnat välja fritt hade man ju gärna varit stark som en oxe och uthållig som en kenyan, denna ekvation är ju dock svår att få ihop och det finns ofta tre vägar att gå. 1. Bara satsa på styrka, bygga massa och bygga maxstyrka. 2. Bara satsa på löpning, ge pumpen rikligt med mängdträning och hela tiden öka sin uthållighet. 3. Blanda de två förstnämnda och försöka bli ganska bra på båda grejerna. Det vill säga få en ganska god styrka och en ganska god uthållighet.

Fjärde alternativet är ju att hitta sin toppnivå inom både styrke- och uthållighetsbiten. Detta fjärde alternativ vore en dröm för mig personligen men dom mänskliga naturlagarna gör det väldigt svårt. Dom som når närmast detta fjärde alternativ är väl om jag får gissa dom allra vassaste triathleterna, skidåkarna och "liknande" idrottare.

För egen del gjorde jag förra året ett medvetet val i denna prioritering. Lade mer kraft på hjärtträning, förbättrade min syreupptagning men det medvetna priset jag betalat är en viss minskad styrka. Det svider att tappa styrkan men samtidigt så vet jag att det bara är att rikta om träningen igen så kommer den tillbaka, allt är en färskvara. På den arbetsplats där jag jobbar är CrossFit lite av en modegrej och det är många som tränar detta målinriktat. Personligen tror jag väldigt mycket på denna träningsform, ser ut att vara en bra mix av just råstyrka, syreupptagning och till viss del även smidighet.

Kommer numera börja lägga in lite mer styrka i träningen igen dock hoppas jag inte priset blir att jag får betala för det i löparspåret. Hoppas snarare att nå närmare det där fjärde alternativet som aldrig fullt ut kommer att nås men som kan fungera som lite utav en målbild i vart fall. Kommer köra CrossFit Endurance träning två gånger per vecka hade jag tänkt, tänker starta med detta under nästa vecka när jag införskaffat mig mer kunskap om träningens grunder och tankar.
                                         CrossFit Endurance http://www.crossfitendurance.com/

På lördag är det dax för att springa ett lopp igen, det var i mars jag sprang senaste tävlingsloppet. Nu blir det 10km i Varberg, en riktigt fin bana som till viss del går längs havet. Milen är nog inte min starkaste sträcka men jag hoppas trots det att kunna sänka min tid från förra året ganska ordentligt. Har ju blivit några mils träning sen dess och då borde ju det betala sig även när man tittar på klockan efter målgång. Blir lite trevliga sommarlopp närmsta veckorna, Varbergsloppet 10km, Kraftprovet Trollhättan 11,6km och Falkenbergs stadslopp 10km. Alltid skoj med denna typen av lopp, ofta skapligt väder(kanske inte i år..), go sommarstämning och många som vill göra en bra tid innan dom intar grillen och blandar sig en drink med sina vänner. 11e augusti är det största målet som hägrar just nu, kommer blir så förbannat jobbigt att det blir en svettpärla i pannan bara jag tänker på det. Ingen rutin av att springa i sådana stigningar som det kommer att bli men det är just det som är utmaningen. Har förlagt en hel del av mina löpta kilometer senaste veckorna i kuperad terräng, något jag i alla fall hoppas kan betala sig när det är dags för "examen".

Många har börjat sin semester och det är bara att hoppas ni njuter och gör det ni mår bäst av. Jag nöter på någon vecka till sen blir det minisemester för min del, dock helt frivilligt att knega ganska mycket i sommar då jag tycker mitt arbete är som bäst denna årstid. Har såpass mycket sparad semester att risken för "tvångssemester" även i år är nära överhängande.. Känns dock som en ganska angenäm grej..

ALLT ELLER INGET- varför tränar jag?

Jag är lite av en "allt eller inget" människa när det kommer till träning av olika slag. Detta är inget medvetet utan det är nog en egenskap som bara blandats in i mina gener och som idag får sitt uttryck i min bitvis kanske lite väl överdrivna målmedvetenhet. Har reflekterat lite över detta och är väl medveten om att just denna egenskap såväl kan vara till min fördel som min nackdel. Låt mig utveckla mitt resonemang och kanske kan åtminstone någon känna igen sig?

Sen jag var en liten talle så har idrott i olika former varit en naturlig del i vardagen, såväl min mor, far och syskon var och är aktiva inom idrotten på olika sätt. För det allra mesta så har det rört sig om att jaga en boll på det ena eller andra sättet. Minns när farsan "drog" med mig på sina fotbollsträningar och matcher när jag var liten, där sprang jag och jaga en trasa vid sidan av linjen. När det väl var dags att börja spela på riktigt så började det med stadiet där alla spelare i laget stannade och tittade upp i himmelen när ett flygplan kom eller när man sprang till första bästa buske när nöden kallade mitt under match. Det hela utvecklades något och det blev nog ca 25år som man jagade trasan, dränkte sig i liniment och sjöng segersång med gubbarna efter en seger. Något proffs det blev man aldrig men en bra laguppfostran många ovärderliga minnen med sina vänner det fick man.

Jag har varit en förbannat dålig förlorare ända sen jag började spela familjespel och har fått berättat för mig att det kastats en och annan tärning när jag insåg att jag var på väg att förlora ett spel. Sådär.. moget när man reflekterar över det så här i efterhand som övermogen 33åring men samtidigt kanske även något positivt även i ett sånt beteende? Nuförtiden kastas det inga tärningar och jag tror jag inte alls är en speciellt dålig förlorare  längre men i vissa lägen så hatar jag fortfarande att förlora säger jag något annat så ljuger jag. Skillnaden idag är nog lite mer att jag idag mer förlorar eller vinner mot mig själv och inte mot någon annan. Jag har mina egna mål såväl vad det gäller träning, arbete och privatliv och når jag dom så är det lite som en seger för mig, når jag dom inte är det tvärtom lite av en förlust.

Positivt och Negativt
En egenskap där man drivs av att nå sina mål kan vara väldigt positiv. Man kan vara beredd att göra slitet som krävs och man kan bli väldigt hängiven i just det man vill uppnå. Det kan göra att man segrar över sig själv och att man lyckas pressa sina gränser och utvecklas såväl inom ett speciellt område eller rent generellt som människa. Jag har alltid beundrats av människor som vågar ta sig an utmaningar som dom innan känner en stor nervositet eller rädsla inför Människor som vågar gå sin egna väg och som vågar följa sin magkänsla och inte dras med i något som egentligen kanske inte är rätt för just dom. Jag pratar givetvis om sunda val och människor som inte är egon utan som bara har en tro och stolthet i dom beslut som dom tar. Personligen har jag nog på en del sätt bara hängt med i strömmen för vad som anses vara rätt och riktigt och kanske åtminstone ibland missat att egentligen fråga mig själv om vad jag egentligen vill. Om man någon gång får äran att bli förälder så önskar jag att mina barn vågar leva efter sina egna motton i livet. Att dom helt enkelt blir individer som är trygga i sig själv och att dom inte spelar någon dom inte är.

Blir man väldigt målinriktad så kan målen nästan ta upp större delen av tankeverksamheten och en naturlig effekt av detta kan ju vara att man tappar fokus på annat värdefullt här i livet. Jobbet kan bli lidande, vänner kan bli lidande och en relation kan bli lidande. När det kommer till det läget kan man ställa sig frågan om det är värt det? För elitidrottare som lever och sover idrott och prestationer så finns det större marginaler. Det vill säga dom har mer tid att lägga på att nå sina mål. Samtidigt så får man ju säga att dom själva och ofta även utomstående, media mfl lägger en väldigt stor press på att dom når resultat. Utan resultat ifrågasätts man och man förlorar i respekt.

För mig är träning att översätta med välbefinnande såväl rent fysiskt som psykiskt. Inte för att jag alltid känner mig tipp topp i kroppen efter ett par dagars gristräning men när effekten av träningen kommer efter den efterföljande vilan så är det som att tanka på lite hälsa rätt in i kropp och själ. Att efter till exempel ett löppass där svetten lackats i pannan och pumpen fått jobba få ta en dusch och sätta sig i omklädningsrummet och bara koppla av är ju en underbar känsla. Detta tror jag många idrottare kan känna igen sig i, alltifrån Kalle 10 till Agda 75. Sist men inte minst så är ju skador en naturlig del av idrottandet. Även här kan ju givetvis en stark målmedvetenhet leda till at man pressar sig för mycket i sin iver att bli bättre. För att bli bättre måste man ju just pressa sig men många av oss som idrottar skulle nog må bra av att ha en personlig coach som kan balansera vår träning.

Så vill vad ville jag nu säga med allt skrivande ovan? Det vet jag inte :) men jag tror det är nyttigt för oss alla att ibland reflektera över varför vi gör och drivs väldigt hårt av vissa saker. Inte minst tror jag detta är viktigt för människor med lite samma "symtom" som jag, det vill säga allt är inget i saker man företar sig.

Lite bilder i temat "Allt eller Inget" ..

Kör igång nu och spring 10 timmar per dag, gå på krogen fem gånger per vecka och virka 20 yllekoftor om dagen ;) ! Eller så gör du bara det du själv känner för!