Önskar gnaga av några minuter på Lidingö !

Öhhhh.. en backe där, nedför där, där blir det inga problem att springa lite fortare, där får jag nog sansa mig lite och det där blir något att bita i, en tid på det och det borde gå att lösa..osv..

Dax för Lidingöloppet 2012, imorgon bitti går en busslass med Solvikingar mot Lidingö och Bosön. Alla med olika ambitioner och de flesta troligen med olika tankar hur man tänkt springa loppet rent taktiskt. 30km mer eller mindre kuperad bana kräver inte bara bra kondition det kräver lite jävlar anamma och en gnutta taktik och självinsikt. Förra året sprang jag mitt första Lidingölopp och min sluttid blev 2:07:38, en tid jag absolut var nöjd med i det läget. I år har jag satt upp ett mål på sub 2:02:00 vilket alltså betyder att jag måste gnaga av knappt sex minuter från fjolårets lopp. Har ju tränat på ganska bra med lite undantag för småskavanker under ett år men frågan är om jag löser mitt uppsatta mål..? Kan ha satt det för högt men det lär ju ge sig om så är fallet eller inte. Jag skall som vanligt ha som motto att försöka krama ur det som finns i kroppen på lördag.

Förra året hade jag egentligen ingen riktig taktik innan loppet, många hade ju sagt att loppet "börjar vid 20km och att den där Aborrbacken är smärtsam". Kan bara konstatera att det låg mycket i det som folk sagt till mig innan, sista milen kan resultera i ett ras om man springer på för mycket sett till sin kapacitet under första milen. Det jag gjorde rätt förra året var nog att jag just inte brände mig för tidigt utan var relativt stark under sista 5km, det som jag gjorde lite sämre var att jag nog "fegade" väl mycket under vissa bitar där jag hade kunnat plocka lite tid. Det är en svår balansgång det där. Hatar att inte våga utmana min absoluta gräns för dagen men samtidigt så måste det vara extremt bittert och gå in i väggen på sista milen och få lufsa uppför sista backarna med pingislunga. En del av mig känner för att köra på och ta en stor risk att få smaka på väggen och en del av mig känner för att försöka kopiera fjolåret och gneta på i ett ganska kontrollerat tempo hela vägen in till mål. Det ger sig på lördag vilket humör man är på rent mentalt och fysiskt. Det kommer i vart fall blir ganska många klubbkamrater i spåret på lördag, vårt snygga(läs inte min favorit) oranga tävlingslinne är lätt att se i folkvimlet. Vi har några riktiga speedkulor som kommer notera riktigt fina tider, en bit där bakom är vi ett gäng som är ganska jämna och det skall bli skoj att se när alla förvandlas till tävlingsmänniskor på lördag. Tror många har en bra chans att klämma sig in under två timmar, för egen del tror jag inte på det då 30km terräng nog inte är min starkaste grej.

Uppladdning om man nu kan kalla att man gjort någon sådan kan sammanfattas träning, semester och java. Haft lite planerad semester från jobbet och vad gör man då, jo man ägnar sig åt det man uppskattar. För egen del bland annat träning och marathon i fika/lunch på stan med vänner. Blivit relativt många löpta kilometrar senaste fem dagarna och det kanske inte varit en "optimal" laddning för Lidingö men men det går som det går helt enkelt. Vill väldigt gärna sätta ett bra personligt rekord på Frankfurt Marathon om ca en månad så då är det bra tid att träna för att kunna dra nytta av det där nere. Hoppas vilan igår och imorgon skall ge lite fart i benen i alla fall, annars kommer det ju en ny chans nästa år sägs d...

Förra helgen blev det en träningshelg i Norrköping med riktigt bra människor. Blev några goa träningspass men framförallt en rejäl boost med motivation inför framtiden. Skoj att träffa människor som brinner för samma sak och som också strävar efter att nå sina mål oavsett vad dom är. Sattes på prov direkt då jag råkade komma bland dom första och vips fick bli en del i matlagningen för fredagskvällens lax och potatis. Insåg direkt min svaghet men försökte peppa mig själv mentalt med att jag faktiskt skrapade ihop en trea i hemkunskap under högstadiet, man måste se saker positivt. Det hela gick dock vägen och jag får tacka mästerkocken Mona Hallberg för det högklassiska lagarbetet. Kan väl konstatera att jag inte är totalt värdelös i köket men någon stjärna.. njä inte direkt.. :)

Dom som känner mig väl vet att jag är hyfsat målinriktad på att bli bättre på längre sträckor just nu och det var ganska talande att se mina vänner garva när jag berättade om mina planer under dagens lunch. Får passa på att köra på extra målinriktat när jag kan, en dag kanske kroppen säger ifrån eller så räcker inte tiden till på grund av andra prioriteringar i livet konstigare än så är det ju inte..

Packar väskan och försöker få fart på kroppen..

Löparpjuck, träningsgrejer och ett glatt humör osv.. det är dags att packa väskan för några dagar i Norrköping. Löparhelg med landslagsgruppen för ultralöpare står på schemat i helgen. Lyckades kvalificera mig till landslagsgruppen i och med mitt resultat på dryga 81km i Karlstad. För en man krävs i dagsläget exempelvis att man når minst 78km under ett sex timmars lopp, gör man det så blir man en del av gruppen. Jag har ingen som helst erfarenhet av dessa läger eller samlingar sen tidigare och det gör helgens utflykt till Norrköping extra inspirerade. Skall bli skoj att träffa andra målmedvetna löpare och få inspiration till att utveckla sin träning och sätta upp framtida mål. Ur denna landslagsgrupp tas sedan dom bästa och formstarkaste löparna ut av en ledning och dom får representera Sverige i EM och VM på 100km och 24timmar. Vill påpeka att där är jag INTE idag, där är jag inte imorgon men jag har redan satt upp vissa mål som jag ännu så länge behåller för mig själv :) Man måste som sagt tro på det man gör och våga satsa, inte till vilket pris som helst men så länge drivkraften finns så kör jag på, så funkar jag.

"If you still look cute at the end of yout workout you didn`t train hard enough", citatet ovan fick mig att tänka på en av mina absolut största förebilder vad det gäller svenska idrottare Gunde Svan. Visserligen inte längre aktiv men hans tävlingsinstinkt, ödmjukhet och tro på det han gör har alltid imponerat på mig. Slemmet rann ofta längs mungipan när han passerade mållinjen, men det fanns en anledning han hade gett sitt absoluta max och lite till. Finns många som satsar, offrar mycket men som inte når helt ända fram. Gunde nådde ända fram och han gjorde det nog otroligt mycket tack vare hans egna drivkraft, just det imponerar som sagt på mig. Var uppe och kollade på klubbens mästerskap på 10km terräng i Skatås idag, vinnaren Andreas Magnussons face 100 meter från mållinjen sa allt, han gav järnet och han gjorde det på ett jäkligt bra sätt.

Denna veckan är ännu inte slut men det har varit en bra vecka så långt, några lediga dagar från arbetet och ganska bra träning. Tanken är att jag denna veckan skall försöka få fart på fötterna och ge mig själv lite träning i syreupptagning. Bra intervallpass med klubben i tisdags och imorgon bitti tänker jag försöka få till ett  eget pass för hjärtat med fokus på syreupptagning. Det är som sagt Lidingöloppet om en dryg vecka och det är ett lopp som just ställer en del krav på syreupptagningen med den bitvis ganska kuperade banan. Gäller att inte få betala för dyrt för alla backar utan att kroppen hyfsat snabbt är med i matchen igen efter varje stigning om man skall kunna hålla den fart man önskar. Absolut inte i toppform när jag skriver detta, snarare lite mer sliten men det är också "enligt plan" och ganska logiskt med den senaste periodens träning.

Har börjat spåna lite på vinterns träning och fått lite idèer, tror det kommer bli en hel del alternativ träning för att ha glädjen kvar och stärka kroppen. Hopprep, rodd och "segstyrka" är givna inslag och det kommer bli mycket av detta i vinter. Tänker även låta mig inspireras av en del andra löpare och skidåkare och besöka mossen uppe i Skatås för löpning där. Det sistnämnda borde ge en bra styrka och syretålighet.

Haft vilodag idag, väldigt skön och viktig sådan det mest ansträngande var väl promenaden uppför trappan till gymmet för att ta plats i massagestolen. Känner att kroppen är tacksam och har stärkts av dagens "göra ingenting" schema.. Rundar av denna kväll till en film som kanske inte går i vilans tecken men väl i utmaningens tecken, enligt mig fem av fem för "Into the wild" om ni missat den.

Jag älskar hösten !

Då börjar man återhämta sig ordentligt efter långpasset i Karlstad för en ca 12 dagar sedan.Var egentligen först under gårdagens pass som jag kände att kroppen återigen var på hugget och att det fanns lite driv i benen och pumpen, det sägs ju att det tar runt 14 dagar att återhämta sig bra efter en sån urladdning som det var för mig Karlstad. Jag lyssnade fullt ut på dessa råd och på min kropp föregående vecka(dock inte denna..), då blev det blygsamma 2,5mils löpning varvat med en del rodd och styrketräning. Hade vare sig kraft eller någon större motivation att ens försöka springa mer förra veckan, kände mig ganska tom mentalt och det var skönt att bara lägga lite energi på andra saker några dagar. Men nu är motivationen, träningssuget och viljan att bli bättre åter tillbaka i min kropp och skalle. Att det även börjar bli höst har jag egentligen inget emot, just hösten brukar innebära bra träning goa hemmakvällar och en allmänt bra känsla. Givetvis trist med mörkret men det är bra mycket värre januari till mars då jag lätt hade kunnat gräva ner mig eller emigrerat till någon strand i Australien eller något..:)

Denna veckan har varit bra, ganska tuff så här långt men det är också min plan. Störst fokus ligger nu på Frankfurt Marathon den 28e oktober. Inte en aning vad jag kan prestera för tid där men jag vet i alla fall att jag skall göra mitt absolut yttersta och det skall inte finnas en sekund att ta av när jag passerar mållinjen. Blir även en rolig minisemester då vi är ett gäng från klubben som åker till Frankfurt torsdag till måndag. Innan dess är det dock dags för Lidingöloppet om drygt två veckor. Det blir mitt andra Lidingölopp och jag minns det första med glädje då vädret och stämningen var på topp förra året. Har ju blivit några mil det senaste året så hoppas givetvis att jag kan prestera en bättre tid än ifjol men samtidigt så har jag respekt för banan på Lidingö. Går man för hårt på det i början så kan man få betala dyrt samtidigt som man inte kan fega då det är väldigt svårt att springa in tid sista tredjedelen. Har satt ett mål på sub 2:02 men jag vet inte riktigt om jag löser det om jag skall vara ärlig. Man måste givetvis tro på sitt mål men vet inte hur jag fixar att köra i ganska hård fart i den kuperingen. Det lär bli en kamp mot mjölksyran hur som helst, brukar ju kunna pressa mig skapligt så jag hoppas jag har en bra dag när det är dags. Om tiden sen blir under 2:02 eller 2:06 det får ge sig bara jag är helt tom i mål så har jag gjort det jag kunnat.

Blivit åtta mil så här långt denna veckan, det får anses som en ganska tuff start på veckan med mina mått mätt. 2mil per dag är ett snitt jag inte kan hålla varje vecka för då hade nog delar av kroppen strejkat med jämna mellanrum. Men ett par tuffare veckor varvat med mer alternativ träning och kvalite i återhätmningen är ett upplägg jag tror på. Man kan känna sig lite mör och nedtränad när man kör som mest men är man bara noga med att ge kroppen möjlighet att suga upp träningen genom bra återhämtning så får man förhoppningsvis en boost efter det, vad vet jag? man måste tro på sitt upplägg i alla fall. Imorgon fredag tänker jag köra ett ganska hårt pass som jag inbillar mig kan passa Lidingöloppet ganska bra, kommer köra på löparbandet även om det tar emot under dessa goa höstdagar. Eftermiddagen blir det Wet west och lite simning i Valhalla innan det tillsammans med ett gäng andra löpare skall planeras för en träningsresa till Las Playitas. Skall bli skoj att åka iväg till en skön miljö under kalla vintern och "gristräna" tillsammans med ett gäng andra likasinnade. Lite sugen på ytterligare en vecka någonstans i april men det ger sig.

Om en dryg vecka blir det en löparhelg i Norrköping med ett gäng andra målinriktade ultralöpare. Skall bli skoj att snacka med andra som drivs av sina mål och få dela lite erfarenheter och tankar.

Nej nu skall jag inta soffan och ge min kropp lite välbehövlig återhämtning. Träna på och må gott !

Karlstad Ultra- min hittills bästa prestation

                                                                 
I lördags blev det en mycket lyckad utflykt till Karlstad, efter sex timmars löpning i mer eller mindre konstant sol så kunde jag se att jag hunnit springa 81,38km. 4:25/km var ett snitt jag nog inte på förhand riktigt trodde att jag skulle kunna fixa, men det gick vägen och tillfredsställelsen att träningen betalat sig är stor. Här kommer en sammanfattning av hur jag upplevde mitt livs andra ultralopp.

När klockan var 10:00 i lördags så sken solen i Karlstad och det var väldigt fina omgivningar intill Klarälven som i det närmaste låg spegelblank. Jag kände mig uppumpad med energi och motivation som så många gånger när det är tävling så kände jag den där extra adrenalinkicken innan start.  Jag hade lagt min medhavda energi vid sidan av banan och hade någon pratat med mig fem minuter före start så hade jag förmodligen varit svår att få kontakt med. Fokus var på att prestera närmsta sex timmarna. "Lycka till kör så det ryker men spring med måtta då ni skall springa i sex timmar" sa startmannen innan startskottet brann av. Iväg sprang alla startande och jag var helt fokuserad på mig själv och den "grundplan" som jag bestämt mig för innan loppet. I min iver att springa så höll jag på att springa fel redan efter 200meter då jag missade ett stort band, hehe vad klantigt men jag tog mig runt och sprang till sist rätt väg i alla fall.

Grundplanen jag hade var att göra första marathonsträckan(42,2km) på ganska exakt tre timmar. Första varven gick fort kanske ett väl fort tempo att starta ett sextimmars lopp i men jag var så löpsugen och så laddad att försöka prestera att jag nog sprang första milen på rent adrenalin.När jag kollat tidsloggningen efteråt så kan jag konstatera att första milen gick på runt 41:30. Jag vet att jag sneglade på klockan och tänkte "oj det här kanske är lite väl snabbt" och försökte lugna mig lite men samtidigt så kändes det så bra så jag bara lät det rulla på. Försökte njuta av den till stora delar fina banan och goa inramningen kring tävlingsplatsen. Skulle nog vilja säga att dom första två milen i loppet var en njutning och man kände sig stark både fysiskt och mentalt. Passerade halvmaran på ca 1:27:30 och känslan var fortsatt bra, jag förstod att det var dax att börja få i sig lite energi och fiskade upp en av mina medhavda flaskor vid sidan av banan. Hade inte varit dumt och haft en energilangare med sig här men jag sprang med flaskan ett varv och slängde sen tillbaka den på sin plats. Hade laddat upp med mycket energi  men jag hade ingen matlust så 90% var nog kvar efter loppet. Har väldigt svårt att tugga saker under ett sånt här lopp och fick enbart i mig en liten tugga på en chokladboll på hela loppet. Det viktigaste var dock vätskan, det fina vädret gjorde att solen värmde på rätt bra och man svettades ganska rejält. 

Loppet rullade på och halva loppet var snart genomfört, jag höll min plan och sprang till och med något fortare då jag noterade en marathontid på 2:57:07. Då jag innan loppet hade som mål att ta mig över 80km så var jag såpass klar i huvudet att jag snabbt kunde räkna ut att jag hade tre timmar och tre minuter på mig att springa minst 37,8km. Kände givetvis att jag hade ett marathon i benen men samtidigt kände jag mig trots allt oförskämt bra i kroppen. Då min vita kompressionströja i detta läget var helt genomblöt så kostade jag på mig ett snabbt tröjbyte varvet efter marathonpasseringen. Jag tänkte nu bara timme för timme eller mil för mil och försökte bara hålla ett skapligt jämnt tempo. Strax efter fyra timmars löpning började jag verkligen känna att mitt steg blev kortare och att jag inte hade det där riktiga drivet i mig längre, jag skickade i mig kanska mycket vätska i form av coca cola, sportdryck och gel. Kände att jag var helt torr i munnen och att det fina vädret i kombination med fyra timmars löpning hade satt sina spår i vätskebalansen. Nu började jag få koppla in mer och mer mentala bitar och från att ha haft 4:20/km som mål senaste milen så fick jag nu försöka hålla mig under kilometertider på 4:35. Det gick lite i vågor och vissa stunder kände jag att krafterna var på väg tillbaka och att jag skulle kunna att kunna öka upp tempot igen men i nästa stund kände jag istället att det gällde att inte tappa alltför mycket fart. 

Sista timmen kom och jag såg på min klocka att jag hade möjlighet att lösa mitt mål, "om inte något i kroppen går sönder nu eller mitt hjärta tar time out så löser jag mitt mål på 80km". Jag fick mycket bra pepp längs banan och jag kände att jag ville öka farten, jag hade ju chans att gå över 82km. Hjärnan ville öka, pumpen kändes helt okej men mina ben gjorde inte direkt tummen upp när jag försöker trycka på lite till i början på sista timmen. Istället sa dom till mig att "lugna dig grabben nu kör vi detta tempot och inte en sekund snabbare".. Då benen ju har en ganska central roll i löpning så var det bara att acceptera, jag kunde inte öka farten även om jag var inne på sista timmen. Istället gällde det att kriga för att försöka lösa 4:50/km den sista tiden "it aint over `til its over" blev mitt mantra här. Med ca sju minuter kvar av dom sammanlagt sex timmarna så passerade jag 80km och sträckte nävarna i luften av glädje att jag fixat mitt huvudsakliga mål. Samtidigt fanns det inte på världskartan att stanna utan jag försökte tugga på den sista tiden också. "30 sekunder kvar" hörde jag speakern säga och försökte öka tempot i något som skulle likna en spurt, pang där var tiden ute och det var bara att stanna på stället för att tävlingsledningen skulle mäta den sista biten man hunnit. Tänkte att sätter jag mig ned nu så blir det problem att komma upp igen men det soliga gröngräset såg så lockande ut att det var värt den risken. Kort ryggläge tills dom hade mätt klart och sen var det dax att ta sig tillbaka till starten. Var ju inte direkt så jag hoppade upp men kroppen gjorde inte alls lika ont som den gjorde efter mitt första sex timmars lopp. Stumma ben och stel men min rygg som jag tidigare kunnat känna av kändes absolut ingenting, men inget snack om att jag hade betalat dyra pengar för att fått lite knådning i det läget.

Snabbt in på hotellet för dusch och sen var det middag och prisutdelning på Scandic. På många sätt är alla vinnare i denna typen av lopp men att jag faktiskt fick ta emot lite priser för mina 81,38km var ju skoj. Segrade i damklassen gjorde Mona Hallberg från Set Sail, hon var 180 meter!!! från det svenska rekordet. Hon kom 74,147km vilket är en riktigt imponerande prestation. Ett mycket stort tack till IF Göta Karlstad för ett trevligt och proffsigt arrangemang, att banan låg alldeles intill Klarälven i den fina miljön gjorde inramningen extra fin.
http://www.ifgota.se/result/Uploaded/karlstad_6h_ute_2012.html

Att lära sig inför framtiden:

Det här med energi under långlopp är lite av en gåta för mig, skulle behöva bra tips på tänkbara energikällor som kan vara lämpligt att ta under marathon eller längre distanser. Det enda som riktigt funkar för mig är Enervits gel, jag behöver något mer energirikt som man inte behöver tugga.

Sen jag på allvar fick smak för löpning förra vintern så har jag blivit mer och mer målmedveten. Satte ibörjan upp lite mål på olika distanser och lopp för att ha något att sikta mot. Har fortfarande inte nått mitt mål på milen, halvmarathon, marathon och Lidingöloppet. Dom sista tre distanseran har jag inte ens sprungit i år då jag missade några planerade lopp under min skadeperiod i april och maj. Jag har nu bestämt mig att framledes satsa mer inriktat på marathon eller längre ultralopp. Gillar dessa "långkörare" och den kombination av fysisk- och mental utmattning som det innebär. Marathonmålet på 2:48 skall jag göra allt för att fixa i Frankfurt i slutet av oktober. Mitt mål i Lidingöloppet på 2:02 känns som en mycket tuff uppgift men kanske kan jag komma nära i alla fall. Vad det beträffar milen och halvmarathon är jag inte säker på att jag kommer hinna med någon mer chans på resten av detta året jag vill fokusera mer på att få kvalite på träningen nu än att springa massa lopp var och varannan helg. Tänkte ändra upplägg lite och inte "tävla sönder mig". Därför har jag besämt mig för att genomföra följande tävlingar resterande delen på detta året, förmodligen varken mer eller mindre. 29/9 Lidingöloppet, 28/10 Frankfurt Marathon, 1/12 24H Bislett Norge(möjligen halvmarathon 13/10).

Blir sannolikt inget mer sex timmars lopp detta året men om motivationen finns kvar så hoppas jag på en ny chans i början på nästa år, då hoppas jag kunna höja mig ytterligare ett par snäpp. Men det finns inga genvägar utan om det skall kunna bli verklighet krävs fortsatt disciplin och glädje i träningen. 

Till sist... det är ingen myt solen skiner i Karlstad ;) !

/Svensson