Karlstad Ultra- min hittills bästa prestation

                                                                 
I lördags blev det en mycket lyckad utflykt till Karlstad, efter sex timmars löpning i mer eller mindre konstant sol så kunde jag se att jag hunnit springa 81,38km. 4:25/km var ett snitt jag nog inte på förhand riktigt trodde att jag skulle kunna fixa, men det gick vägen och tillfredsställelsen att träningen betalat sig är stor. Här kommer en sammanfattning av hur jag upplevde mitt livs andra ultralopp.

När klockan var 10:00 i lördags så sken solen i Karlstad och det var väldigt fina omgivningar intill Klarälven som i det närmaste låg spegelblank. Jag kände mig uppumpad med energi och motivation som så många gånger när det är tävling så kände jag den där extra adrenalinkicken innan start.  Jag hade lagt min medhavda energi vid sidan av banan och hade någon pratat med mig fem minuter före start så hade jag förmodligen varit svår att få kontakt med. Fokus var på att prestera närmsta sex timmarna. "Lycka till kör så det ryker men spring med måtta då ni skall springa i sex timmar" sa startmannen innan startskottet brann av. Iväg sprang alla startande och jag var helt fokuserad på mig själv och den "grundplan" som jag bestämt mig för innan loppet. I min iver att springa så höll jag på att springa fel redan efter 200meter då jag missade ett stort band, hehe vad klantigt men jag tog mig runt och sprang till sist rätt väg i alla fall.

Grundplanen jag hade var att göra första marathonsträckan(42,2km) på ganska exakt tre timmar. Första varven gick fort kanske ett väl fort tempo att starta ett sextimmars lopp i men jag var så löpsugen och så laddad att försöka prestera att jag nog sprang första milen på rent adrenalin.När jag kollat tidsloggningen efteråt så kan jag konstatera att första milen gick på runt 41:30. Jag vet att jag sneglade på klockan och tänkte "oj det här kanske är lite väl snabbt" och försökte lugna mig lite men samtidigt så kändes det så bra så jag bara lät det rulla på. Försökte njuta av den till stora delar fina banan och goa inramningen kring tävlingsplatsen. Skulle nog vilja säga att dom första två milen i loppet var en njutning och man kände sig stark både fysiskt och mentalt. Passerade halvmaran på ca 1:27:30 och känslan var fortsatt bra, jag förstod att det var dax att börja få i sig lite energi och fiskade upp en av mina medhavda flaskor vid sidan av banan. Hade inte varit dumt och haft en energilangare med sig här men jag sprang med flaskan ett varv och slängde sen tillbaka den på sin plats. Hade laddat upp med mycket energi  men jag hade ingen matlust så 90% var nog kvar efter loppet. Har väldigt svårt att tugga saker under ett sånt här lopp och fick enbart i mig en liten tugga på en chokladboll på hela loppet. Det viktigaste var dock vätskan, det fina vädret gjorde att solen värmde på rätt bra och man svettades ganska rejält. 

Loppet rullade på och halva loppet var snart genomfört, jag höll min plan och sprang till och med något fortare då jag noterade en marathontid på 2:57:07. Då jag innan loppet hade som mål att ta mig över 80km så var jag såpass klar i huvudet att jag snabbt kunde räkna ut att jag hade tre timmar och tre minuter på mig att springa minst 37,8km. Kände givetvis att jag hade ett marathon i benen men samtidigt kände jag mig trots allt oförskämt bra i kroppen. Då min vita kompressionströja i detta läget var helt genomblöt så kostade jag på mig ett snabbt tröjbyte varvet efter marathonpasseringen. Jag tänkte nu bara timme för timme eller mil för mil och försökte bara hålla ett skapligt jämnt tempo. Strax efter fyra timmars löpning började jag verkligen känna att mitt steg blev kortare och att jag inte hade det där riktiga drivet i mig längre, jag skickade i mig kanska mycket vätska i form av coca cola, sportdryck och gel. Kände att jag var helt torr i munnen och att det fina vädret i kombination med fyra timmars löpning hade satt sina spår i vätskebalansen. Nu började jag få koppla in mer och mer mentala bitar och från att ha haft 4:20/km som mål senaste milen så fick jag nu försöka hålla mig under kilometertider på 4:35. Det gick lite i vågor och vissa stunder kände jag att krafterna var på väg tillbaka och att jag skulle kunna att kunna öka upp tempot igen men i nästa stund kände jag istället att det gällde att inte tappa alltför mycket fart. 

Sista timmen kom och jag såg på min klocka att jag hade möjlighet att lösa mitt mål, "om inte något i kroppen går sönder nu eller mitt hjärta tar time out så löser jag mitt mål på 80km". Jag fick mycket bra pepp längs banan och jag kände att jag ville öka farten, jag hade ju chans att gå över 82km. Hjärnan ville öka, pumpen kändes helt okej men mina ben gjorde inte direkt tummen upp när jag försöker trycka på lite till i början på sista timmen. Istället sa dom till mig att "lugna dig grabben nu kör vi detta tempot och inte en sekund snabbare".. Då benen ju har en ganska central roll i löpning så var det bara att acceptera, jag kunde inte öka farten även om jag var inne på sista timmen. Istället gällde det att kriga för att försöka lösa 4:50/km den sista tiden "it aint over `til its over" blev mitt mantra här. Med ca sju minuter kvar av dom sammanlagt sex timmarna så passerade jag 80km och sträckte nävarna i luften av glädje att jag fixat mitt huvudsakliga mål. Samtidigt fanns det inte på världskartan att stanna utan jag försökte tugga på den sista tiden också. "30 sekunder kvar" hörde jag speakern säga och försökte öka tempot i något som skulle likna en spurt, pang där var tiden ute och det var bara att stanna på stället för att tävlingsledningen skulle mäta den sista biten man hunnit. Tänkte att sätter jag mig ned nu så blir det problem att komma upp igen men det soliga gröngräset såg så lockande ut att det var värt den risken. Kort ryggläge tills dom hade mätt klart och sen var det dax att ta sig tillbaka till starten. Var ju inte direkt så jag hoppade upp men kroppen gjorde inte alls lika ont som den gjorde efter mitt första sex timmars lopp. Stumma ben och stel men min rygg som jag tidigare kunnat känna av kändes absolut ingenting, men inget snack om att jag hade betalat dyra pengar för att fått lite knådning i det läget.

Snabbt in på hotellet för dusch och sen var det middag och prisutdelning på Scandic. På många sätt är alla vinnare i denna typen av lopp men att jag faktiskt fick ta emot lite priser för mina 81,38km var ju skoj. Segrade i damklassen gjorde Mona Hallberg från Set Sail, hon var 180 meter!!! från det svenska rekordet. Hon kom 74,147km vilket är en riktigt imponerande prestation. Ett mycket stort tack till IF Göta Karlstad för ett trevligt och proffsigt arrangemang, att banan låg alldeles intill Klarälven i den fina miljön gjorde inramningen extra fin.
http://www.ifgota.se/result/Uploaded/karlstad_6h_ute_2012.html

Att lära sig inför framtiden:

Det här med energi under långlopp är lite av en gåta för mig, skulle behöva bra tips på tänkbara energikällor som kan vara lämpligt att ta under marathon eller längre distanser. Det enda som riktigt funkar för mig är Enervits gel, jag behöver något mer energirikt som man inte behöver tugga.

Sen jag på allvar fick smak för löpning förra vintern så har jag blivit mer och mer målmedveten. Satte ibörjan upp lite mål på olika distanser och lopp för att ha något att sikta mot. Har fortfarande inte nått mitt mål på milen, halvmarathon, marathon och Lidingöloppet. Dom sista tre distanseran har jag inte ens sprungit i år då jag missade några planerade lopp under min skadeperiod i april och maj. Jag har nu bestämt mig att framledes satsa mer inriktat på marathon eller längre ultralopp. Gillar dessa "långkörare" och den kombination av fysisk- och mental utmattning som det innebär. Marathonmålet på 2:48 skall jag göra allt för att fixa i Frankfurt i slutet av oktober. Mitt mål i Lidingöloppet på 2:02 känns som en mycket tuff uppgift men kanske kan jag komma nära i alla fall. Vad det beträffar milen och halvmarathon är jag inte säker på att jag kommer hinna med någon mer chans på resten av detta året jag vill fokusera mer på att få kvalite på träningen nu än att springa massa lopp var och varannan helg. Tänkte ändra upplägg lite och inte "tävla sönder mig". Därför har jag besämt mig för att genomföra följande tävlingar resterande delen på detta året, förmodligen varken mer eller mindre. 29/9 Lidingöloppet, 28/10 Frankfurt Marathon, 1/12 24H Bislett Norge(möjligen halvmarathon 13/10).

Blir sannolikt inget mer sex timmars lopp detta året men om motivationen finns kvar så hoppas jag på en ny chans i början på nästa år, då hoppas jag kunna höja mig ytterligare ett par snäpp. Men det finns inga genvägar utan om det skall kunna bli verklighet krävs fortsatt disciplin och glädje i träningen. 

Till sist... det är ingen myt solen skiner i Karlstad ;) !

/Svensson