Vilket värdelöst aprilskämt ! Drygt en månad med mer eller mindre helt utebliven löpträning har varit mentalt jobbigt att acceptera. För har man börjat fastna för löpning, känna att det är mer njutning än obehag så är just den träningsformen svårslagen. Endorfinerna flödar i kroppen och man tänker sällan så klart som efter ett löppass.
Om man har träning som en "drog" och är envis som en åsna så vill man inte gärna acceptera en skada. Man vill tro att en skada är av mycket lättare art än vad proffsen(läkarna) säger och alla symptom pekar på. Jag har gått in stenhårt för min träning under knappt ett års tid nu kan man säga, dragit ner lite på styrketräningen och fokuserat på konditionsträning. Sparat på groggarna längs avenyn och tänkt mer resultatinriktat. Resultaten har kommit fortare än jag vågat hoppats på. Starten på 2012 har varit bra och jag har fått en hel del mängdträning och det kändes otroligt bra rent formmässigt. Toppen hittills i år var segern i min klubbs 32km långa lopp i Skatås, en tid på 2:02:22 på 32km är en tid jag inte hade varit i närheten av för ett år sedan. Tycker jag haft ett bra upplägg på min vinterträning och jag har varvat så kallade grisveckor med lättare veckor. MEN.. som T. Irwing säger... när man ligger på en hög träningsdos så finns det ju alltid en ökad risk för att skador dyker upp, det ingår liksom i spelet..
Tänker inte lipa mer över att man åkte på en rätt jobbig skada i helt fel tid utan nu känner jag att det blåser lite medvind igen.. Senan i foten börjar visa friskhetstecken, rehabövningarna har stärkt min sedan tidigare sargade fot. Simning, Wet-west, cykling och rodd är väl dom träningsformer som har fått ersätta löpningen.
IDAG körde jag första kilometerna i löpskorna, blev ett kombinerat pass med löpning, rodd och styrka. Back on track !
