Dagens läkarbesök gav oväntade och mycket glada besked. Träffade en väldigt trevlig läkare vid ortopeden i Mölndal. Han hade kollat på mina röntgenbilder och var säker på sin sak. Jag har INGEN så kallad fotbollsvrist som två tidigare läkare spekulerat om. Röntgen visar att jag inte har några skador eller så kallade utväxter på skelettet. Istället var läkaren säker på att det rör sig om en ordentligt inflammerad fotsena. Den aktuella senan aktiveras ganska ordentligt i samband med varje löpsteg och därigenom förklarar det varför det gjort så förbannat ont att springa. Ca tre veckors alternativ träning, akupunktur och annan sjukgymnastik är det nu som gäller. Skall även knapra Voltaren ett par veckor.
Göteborgsvarvet 12e maj känns plötsligt inte helt omöjligt att kunna lufsa runt. Stockholm Marathon 2e juni kan också bli aktuellt, härligt om man får springa detta utmanande lopp i huvudstaden.
Lägger stickorna åt sidan just när jag fattat galoppen och startat upp tillverkningen av mitt första plagg. Blir kvar i Valhallabadet och löpardojorna får stå och vänta på sin tur ett tag till. Skall nu utnyttja den energiboost jag fick efter läkarens besked idag. Tidsmålen jag hoppades på precis innan skadan är inte realistiska för jag har tappat flås och kommer tappa lite till. Men det kan oavsett vara skoj att se vad man kan prestera OM... möjligheten kommer att ges!
fredag 13 april 2012
SHIT HAPPENS... !
"Grisvecka" med tuff träning för att att sen lätta upp träningen den närmsta månaden, allt gick tyvärr i stöpet. Det är min vänstra fot som sätter stopp för löpning närmsta tiden, hur länge är för tidigt att säga men kan mycket väl bli ett par månader innan man kan gå för fullt igen. Varit hos två läkare och den gemensamma bedömningen lyder "fotbollsvrist". Det vill säga en skada i fotleden som ofta drabbar människor som spelat fotboll i många år.
Fotbollsvrist:
Skademekanism
Fotbollsvrist är vanlig hos fotbollsspelare. Den kan också förekomma hos andra idrottare, men benämningen fotbollsvrist är typisk. Anledningen är en skada på framkanten av skenbenet, där små benfragment alternativt broskfragment vid ledkapselfästet slits loss. I samband med att kroppen läker ut skadan, bildas benpålagringar på ledytekanterna. Benpålagringarna leder så småningom till inflammation i ledkapseln, reducerad rörlighet och smärta.
Första känningen kom för knappt två veckor sedan, hade precis genomfört ett riktigt härligt långpass med rejäl kupering och ganska skaplig fart. Efter stretch och dusch så kände jag att något inte stod rätt till när jag promenerade in till stan för att fika med en vän. När man hållt på med idrott sen farsan tog med mig till sin fotbollsträning som lite talle så känner man sin kropp ganska bra. Jag googlade ihjäl mig på tänkbara skador och min första tanke var benhinneinflammation. Jag kände dock efter några dagar att det nog var något annat och mardrömstanken blev stressfaktur. Fick svälja stoltheten och gick ner till Mölndals lasarett för att söka läkarvård men framförallt för att få en röntgen. Röntgen visade inga frakturer utan istället påmindes jag om att jag mycket väl skulle kunna gå under namnet "skrotnisse"... Nio skruvar finns kvar som en proffsig läkare snickrade ihop mitt ben med efter en mindre lyckad fotbollsmatch -2007. Inte nog med att man smällde av fotleden så den stod på trekvart, vi förlorade även matchen med 3-0.
Okej fotbollsvrist låter ju rätt logiskt då jag har spelat fotboll i 25 år och har en vrist... Det kunde dock varit värre, enligt uppgift så krävs en enkel titthålsoperation för att antingen fräsa bort en liten benbit eller plocka bort något som lossnat. Efter operation kan man tydligen träna på för fullt efter fyra veckor igen. Så i förhållande med den rehab man körde -07 så kommer förhoppningsvis denna bli rena söndagsleken, det är i alla fall min önskan...
Vad gör jag nu då?
Att lägga sig ner på golvet, sprattla med benen och skrika likt lille skutt känns inte som något alternativ. Tror en sån reaktion bara hade lett till liggsår och vätskeförlust. Nej nu gäller det att tänka kreativt! Jag var och är(ännu så länge) i min livs konditionsform, nu gäller det att rädda så mycket som möjligt av den hjärtkapacitet som jag kämpat till mig i vinter. Klart det svider men men det finns människor som kämpar för sina liv...så jag har lovat mig själv att inte gnälla. Sen är jag lite trött på en del så kallade "experter"(i alla fall om man frågar dom själva). Syftar på människor som säger saker i stil med "vad var det jag sa, du skall inte träna så hårt" eller "du är ju 33 och fattar väl att inte kroppen mår bra av det där" osv.. Kan säkert ligga 10% sanning i dessa kommentarer men att äta på Sibylla 5ggr/veckan, bli andfådd när man går i en trappa eller alltid veta bäst är heller inte alltid ett sunt tecken.
Ordet löpning försvinner nu från träningsdagboken ett tag, men andra ord som simning, wet-west, cykling, rodd, cross trainer, bodypump, cross fit mm ersätter.
Göteborgsvarvet 12e maj, Stockholm Marathon 2e juni är två lopp som ser helt omöjliga ut att genomföra. Att missa maran i Stockholm svider absolut mest, just det loppet tycker jag har en speciell stämning!
Jag har dock haft tur med vården, och även lagt några timmar i telefon och på olika sjukhusmottagningar för att skynda på processen till operation. Nästa vecka blir det besök hos läkaren och vi skall definitivt bestämma åtgärd med foten och jag är redan igång och prioriterad i den allmänna kön till titthålsoperation. Kanske är det bara bra att dom går in i foten och renoverar den lite :), gratis renovering kan väl aldrig vara fel ?
Så känslan är trots allt rätt så bra måste jag säga. Har i eftermiddag lagt min träning i Vallhallabadet, blev 45min intensiv wet-west och 45min simning. Försökte få upp pulsen så mycket det gick och hade på mig pulsbandet som ett riktmärke. Jag har tänkt bort alla mål om tävlingslopp närmsta tiden, istället har jag Lidingöloppet och det redan inbokade Frankfurt Marathon som dom stora målen i september respektive oktober.
Veckan är inte slut, den började rätt kass men känslan nu är som sagt betydligt bättre, bara lite ändrat fokus. Kan även rekommendera alla en liten tripp till metropolen Mariestad, vackrare och goare stad får man leta efter ! Nu drar jag mig tillbaka och satsar på nya utmaningar som bland annat "kaffekokning" i Vallhallabadet. Tänkte även anmäla mig till första bästa stickningskurs och fixa en hemmagjord vintermössa till nästa vinterns löprundor.. "The only disability in life is a bad attitude" Nu kör vi, maila mig om ni vill beställa något stickbart !
Lugnaste veckan hittills under 2012... endast två fjuttiga mil och några bra styrkepass. Med andra ord lite av en semestervecka..
Hade planerat en lugn vecka 14 men den blev lite lugnare än jag tänkt mig. Dels på grund av ganska mycket arbete men jag har också tvingats retirera för en lite ömmande fot. Det är min gamla fotledsfraktur som kärvat lite. Kände efter förra veckans längre pass att jag var öm över vristen och beslöt mig direkt för att acceptera att den kommande veckan skulle bli lugnare än planerat. Blev knappa två mils terränglöpning i onsdags och det gick fint men efteråt kände jag mig något öm över vristen, dock inte värre än att det ömmade när jag vinklade foten på vissa sätt. Ortopeden som opererade mig -2007 sa att min vänstra fotled kommer tappa lite i rörelseförmåga och bli något svagare. Jag har haft tur och kunnat göra i princip det jag velat i träningsväg efter operationen men kanske är det så att min vänstra fot är lite av min "svagaste länk". Den har i alla fall visat vissa trötthetstecken men efter att ha haft en extremt lugnt vecka så känns den nu på hugget. Gjorde ett litet frestande och sprang en kortare bit under morgonens hundrastning och allt kändes bra. Bara att hålla tummarna att den känslan består efter morgondagens löprunda till arbetet. Blir oavsett till att ringa IFK kliniken för bokning av tid så snart som möjligt, måste se om jag skall köra någon speciell sjukgymnastik framöver, dessutom alltid bra att höra vad experter på området säger.
Brukar lägga upp min träning med tre veckors framförhållning. I den planen finns en så kallad "grisvecka" inplanerad kommande vecka. Nu hänger ju allt på hur foten och kroppen i övrigt mår men planen står fast, vecka 15 kommer innebära en hel del svett, adrenalin och mjölksyra. Tror inte jag tappat alltför mycket på denna lugna vecka, kanske snarare tvärtom? Kroppen har fått läka lite och motivationen är minst sagt på topp.
Länken nedan får symbolisera fredagens intryck på jobbet !
Det råder inget snack om att jag har blivit mer målmedveten med min träning än på länge. Känns som man är inne i ett gott "flow" och att träningen ger mig väldigt mycket tillbaka. Just nu är det jäkligt skoj att träna och jobba mot olika målsättningar. Inspiration är för mig en väldigt viktig del i det mesta i livet kanske inte minst vad det gäller träning. Ett sätt för mig att få inspiration till min träning är att läsa om andras sätt att träna, sätt att tänka och slit för att försöka nå sina mål. Rent principiellt så kvittar det för min del om det rör sig om sig om en motionär eller en elitsatsande persons väg mot sina mål. Var och en har sin utgångspunkt, sina visioner och finner sina vägar att utvecklas rent fysiskt och psykiskt.
En söndagskväll som denna går det därför alltid någon timma eller två till att läsa en hel del träningsbloggar. Här är några av dom träningsbloggar jag följer regelbundet och kan rekommendera intresserade:
Den gångna veckan var veckan då våren tog en tillfällig? time out och jag återigen tvingades dra på mig mössan, det var också veckan då pumpen och benen fick sig många bra mil i "belöning". Kan summera att det blivit ca 12mil den gångna veckan. Hur många mil man sprungit är väl egentligen av mindre betydelse men det känns som det även varit lite kvalitè i dessa mil vilket känns bra. Mars månad kan summeras med 38 sprungna mil, inte lika många mil som under årets första månader men å andra sidan med mer och mer kvalitè. Imorgon måndag är jag ledig och då blir det en planerad massage hos Marie Ahlkvist i Alingsås, Marie har knådat mig många gånger då hon hjälper min gamla fotbollsklubb Alingsås IF. Är väldigt tacksam över Maries hjälp och hon är väldigt duktig. Det är inte alltid en njutning när hon skall "låsa upp" stela muskler och senor men efteråt känner man sig betydligt smidigare. Finns det något värre än att gå till en massör/massös som mjäkar och inte tar i ? Skall framöver försöka att åtminstone ta massage två gånger per månad ibland lite tätare, tror det kan vara ett bra sätt att förebygga skador och göra nästkommande passen lite mer effektiva.
Nästa tävlingslopp som jag tänkt mig att springa blir sannolikt Kungsbackaloppet 21e april, det är en halvmara som går mellan Kungsbacka och Lindome. Ett nytt lopp för mig där jag hört att banan skall vara ganska snabb men att den samtidigt skall vara ganska tråkig. Mitt nästa stora mål är Göteborgsvarvet 12e maj över samma distans och kanske kan man få en liten indikation på hur formen är över den distansen redan i Kungsbacka. Träffade en vän tillika mycket duktig triathlet för några dagar sedan och bytte några ord. Som han sa "träning ger alltid mer än tävling". Ligger nog mycket i detta, skall nog begränsa mitt tävlande lite för istället kunna pressa på hårdare under träning och därigenom utvecklas snabbare. Problemet är dock att det är just tävlingarna som är klart roligast..
Imorgon den 2:e april är en speciell dag. Då är det exakt tio år sedan en väldigt god vän till mig vid namn Benjamin Farfa chockartat avled under en fotbollsträning i Norge (http://www.dagbladet.no/sport/2002/04/04/322596.html). Jag minns när jag nåddes av beskedet under en lektion då jag pluggade i Stockholm. "Benja" är en människa som finns starkt i mitt minne och mitt hjärta. Vi har många roliga minnen ihop och det svider att inte kunna slå hans nummer eller knacka på hans dörr för att snacka lite två polare emellan. Benjamin var en stor fotbollstalang och han var älskad av många stora som små ! Imorgon skall jag till min gamla hemby Alingsås för att skriva några rader i lokaltidningen till minne av min vän, men även för att ta en fika med hans gamla kärlek Elin. Imorgon kommer mina tankar gå till en vän som rycktes bort alldeles för tidigt.
Våren är här !
Äntligen slipper man dra på sig underställströja, mössa och vantar innan man skall ta sig utomhus för att träna. Våren har denna vecka tagit fart rejält även om man av erfarenhet vet att det kan svänga snabbt så här års. Men att ta sig en löptur, kaffe eller en kall öl i solen är inget annat än livskvalitè.
Två veckor efter sex timmars i Skövde känner jag mig äntligen fullt återhämtad i kroppen. Den gångna veckan har varit en bra vecka, kanske inte så värst många mils löpning men några bra löp- styrkepass har det blivit. Höjdpunkten var lördagens 32 km lopp uppe i Skatås. För egen del bestämde jag mig i fredags för att springa då benen kändes hungriga efter några dagars totalvila från löpning. Tror vi var dryga 50 man och 15 talet damer som kom till start i loppet som gick fyra varv över grusåttan plus lite till. Jag hade inte något direkt tidsmål innan loppet utan jag körde efter filosofin att "jag skulle få ett riktigt bra träningspass där jag var beredd på att det skulle få göra lite ont".
Loppet
Starten gick och det var min klubbkamrat Martin Yttring och en löpare vid namn Daniel Carlberg från Göteborg som tog täten och ganska tätt därefter lufsade jag med som tredje man. Just vi tre gick loss lite från övriga ganska snabbt efter start och det var den nämnde Yttring som drog i tätet från start. Som vanligt så kände jag mig lite trögstartad i början men efter ett varvs löpning så kändes det bättre. Hade ingen koll på vilket tempo vi hade då jag helt försökte undvika att snegla på klockan, istället litade jag på känslan och hade primärt som mål att följa ledande Yttring och Carlberg så länge kroppen kändes okej. När vi passerade för varvning inför det fjärde och sista varvet så var Yttring fortfarande den som höll täten framför mig och Carlberg. Jag inbillade mig här att Carlberg började tappa något och sa detta till min klubbkamrat Yttring. Hoppet om att i alla fall bli tvåa stärktes och jag kände mig i detta skede förhållandevis stark. Jag beslöt mig för att försöka gå upp i täten och öka tempot något. Jag kanske inte trodde att jag skulle gå loss från dom andra men jag ville se vad min kropp kunde fixa eftersom känslan ändå sa att det fanns lite mer krafter att ta ut. En bit innan Härlanda Tjärn så ökade jag och jag försökte hitta ett lite högre men skapligt jämnt tempo. Det var först efter ca tre kilometers löpning på sista varvet som jag insåg att jag fått ett litet avstånd till övriga. Hade aldrig tittat bakåt men den i täten cyklande solvikingen Mattias Karlsson sa att avståndet till tvåan och trean ökade, detta gav givetvis positiv energi. När jag var vid Stora Delsjön och hade ca 2 km kvar så började jag förstå att det var skapliga odds att jag kunde komma först i mål. Helt prestigelöst kan jag dock konstatera att jag i detta läge var rejält trött och jag stönade stundtals likt den gamle tennislegenden Andre Agassi när han smackade in sina backhands för några år sedan. Lyckades behålla farten skapligt sista kilometerna in i mål och det var riktigt skoj att lufsa i mål som förste man av dom startande. Klockan stannade på 2:02:22.
Trött, förvånad och glad var tre ord som låg nära till hands strax efter målgång. Det skall sägas att det inte var några "elitlöpare" med i loppet och därmed räckte min tid till en seger. Tittar man på fjolårets resultat så hade min tid räckt till en fjärdeplats. Men man skall aldrig skämmas över en seger och jag är mycket glad men framförallt nöjd att jag verkar ha gjort något rätt med träningen i vinter. Kan även konstatera att det finns gott om tävlingsmänniskor vid denna form av lopp, detta kan ge sig uttryck på många olika sätt... Är dock övertygad om att en stor vinnarskalle kan vara en bra hjälp i många lägen då man vill spränga sina gränser.
Ett par dagars totalvila från löpning den gångna veckan gjorde benen pigga och bidrog även till att motivationen steg. Det inom träning inte helt okända uttrycket "Les is more" är nog ganska sant många gånger. Försöker bli bättre på detta och jag försöker se ordet vila i min träningsdagbok som ett annat ord för träning. Att vila bygger, förebygger och ökar på motivationen är det inget snack om. Jag tycker det svåraste är att hitta mixen mellan att "grisa" och att vila och därmed få ut den bästa effekten av träningen. Det finns många experter inom träning och hälsa, i slutänden tror jag ändå det viktigaste är att man lär känna sin egna kropp och tror på sin egna filosofi.
Närmsta tre veckorna är planen att öka träningsdosen och jag har gjort ett litet program som jag skall försöka följa. Så här långt så har 2012 gått över förväntan och det är bara att hoppas att det förblir så ett tag till, so far so good.. Over and Out
Den gångna veckan har förutom en bra utbildning på jobbet mest handlat om återhämtning. Kroppen har fått "läka" och jag har tvingat mig själv till att vara snäll mot min kropp. Har blivit blygsamma 6,5 varierade mil i veckan men detta har varit nödvändigt då jag känt av lite sviter från förra lördagens långresa.
Igår var jag uppe i Skatås och kollade på vårtävlingen längs den inte helt obekanta 7,78 km långa grusslingan. Hade varit roligt att vara med men jag kände när jag stod och tittade med en kaffekopp i handen att mina ben absolut inte hade varit redo för en maxning runt grusåttan. Det var tvärtom skönt att bara stå och titta på när andra sprang. Tror vi kan ha sett en blivande svensk löparstjärna som tog hem segern över den 7780 meter långa banan. Gustaf Stensjö Sävedalens AIK född -1996 !!! fick segertiden 25:05 och var ohotad segrare i mål. Respekt för den insatsen ! Även imponerande tider av flera klubbkamrater i Solvikingarna, bland annat Mattias Jonson 26:12 och Martin Yttring 27:36.
Fick ett glädjande telefonsamtal i början på veckan. Mitt resultat i Skövde 6 timmars räckte för att kvalificera mig till den så kallade landslagsgruppen för ultradistanslöpare. Tanken är att man skall träffas några tillfällen per år, byta erfarenheter och träningskunskaper samt motivera varandra. Ur denna landslagsgrupp tas det sedan ut personer som får representera Sverige vid tävlingar utomlands. I april skall dom uttagna åka till Italien för att springa EM/VM. Jag är inte aktuell för att bli uttagen ur denna landslagsgrupp utan det finns många som är betydligt vassare än mig. Men det har gett ytterligare lite energi till min motivation att bli bättre och spränga mina gränser. Funderar på sm över 100km i Lappland i slutet av juni men tvekar rätt mycket. Lång resväg, kostar en del slantar och det sliter nog såpass mycket att mycket av den tänkta hårdträningen i delar av juni/juli blir lidande. Dock jäkligt lockande att anmäla sig...kanske borde singla slant..
Inte mycket mer att säga om årets elfte vecka. Suttit och snickrat ihop en "tävlingskalender" för året, kan tillkomma eller falla bort något beroende på skador, arbete och andra planer. Men för egen del gillar jag att ha en fast plan att se fram emot.
MARS
24/3 Vårtävling Skatås 16 alt 32 km(om benen känns ok)
APRIL
12/4 Klubbmästerskap 5km terräng Skatås
21/4 Kungsbackaloppet Halvmarathon
28/4 Lerumsloppet 10km
MAJ
3/5 Klubbmästerskap 10000 meter
12/5 Göteborgsvarvet
24/5 Klubbmästerskap 1000 meter
JUNI
2/6 Stockholm Marathon
16/6 Potatisjoggen Alingsås
(29/6 SM på 100 km Lappland)
JULI
14/7 Varbergsloppet 10km
20/7 Kraftloppet Trollhättan
28/7 Falkenbergs stadslopp 10km
AUGUSTI
11/8 Malmö Halvmarathon
SEPTEMBER
1/9 6 timmars Karlstad(om kroppen känns redo, lite väl tätt inpå Lidingöloppet)
15/9 Risveden Terräng
29/9 Lidingöloppet
OKTOBER
13/10 Göteborgs Halvmarathon
28/10 Frankfurt Marathon
NOVEMBER
10/11 6 timmars Borås
DECEMBER
31/12 Sylvesterloppet 10km
Nu är det dax för vårsolen att dominera över Göteborg, ser fram emot första löpturen med kortbrallor och kortärmat. På jobbet som polis så brukar ett klassiskt vårtecken vara när dom så kallade "tittolyckorna" dyker upp. Dvs inte sällan en medelåldersman som ser årets första bara ben promenera målinriktat på gångbanan bredvid vägen. Vägen blir helt plötsligt inte prio ett och bilen får sitt egna liv.. Detta skulle aldrig hända mig !
Fick lite vårkänslor under slutet av dagens löprunda då jag sprang förbi IFK Göteborgs hemmabas Kamratgården. Det var invigning av det nya klubbhuset idag och allmänheten var välkomna. Skall bli skoj att kolla till dom blåvitas träningar snart när laget går på riktigt gräsunderlag. Ser ut att kunna bli ett 2012 med mycket ängladans !
Ikväll känner jag mig inte som någon balettdansös direkt. Efter gårdagens sex timmars löpning i Skövde så är jag lite stel i delar av benen och ryggen. Dock ingen katastrof och det var det absolut värt ! Hade satt ett mål när jag åkte till Skövde i lördags att minst klara 70 km och om allt gick vägen passera 72 km under den utsatta tiden på sex timmar. Att jag efter loppet kunde konstatera att det blivit 77,54 km var helt underbart härligt ! Att sträckan dessutom räckte till en andraplats i tävlingen förstärkte givetvis glädjen. http://www4.idrottonline.se/TeamUltraswedenLK-Friidrott/Arbetsrum/Skovde6-Timmars/Resultat2012/Resultat_2012/
Sex timmars lopp är ju lite av en mix mellan galenskap, mental- och fysisk styrka. Att jag är lite galen den självinsikten har jag, även mentalt kände jag mig ganska stark innan start jag trodde jag skulle kunna fixa mina uppsatta mål och var beredd på att det bitvis skulle göra lite ont. Det stora frågetecknet var om jag hade den fysiska förmågan att fixa målen. Dels hade jag aldrig sprungit längre än dryga fyra timmar innan och jag hade den gången inte hållt något direkt tempo.
Mina upplevelser om loppet
För årstiden riktigt skapligt väder ca 4-8 plus till stora delar solsken, det enda minuset var en stark vind under loppets sista tre timmar. Startskottet gick och jag försökte hitta ett tempo där jag kände mig anfådd och hade fart men där jag inte riskerade att mattas för mycket. Efter att ha sprungit en knapp halvtimma så kändes det som att jag kommit in i det och att dagsformen var rätt så bra. Det rullade på bra och jag passerade marathonsträckan på tiden 3:10:27. Efter ca fyra timmars löpning och en tredjedel kvar av loppet så kändes det fortfarande ganska bra i pumpen och mentalt men benen och delar av ryggen började signalera trötthet. Blev lite stelare och löpsteget blev kortare och kortare och jag fick kämpa på för att hålla fart. Totalt sett så kan man säga att dom två sista timmarna var en kamp mellan det mentala och dom trötta musklerna. Med facit i hand så vann det mentala även om tröttheten gjorde bra motstånd. Jag vet att jag under en timmes tid mellan timma fyra till fem sprang och svor lite för mig själv som om jag hade tourettes syndrom. Jag fick acceptera en temposänkning men jag försökte förhindra ett ras tidsmässigt och lyckades hitta ett långsammare men jämnt tempo.
När väl arrangören ropade i mikrofonen att "nu är det tio minuter kvar" så kändes det lika befriande som om någon gammal lärare låtit mig gå tidigare från en mattelektion. Jag insåg att jag skulle orka springa tiden ut och när det var ca tre minuter kvar så kramade jag ut dom sista stackars krafterna i någon form av "spurt". När slutsignalen gick så skulle man stanna på stället och just där jag stoppade var det en träbänk. Den fick genast mitt besök och i det läget var det om att lägga sig i en hästensäng! När dom hade mätt klart och jag skulle resa mig så kändes det som om jag färdats 40 år framåt och jag linkade in till målfållan likt ringaren i notre dame.
Kan jag då rekommendera Skövde 6 timmars ? Nja och njä... som det känns nu kommer jag anmäla mig även nästa år om kroppen får vara hel och motivationen finns. Jag får dock efter detta lopp om möjligt ännu mer respekt för exempelvis triathleter, skidåkare, cyklister och löpare som genomför Iron Man eller ännu längre distanser. Det är ingen lek och jag inser nu hur mycket mental styrka dessa idrottare har, något jag tycker är fascinerande. Så känner man sig tränad, gillar att springa och vill ha en mental utmaning så kan jag med värme rekommendera denna typ av lopp. Är man däremot tveksam till sin motivation och inte beredd att ta några timmars smärta så bör man nog avstå..
Avslutligen får jag lyfta på hatten för tre övriga deltagare i loppet. Den överlägsna segraren Filip von Rosen(Hässelby) som vann på den riktigt starka distansen 84,27 km ! Segraren i damklassen Sophia Sundberg(Väsby) på mycket imponerande 74,34 km. Sist men kanske det mest imponerande på mig är min klubbkamrat Gunnar Olsson 65 år. Han sprang 61,15 km under dom sex timmarna, för mig helt osannolikt bra gjort. Jag kommer inte springa sex timmars lopp när jag är 65 år, då kanske jag tar mig en promenad till närmsta kafè för en fika med mina pensionärskamrater.. :)
Nu är jag en erfarenhet rikare och det är dax att blicka framåt. Våren knackar på dörren och den närmsta tiden börjar det dyka upp olika lopp. Början på kommande veckan får bli lite inriktad på återhämtning.
Nästa lopp blir troligen den 24e mars då jag kommer springa Solvikingarnas 16 km lopp uppe i Skatås. Göteborgsvarvet lördagen 12e maj är dock solklart nästa "stora mål". Lägger vecka 10 till handlingarna och ser fram emot en ny vecka med förhoppningsvis bra träning och en fortsatt intressant utbildning på jobbet. Allt kan hända..
Bilden ovan talar för sig själv ! Det finns människor med en livsgnista och vilja som kan driva dom väldigt långt oavsett förutsättningar !
Den vilja och ATTITYD som Scott Hamilton och den lilla flickan på bilden visar är på en helt annan nivå än vad en målmedveten idrottare/motionär med bra attityd besitter. OS medaljörer, världsrekordhållare och idrottare överösta med medaljer i all ära. Att "besegra" ett handikapp och istället för att totalt gräva ner sig kunna resa sig och se möjligheter i livet visar på en oerhört bra attityd !
Så bilden på Scott Hamilton och den lilla flickan blir min målbild under det lilla udda lopp jag skall springa kommande lördag. Sex timmars löpning runt en bana på ca 1,4 km är ju inte bara lite knäppt, det lär också bli en fysisk utmaning för en nybörjare som mig. Knäpphet det är en egenskap jag besitter men har jag kraft nog för att förflytta min kropp springandes under sex timmar, det är den stora frågan ?!
En bra träningsvecka har jag haft:
Måndag
Kort morgonjogg till arbetet efter att ha gått upp med tuppen. En dusch och kort bastu och pang så var man pigg för att försöka göra lite nytta.
Efter en lång dag på kneget blev det lite oväntat löpbandet på GLTK. Så kallad fartlek på dryga 16 km där tempot växlades i 5/10 minuters perioder.
Tisdag
Traditionsenliga tisdagsintervaller med Solvikingarna. 4*4min, 4*2min, 4*1min, förutom några riktigt starka löpare så är vi ett gäng som är skapligt jämna, något som gör att man pushar ut det där extra på träningen. Tisdags- och torsdagsträningarna är dom bästa, både vad det gäller kvalitè och rent socialt.
Onsdag
Vila
"rest builds your body quotes"
Torsdag
Snabbdistanspass, ingen ledare som höll i den så kallade "4:00-gruppen" denna kväll men vi var fyra stycken som drog iväg på en egen runda efter den gemensamma uppvärmningen. Blev exakt 11 km i 3:54 tempo, en go känsla denna kväll !
Fredag
Ledig fredag och grymt gött väder ! Blev ett varv längs grusåttan med Mr Linnerborg och hunden.
Lördag
Kortare långpass än vanligt men ville inte nöta för länge en vecka innan 6-timmars racet. Försökte istället öka tempo från tidigare långpass och det blev en bra runda längs golfbanan-gaisgården-polisens sportsuga-Lilla Delsjön osv.... Dryga 22 km i 4:25, även denna dag bjöd på ett marsväder som inte gick av för hackor.
Söndag
Ingen löpning däremot 60 minuters viktsvingande i form av bodypump. Min lillasyster körde sitt första pass som instruktör och som den lätt rödmosige Bengt Frithiofsson i tv 4 brukar säga om sina viner, hon får fem solar av fem !
Totalt 81,87 km
Nu blir det som sagt fullt fokus på lördag 10e mars kl 10.00, då går jag in i en bubbla och förhoppningsvis så spricker inte denna bubbla förrän 16:00 samma dag. Blir mycket vila, energitömning, energipåfyllning och även en inplanerad massage. Dessutom vankas det utbildning på jobbet hela veckan så det blir till att nöta skolbänk och gräva sig ner i juridikens mörka hålor dom tio närmsta arbetsdagarna. Skall försöka sträcka på mig och räcka upp handen om jag mot förmodan har något vettigt att säga.. Lämnar dock in en brasklapp om att det kan bli lite tugg längst bak i "klassrummet" och ett och annat kastat suddigummi.. det gäller att ha distans till saker o ting.. :)
"The only disabality in life is a bad attitude" !
Den texten och bilden på Scott Hamilton och flickan skall finnas med i min skalle hela veckan !
Dax att sammanfatta åttonde veckan 2012. Det blev en återhämtningsvecka med lite färre pass, en vecka fri från intervallpass och med mestadels löpning i "skönt" tempo. Känns som kroppen svarat bra på denna vecka och jag kände när jag sprang i fredags att benen var på hugget, en skön känsla.
Detta i kombination med att det denna vecka kommit varmare väder och en hel del regn har ju även gjort att dom flesta spåren numera är is och snöfria igen, underbart är bara förnamnet ! Nu slipper man fundera vart man kan springa utan att riskera frakturer(i alla fall pga av halka) och det blir förmodligen inte alltför många fler pass på löpbandet. Att snacka om vår är nog väl tidigt då några fler bakslag med kyla och snö lär komma men snart så ... !
Vecka 8
Måndag
Totalvila efter söndagens långpass på dryga 46km.
Tisdag
Drygt en mils lugn återhämtningsjogg i 4:45 tempo efter jobbet.
Onsdag
Lite samma som tisdagen dock något längre fast något långsammare. Riktigt skitväder bjöds det på, blåsigt och regnigt = härdande..
Torsdag
Det vankades jobb och därmed blev det med automatik en vilodag.
Fredag
Efter en intensiv fredag blev det ett efterlängtat snabbdistanspass. Efter uppvärmning så tryckte jag på lite runt grusåttan i Skatås och därefter lufsade jag hem i lugnare takt. Höll 3:54 runt grusåttan i snitt och det kändes ganska bra i kroppen. Maxade inte men låg på en klart ansträngande nivå. Ett härligt pass där både jag och min fyrbente vän fick springa fortare än vanligt ! Gusåttan i Skatås kan man göra en ganska exakt skiss på i sömnen men hur ensidig denna slinga än kan vara ibland så är det en jäkla bra runda att ha som "grund" i många pass.
Lördag
Eftermiddagsjogg med den trevlige norrmannen Bjorn. Vi joggade från mig ett varv på skatåsmilen och sen hem igen. Ett pass i mestadels kuperad terräng i 4:47 tempo, får betecknas som lite av ett "mellanpass".
Söndag
Veckans sista dag brukar innebära långpass, så även denna dag. Samling kl 10 i klubbstugan och vi var sju stycken som drog iväg på en runda. Vissa valde att springa lite kortare och några lite längre själv gjorde jag skäl för mitt exotiska efternamn och körde "lagom" långt.. Det blev 24,3km med varierad bansträckning, sista tredjedelen var av den mer kuperade typen längs skatåsmilen. Sol, vindstilla och ett Skatås fyllt av träningssugna människor.
Totalt: 75,38km
Nu väntar årets nionde vecka och planen är att köra lite mer intervaller och fartpass men troligen inga riktigt långa pass. Det ger sig allt eftersom veckan går, brukar ha ett "grundschema" men detta kan ju ändras beroende på känslan i kroppen. Lämnar in en ansökan till vädergudarna om att kylan ej återvänder och att spåren förblir fria från is o halka !
Januari, februari och mars har aldrig varit min favoritdel på året. Hade jag varit ett djur så hade jag grävt ner mig i ett ide och tittat upp lagom till vårsolen glimtade till.
Men något som är bra med just denna period är att det brukar vara en bra träningstid, liksom ett sätt att överleva kylan och mörkret och komma pigg lagom till våren. Under åren man lirat fotboll så har det av tradition varit försäsongsträning med stenhårda grusplaner, frusna bollar, linement och tredubbla underställ. Detta är det dock värt då man får belöningen i form av lite härligt tugg i omklädningsrummet med gubbarna.
Även på gymmen brukar det krylla av träningsmotiverade människor så här års. Löpbanden är upptagna, stepmaskinerna likaså, gruppassen fullbokade och borta bland viktmaskinerna står brottarlasse och stönar i sitt specialsydda linne. Ja denna delen av året är för mig förknippad med träning i alla former, med andra ord så kanske även januari, februari och mars är riktigt bra månader ?!
För mig kan det ibland vara "allt eller inget", vet ej vart detta fenomen kommer ifrån då både min mor och far bara skrattar åt min träninsgfrenesi. Däremot har jag en storasyster som nog är lite som mig vad det gäller träning. Hon satsar numera helhjärtat och framgångsrikt på sin familj. Hon är dock före detta handbollsspelare i elitserien och jag minns när jag ibland kollade på hennes matcher i götet. Vilken förbannad tävlingsmänniska hon var som aktiv. En förlust var inte okej,en dålig insats från henne eller laget var inte okej. Omvänt så var glädjen stor när det gick bra ! Tror jag och syrran har lite gemensamt där.
Årets första sju veckor har innehållit mer löpträning än någonsin för min del. 740 km på sju veckor är något jag inte varit i närheten av tidigare. Peppar peppar så har skadorna ännu så länge hållit sig på behörigt avstånd men jag är medveten om att dom lätt kan komma när man ligger på gränsen till vad ens kropp trivs med. Försöker dock variera passen och inte tokköra i blindo utan att lyssna på kroppen. Just nu måndag 20e februari så startar en vecka som går lite i "återhämtningens tecken", detta efter att ha lufsat hemifrån Göteborg upp till Västra Bodarne under gårdagens långpass(ca46km). Den efterföljande Pasta Bolognesen hos min lillasyster och Kalle satt som en smäck kan jag lova.
Det är ju inget hemligt faktum att om man är för tung så kan det vara en nackdel som löpare. Mina dryga
87 pannor skulle jag vilja förvandla till runt 84pannor, dessa kilon tror jag hade gjort gott i spåret. Tycker jag äter skapligt nyttigt och tränar bra men någon viktminskning ser jag inte röken av. Det är ju inte direkt tal om någon bantning men att successivt bara tappa några kilon hade varit bra.
Första dagen på "återhämtningsveckan" idag och jag skall strax dra mig över gatan till gymmet för ett kort men förhoppningsvis effektivt styrkepass,. Själva huvudsyftet med kvällens gymbesök är dock att få en stund i massagestolen och därefter ta en go bastu ! Träningsvecka 8:a har börjat.. :)
.jpg)
.JPG)
.JPG)
.jpg)
