Glädje att få checka av målet 72km på 6 timmars !

Ikväll känner jag mig inte som någon balettdansös direkt. Efter gårdagens sex timmars löpning i Skövde så är jag lite stel i delar av benen och ryggen. Dock ingen katastrof och det var det absolut värt ! Hade satt ett mål när jag åkte till Skövde i lördags att minst klara 70 km och om allt gick vägen passera 72 km under den utsatta tiden på sex timmar. Att jag efter loppet kunde konstatera att det blivit 77,54 km var helt underbart härligt ! Att sträckan dessutom räckte till en andraplats i tävlingen förstärkte givetvis glädjen.
http://www4.idrottonline.se/TeamUltraswedenLK-Friidrott/Arbetsrum/Skovde6-Timmars/Resultat2012/Resultat_2012/

Sex timmars lopp är ju lite av en mix mellan galenskap, mental- och fysisk styrka. Att jag är lite galen den självinsikten har jag, även mentalt kände jag mig ganska stark innan start jag trodde jag skulle kunna fixa mina uppsatta mål och var beredd på att det bitvis skulle göra lite ont. Det stora frågetecknet var om jag hade den fysiska förmågan att fixa målen. Dels hade jag aldrig sprungit längre än dryga fyra timmar innan och jag hade den gången inte hållt något direkt tempo.

Mina upplevelser om loppet
För årstiden riktigt skapligt väder ca 4-8 plus till stora delar solsken, det enda minuset var en stark vind under loppets sista tre timmar. Startskottet gick och jag försökte hitta ett tempo där jag kände mig anfådd och hade fart men där jag inte riskerade att mattas för mycket. Efter att ha sprungit en knapp halvtimma så kändes det som att jag kommit in i det och att dagsformen var rätt så bra. Det rullade på bra och jag passerade marathonsträckan på tiden 3:10:27. Efter ca fyra timmars löpning och en tredjedel kvar av loppet så kändes det fortfarande ganska bra i pumpen och mentalt men benen och delar av ryggen började signalera trötthet. Blev lite stelare och löpsteget blev kortare och kortare och jag fick kämpa på för att hålla fart. Totalt sett så kan man säga att dom två sista timmarna var en kamp mellan det mentala och dom trötta musklerna. Med facit i hand så vann det mentala även om tröttheten gjorde bra motstånd. Jag vet att jag under en timmes tid mellan timma fyra till fem sprang och svor lite för mig själv som om jag hade tourettes syndrom. Jag fick acceptera en temposänkning men jag försökte förhindra ett ras tidsmässigt och lyckades hitta ett långsammare men jämnt tempo.

När väl arrangören ropade i mikrofonen att "nu är det tio minuter kvar" så kändes det lika befriande som om någon gammal lärare låtit mig gå tidigare från en mattelektion. Jag insåg att jag skulle orka springa tiden ut och när det var ca tre minuter kvar så kramade jag ut dom sista stackars krafterna i någon form av "spurt". När slutsignalen gick så skulle man stanna på stället och just där jag stoppade var det en träbänk. Den fick genast mitt besök och i det läget var det om att lägga sig i en hästensäng! När dom hade mätt klart och jag skulle resa mig så kändes det som om jag färdats 40 år framåt och jag linkade in till målfållan likt ringaren i notre dame.

Kan jag då rekommendera Skövde 6 timmars ? Nja och njä... som det känns nu kommer jag anmäla mig även nästa år om kroppen får vara hel och motivationen finns. Jag får dock efter detta lopp om möjligt ännu mer respekt för exempelvis triathleter, skidåkare, cyklister och löpare som genomför Iron Man eller ännu längre distanser. Det är ingen lek och jag inser nu hur mycket mental styrka dessa idrottare har, något jag tycker är fascinerande. Så känner man sig tränad, gillar att springa och vill ha en mental utmaning så kan jag med värme rekommendera denna typ av lopp. Är man däremot tveksam till sin motivation och inte beredd att ta några timmars smärta så bör man nog avstå..

Avslutligen får jag lyfta på hatten för tre övriga deltagare i loppet. Den överlägsna segraren Filip von Rosen(Hässelby) som vann på den riktigt starka distansen 84,27 km ! Segraren i damklassen Sophia Sundberg(Väsby) på mycket imponerande 74,34 km. Sist men kanske det mest imponerande på mig är min klubbkamrat Gunnar Olsson 65 år. Han sprang 61,15 km under dom sex timmarna, för mig helt osannolikt bra gjort. Jag kommer inte springa sex timmars lopp när jag är 65 år, då kanske jag tar mig en promenad till närmsta kafè för en fika med mina pensionärskamrater.. :)

Nu är jag en erfarenhet rikare och det är dax att blicka framåt. Våren knackar på dörren och den närmsta tiden börjar det dyka upp olika lopp. Början på kommande veckan får bli lite inriktad på återhämtning.
Nästa lopp blir troligen den 24e mars då jag kommer springa Solvikingarnas 16 km lopp uppe i Skatås. Göteborgsvarvet lördagen 12e maj är dock solklart nästa "stora mål". Lägger vecka 10 till handlingarna och ser fram emot en ny vecka med förhoppningsvis bra träning och en fortsatt intressant utbildning på jobbet. Allt kan hända..