Våren är här !
Äntligen slipper man dra på sig underställströja, mössa och vantar innan man skall ta sig utomhus för att träna. Våren har denna vecka tagit fart rejält även om man av erfarenhet vet att det kan svänga snabbt så här års. Men att ta sig en löptur, kaffe eller en kall öl i solen är inget annat än livskvalitè.
Två veckor efter sex timmars i Skövde känner jag mig äntligen fullt återhämtad i kroppen. Den gångna veckan har varit en bra vecka, kanske inte så värst många mils löpning men några bra löp- styrkepass har det blivit. Höjdpunkten var lördagens 32 km lopp uppe i Skatås. För egen del bestämde jag mig i fredags för att springa då benen kändes hungriga efter några dagars totalvila från löpning. Tror vi var dryga 50 man och 15 talet damer som kom till start i loppet som gick fyra varv över grusåttan plus lite till. Jag hade inte något direkt tidsmål innan loppet utan jag körde efter filosofin att "jag skulle få ett riktigt bra träningspass där jag var beredd på att det skulle få göra lite ont".
Loppet
Starten gick och det var min klubbkamrat Martin Yttring och en löpare vid namn Daniel Carlberg från Göteborg som tog täten och ganska tätt därefter lufsade jag med som tredje man. Just vi tre gick loss lite från övriga ganska snabbt efter start och det var den nämnde Yttring som drog i tätet från start. Som vanligt så kände jag mig lite trögstartad i början men efter ett varvs löpning så kändes det bättre. Hade ingen koll på vilket tempo vi hade då jag helt försökte undvika att snegla på klockan, istället litade jag på känslan och hade primärt som mål att följa ledande Yttring och Carlberg så länge kroppen kändes okej. När vi passerade för varvning inför det fjärde och sista varvet så var Yttring fortfarande den som höll täten framför mig och Carlberg. Jag inbillade mig här att Carlberg började tappa något och sa detta till min klubbkamrat Yttring. Hoppet om att i alla fall bli tvåa stärktes och jag kände mig i detta skede förhållandevis stark. Jag beslöt mig för att försöka gå upp i täten och öka tempot något. Jag kanske inte trodde att jag skulle gå loss från dom andra men jag ville se vad min kropp kunde fixa eftersom känslan ändå sa att det fanns lite mer krafter att ta ut. En bit innan Härlanda Tjärn så ökade jag och jag försökte hitta ett lite högre men skapligt jämnt tempo. Det var först efter ca tre kilometers löpning på sista varvet som jag insåg att jag fått ett litet avstånd till övriga. Hade aldrig tittat bakåt men den i täten cyklande solvikingen Mattias Karlsson sa att avståndet till tvåan och trean ökade, detta gav givetvis positiv energi. När jag var vid Stora Delsjön och hade ca 2 km kvar så började jag förstå att det var skapliga odds att jag kunde komma först i mål. Helt prestigelöst kan jag dock konstatera att jag i detta läge var rejält trött och jag stönade stundtals likt den gamle tennislegenden Andre Agassi när han smackade in sina backhands för några år sedan. Lyckades behålla farten skapligt sista kilometerna in i mål och det var riktigt skoj att lufsa i mål som förste man av dom startande. Klockan stannade på 2:02:22.
Trött, förvånad och glad var tre ord som låg nära till hands strax efter målgång. Det skall sägas att det inte var några "elitlöpare" med i loppet och därmed räckte min tid till en seger. Tittar man på fjolårets resultat så hade min tid räckt till en fjärdeplats. Men man skall aldrig skämmas över en seger och jag är mycket glad men framförallt nöjd att jag verkar ha gjort något rätt med träningen i vinter. Kan även konstatera att det finns gott om tävlingsmänniskor vid denna form av lopp, detta kan ge sig uttryck på många olika sätt... Är dock övertygad om att en stor vinnarskalle kan vara en bra hjälp i många lägen då man vill spränga sina gränser.
Ett par dagars totalvila från löpning den gångna veckan gjorde benen pigga och bidrog även till att motivationen steg. Det inom träning inte helt okända uttrycket "Les is more" är nog ganska sant många gånger. Försöker bli bättre på detta och jag försöker se ordet vila i min träningsdagbok som ett annat ord för träning. Att vila bygger, förebygger och ökar på motivationen är det inget snack om. Jag tycker det svåraste är att hitta mixen mellan att "grisa" och att vila och därmed få ut den bästa effekten av träningen. Det finns många experter inom träning och hälsa, i slutänden tror jag ändå det viktigaste är att man lär känna sin egna kropp och tror på sin egna filosofi.
Närmsta tre veckorna är planen att öka träningsdosen och jag har gjort ett litet program som jag skall försöka följa. Så här långt så har 2012 gått över förväntan och det är bara att hoppas att det förblir så ett tag till, so far so good.. Over and Out
