Lidingöloppet 2012- Lite plus och lite minus..

En del plus en del minus- det blir min sammanfattning av min insats i Lidingöloppet 2012. Förbättrade min tid från ifjol med 4minuter och 20sekunder, det var ju givetvis ett plus. Minus var att jag inte nådde dom 2:02 som jag satt upp som mål innan loppet, det är ett minus men jag var inte jätteförvånad om jag skall vara ärlig. Jag kan inte skylla på något mer än att jag helt enkelt inte var bättre för dagen i lördags, jag gav det jag hade och vare sig väder, vind eller något annat hade kunnat förbättrat min tid. Sen har jag dock egna förklaringar varför jag saknade den där riktigt goa känslan under dom 30 kilometerna på Lidingö. Men dom behåller jag för mig själv för om inte men hade funnits så hade man alltid gjort kanoninsatser :) På det hela är jag nöjd med lördagens race, jag föll inte igenom även om jag fick slita nästan hela loppet. Mest positivt var att känslan blev bättre ju längre in i  loppet jag kom.

Kort om racet:
Buss upp med andra löpare från klubben. segt att åka buss till Stockholm men trots det socialt och bra tugg på bussen. Väl uppe vid Bosön checkade jag tillsammans med den nya klubbmedlemmen Patrik in i ett ca 8km stort rum med två sängar och minimalt med plats. Men då syftet med helgen var att springa så tog jag det lite spartanska boendet med ro, vem bryr sig det funkade gott och väl. Efter att ha vaknat på lördagen så insåg jag att jag och riktigt mjuka sängar inte är någon bra kombination, men det var bara att lirka upp den stela ryggen och se glad ut. Frukost tillsammans med många andra löpare och senare promenad ner mot starten. Först när vi kom till startområdet fick jag lite tävlingskänsla och musiken i högtalarna fick mig att börja känna mig sugen att ta ut mig ordentligt under loppet. Hejade på flertalet löpare jag kände innan start och alla såg lika taggade ut. Pang så gick starten och det var bokstavligen rusning ut från start. Dom flesta ville ha en okej position i början och det var ganska trångt när gräsfältet smalnade av och övergick i en väg. Jag fick en okej start och hade som mål att hålla mig en liten bit under 4:00/km första milen. Kände redan efter ca 7km att detta inte var min bästa dag men samtidigt så var jag fast bestämd om att ge det en chans och kämpa på, passerade dryga 5km som 221e man.

Kämpade mig vidare och även om jag inte hade den bästa känslan och insåg att min tid kanske inte skulle bli vad jag önskade så försökte jag motivera mig med att försöka plocka placeringar under resten av loppet, jag ville förbi nästa rygg och nästa och nästa. Detta hjälpte mig att ta i även när det var varning för pingislunga och inte ge upp och slå av helt på takten. Hade en tung färd mellan 12km-21km, hade planerat att ha bättre fart här men dagsformen var helt enkelt inte bättre. Väl runt ca 20km så kom Grönstabacken, en brant rackare med mycket folk som hejade på vid sidan.Det var ingen känguru som studsade upp längs backen utan jag gissar att min löpstil i backen inte var helt "idealisk".. Men sprang gjorde jag och några funderingar till att övergå i promenad hade jag inte, har jag anmält mig till en utmaning så får jag göra mitt bästa oavsett dagsform var min tanke.

Väl en bit efter krönet på Grönstabacken så började jag få en mycket bättre känsla såväl fysiskt som mentalt. Kroppen återhämtade sig ganska bra och jag kände att resten av loppet var min styrka. Tappade som dom allra flesta andra löpare snittfart sista milen på grund av flertalet tuffa backar men jag lyckades ta mig förbi en del andra kämpar i spåret. Detta stärkte mig och dom sista nio kilometerna under årets Lidingölopp var positiva även om givetvis andningen var uppe i halsgropen emellanåt. Abborbacken var inte värre än Grönstabacken som jag personligen tycker är den tuffaste under loppet. Väl strax innan det stora upploppet med mycket publik vid sidan så kom det upp en löpare snett bakom mig. Jag förstod att han hade planer på att plocka mig på upploppet och tog givetvis innekurva då jag var först in på upploppet. "UR VÄGEN" skrek han i början på upploppet och min sponatan tanke var att "det var en kaxig snubbe som tror han äger upploppssträckan".. Tävlingsinstinkten slog in och jag gav gav plats åt honom samtidigt som jag vägrade låta en sån kaxig gubbe plocka mig sista biten. Pressade ut det sista och kom in före, hehe rätt roligt när man tänker på det så här i efterhand. Sluttid 2:03:18 och plats 142 i herrklassen, det går åt rätt håll och så här några dagar efter loppet så känns en anmälan och nysatsning mot sub 2 timmar given till nästa år. Det borde absolut kunna gå vägen med rätt förberedelser, men vi får se man kan bli skadad eller få för sig att springa något annat lopp det ger sig.

Nu blir det fortsatt fokus och träning mot Frankfurt Marathon i slutet av oktober. Hoppas kunna få en bra formtopp till det loppet och att jag där kan göra ett rejält pers på marathondistansen, den som lever får se. Har idag bokat tid för  fystester hos Aktivitus, har hört mycket gott om dom och tror det kan vara en bra grej för att få lite bättre struktur på min träning. Kan ha sina fördelar att vara sin egna tränare men för egen del behöver jag lite infallsvinklar från andra människor som sitter inne med kunskap. Vill jag nå mina mål under 2013 är det bra med lite nytänk vad det gäller vissa saker.

Regnet vräker ner utanför rutan, hösten har slagit till på fullaste allvar. Gillar normalt sett att springa i busväder då det stärker en mentalt men det känns idag ganska gott att kvällens pass innan jobbet kommer ske på gymmet och löpbandet..

Önskar gnaga av några minuter på Lidingö !

Öhhhh.. en backe där, nedför där, där blir det inga problem att springa lite fortare, där får jag nog sansa mig lite och det där blir något att bita i, en tid på det och det borde gå att lösa..osv..

Dax för Lidingöloppet 2012, imorgon bitti går en busslass med Solvikingar mot Lidingö och Bosön. Alla med olika ambitioner och de flesta troligen med olika tankar hur man tänkt springa loppet rent taktiskt. 30km mer eller mindre kuperad bana kräver inte bara bra kondition det kräver lite jävlar anamma och en gnutta taktik och självinsikt. Förra året sprang jag mitt första Lidingölopp och min sluttid blev 2:07:38, en tid jag absolut var nöjd med i det läget. I år har jag satt upp ett mål på sub 2:02:00 vilket alltså betyder att jag måste gnaga av knappt sex minuter från fjolårets lopp. Har ju tränat på ganska bra med lite undantag för småskavanker under ett år men frågan är om jag löser mitt uppsatta mål..? Kan ha satt det för högt men det lär ju ge sig om så är fallet eller inte. Jag skall som vanligt ha som motto att försöka krama ur det som finns i kroppen på lördag.

Förra året hade jag egentligen ingen riktig taktik innan loppet, många hade ju sagt att loppet "börjar vid 20km och att den där Aborrbacken är smärtsam". Kan bara konstatera att det låg mycket i det som folk sagt till mig innan, sista milen kan resultera i ett ras om man springer på för mycket sett till sin kapacitet under första milen. Det jag gjorde rätt förra året var nog att jag just inte brände mig för tidigt utan var relativt stark under sista 5km, det som jag gjorde lite sämre var att jag nog "fegade" väl mycket under vissa bitar där jag hade kunnat plocka lite tid. Det är en svår balansgång det där. Hatar att inte våga utmana min absoluta gräns för dagen men samtidigt så måste det vara extremt bittert och gå in i väggen på sista milen och få lufsa uppför sista backarna med pingislunga. En del av mig känner för att köra på och ta en stor risk att få smaka på väggen och en del av mig känner för att försöka kopiera fjolåret och gneta på i ett ganska kontrollerat tempo hela vägen in till mål. Det ger sig på lördag vilket humör man är på rent mentalt och fysiskt. Det kommer i vart fall blir ganska många klubbkamrater i spåret på lördag, vårt snygga(läs inte min favorit) oranga tävlingslinne är lätt att se i folkvimlet. Vi har några riktiga speedkulor som kommer notera riktigt fina tider, en bit där bakom är vi ett gäng som är ganska jämna och det skall bli skoj att se när alla förvandlas till tävlingsmänniskor på lördag. Tror många har en bra chans att klämma sig in under två timmar, för egen del tror jag inte på det då 30km terräng nog inte är min starkaste grej.

Uppladdning om man nu kan kalla att man gjort någon sådan kan sammanfattas träning, semester och java. Haft lite planerad semester från jobbet och vad gör man då, jo man ägnar sig åt det man uppskattar. För egen del bland annat träning och marathon i fika/lunch på stan med vänner. Blivit relativt många löpta kilometrar senaste fem dagarna och det kanske inte varit en "optimal" laddning för Lidingö men men det går som det går helt enkelt. Vill väldigt gärna sätta ett bra personligt rekord på Frankfurt Marathon om ca en månad så då är det bra tid att träna för att kunna dra nytta av det där nere. Hoppas vilan igår och imorgon skall ge lite fart i benen i alla fall, annars kommer det ju en ny chans nästa år sägs d...

Förra helgen blev det en träningshelg i Norrköping med riktigt bra människor. Blev några goa träningspass men framförallt en rejäl boost med motivation inför framtiden. Skoj att träffa människor som brinner för samma sak och som också strävar efter att nå sina mål oavsett vad dom är. Sattes på prov direkt då jag råkade komma bland dom första och vips fick bli en del i matlagningen för fredagskvällens lax och potatis. Insåg direkt min svaghet men försökte peppa mig själv mentalt med att jag faktiskt skrapade ihop en trea i hemkunskap under högstadiet, man måste se saker positivt. Det hela gick dock vägen och jag får tacka mästerkocken Mona Hallberg för det högklassiska lagarbetet. Kan väl konstatera att jag inte är totalt värdelös i köket men någon stjärna.. njä inte direkt.. :)

Dom som känner mig väl vet att jag är hyfsat målinriktad på att bli bättre på längre sträckor just nu och det var ganska talande att se mina vänner garva när jag berättade om mina planer under dagens lunch. Får passa på att köra på extra målinriktat när jag kan, en dag kanske kroppen säger ifrån eller så räcker inte tiden till på grund av andra prioriteringar i livet konstigare än så är det ju inte..

Packar väskan och försöker få fart på kroppen..

Löparpjuck, träningsgrejer och ett glatt humör osv.. det är dags att packa väskan för några dagar i Norrköping. Löparhelg med landslagsgruppen för ultralöpare står på schemat i helgen. Lyckades kvalificera mig till landslagsgruppen i och med mitt resultat på dryga 81km i Karlstad. För en man krävs i dagsläget exempelvis att man når minst 78km under ett sex timmars lopp, gör man det så blir man en del av gruppen. Jag har ingen som helst erfarenhet av dessa läger eller samlingar sen tidigare och det gör helgens utflykt till Norrköping extra inspirerade. Skall bli skoj att träffa andra målmedvetna löpare och få inspiration till att utveckla sin träning och sätta upp framtida mål. Ur denna landslagsgrupp tas sedan dom bästa och formstarkaste löparna ut av en ledning och dom får representera Sverige i EM och VM på 100km och 24timmar. Vill påpeka att där är jag INTE idag, där är jag inte imorgon men jag har redan satt upp vissa mål som jag ännu så länge behåller för mig själv :) Man måste som sagt tro på det man gör och våga satsa, inte till vilket pris som helst men så länge drivkraften finns så kör jag på, så funkar jag.

"If you still look cute at the end of yout workout you didn`t train hard enough", citatet ovan fick mig att tänka på en av mina absolut största förebilder vad det gäller svenska idrottare Gunde Svan. Visserligen inte längre aktiv men hans tävlingsinstinkt, ödmjukhet och tro på det han gör har alltid imponerat på mig. Slemmet rann ofta längs mungipan när han passerade mållinjen, men det fanns en anledning han hade gett sitt absoluta max och lite till. Finns många som satsar, offrar mycket men som inte når helt ända fram. Gunde nådde ända fram och han gjorde det nog otroligt mycket tack vare hans egna drivkraft, just det imponerar som sagt på mig. Var uppe och kollade på klubbens mästerskap på 10km terräng i Skatås idag, vinnaren Andreas Magnussons face 100 meter från mållinjen sa allt, han gav järnet och han gjorde det på ett jäkligt bra sätt.

Denna veckan är ännu inte slut men det har varit en bra vecka så långt, några lediga dagar från arbetet och ganska bra träning. Tanken är att jag denna veckan skall försöka få fart på fötterna och ge mig själv lite träning i syreupptagning. Bra intervallpass med klubben i tisdags och imorgon bitti tänker jag försöka få till ett  eget pass för hjärtat med fokus på syreupptagning. Det är som sagt Lidingöloppet om en dryg vecka och det är ett lopp som just ställer en del krav på syreupptagningen med den bitvis ganska kuperade banan. Gäller att inte få betala för dyrt för alla backar utan att kroppen hyfsat snabbt är med i matchen igen efter varje stigning om man skall kunna hålla den fart man önskar. Absolut inte i toppform när jag skriver detta, snarare lite mer sliten men det är också "enligt plan" och ganska logiskt med den senaste periodens träning.

Har börjat spåna lite på vinterns träning och fått lite idèer, tror det kommer bli en hel del alternativ träning för att ha glädjen kvar och stärka kroppen. Hopprep, rodd och "segstyrka" är givna inslag och det kommer bli mycket av detta i vinter. Tänker även låta mig inspireras av en del andra löpare och skidåkare och besöka mossen uppe i Skatås för löpning där. Det sistnämnda borde ge en bra styrka och syretålighet.

Haft vilodag idag, väldigt skön och viktig sådan det mest ansträngande var väl promenaden uppför trappan till gymmet för att ta plats i massagestolen. Känner att kroppen är tacksam och har stärkts av dagens "göra ingenting" schema.. Rundar av denna kväll till en film som kanske inte går i vilans tecken men väl i utmaningens tecken, enligt mig fem av fem för "Into the wild" om ni missat den.

Jag älskar hösten !

Då börjar man återhämta sig ordentligt efter långpasset i Karlstad för en ca 12 dagar sedan.Var egentligen först under gårdagens pass som jag kände att kroppen återigen var på hugget och att det fanns lite driv i benen och pumpen, det sägs ju att det tar runt 14 dagar att återhämta sig bra efter en sån urladdning som det var för mig Karlstad. Jag lyssnade fullt ut på dessa råd och på min kropp föregående vecka(dock inte denna..), då blev det blygsamma 2,5mils löpning varvat med en del rodd och styrketräning. Hade vare sig kraft eller någon större motivation att ens försöka springa mer förra veckan, kände mig ganska tom mentalt och det var skönt att bara lägga lite energi på andra saker några dagar. Men nu är motivationen, träningssuget och viljan att bli bättre åter tillbaka i min kropp och skalle. Att det även börjar bli höst har jag egentligen inget emot, just hösten brukar innebära bra träning goa hemmakvällar och en allmänt bra känsla. Givetvis trist med mörkret men det är bra mycket värre januari till mars då jag lätt hade kunnat gräva ner mig eller emigrerat till någon strand i Australien eller något..:)

Denna veckan har varit bra, ganska tuff så här långt men det är också min plan. Störst fokus ligger nu på Frankfurt Marathon den 28e oktober. Inte en aning vad jag kan prestera för tid där men jag vet i alla fall att jag skall göra mitt absolut yttersta och det skall inte finnas en sekund att ta av när jag passerar mållinjen. Blir även en rolig minisemester då vi är ett gäng från klubben som åker till Frankfurt torsdag till måndag. Innan dess är det dock dags för Lidingöloppet om drygt två veckor. Det blir mitt andra Lidingölopp och jag minns det första med glädje då vädret och stämningen var på topp förra året. Har ju blivit några mil det senaste året så hoppas givetvis att jag kan prestera en bättre tid än ifjol men samtidigt så har jag respekt för banan på Lidingö. Går man för hårt på det i början så kan man få betala dyrt samtidigt som man inte kan fega då det är väldigt svårt att springa in tid sista tredjedelen. Har satt ett mål på sub 2:02 men jag vet inte riktigt om jag löser det om jag skall vara ärlig. Man måste givetvis tro på sitt mål men vet inte hur jag fixar att köra i ganska hård fart i den kuperingen. Det lär bli en kamp mot mjölksyran hur som helst, brukar ju kunna pressa mig skapligt så jag hoppas jag har en bra dag när det är dags. Om tiden sen blir under 2:02 eller 2:06 det får ge sig bara jag är helt tom i mål så har jag gjort det jag kunnat.

Blivit åtta mil så här långt denna veckan, det får anses som en ganska tuff start på veckan med mina mått mätt. 2mil per dag är ett snitt jag inte kan hålla varje vecka för då hade nog delar av kroppen strejkat med jämna mellanrum. Men ett par tuffare veckor varvat med mer alternativ träning och kvalite i återhätmningen är ett upplägg jag tror på. Man kan känna sig lite mör och nedtränad när man kör som mest men är man bara noga med att ge kroppen möjlighet att suga upp träningen genom bra återhämtning så får man förhoppningsvis en boost efter det, vad vet jag? man måste tro på sitt upplägg i alla fall. Imorgon fredag tänker jag köra ett ganska hårt pass som jag inbillar mig kan passa Lidingöloppet ganska bra, kommer köra på löparbandet även om det tar emot under dessa goa höstdagar. Eftermiddagen blir det Wet west och lite simning i Valhalla innan det tillsammans med ett gäng andra löpare skall planeras för en träningsresa till Las Playitas. Skall bli skoj att åka iväg till en skön miljö under kalla vintern och "gristräna" tillsammans med ett gäng andra likasinnade. Lite sugen på ytterligare en vecka någonstans i april men det ger sig.

Om en dryg vecka blir det en löparhelg i Norrköping med ett gäng andra målinriktade ultralöpare. Skall bli skoj att snacka med andra som drivs av sina mål och få dela lite erfarenheter och tankar.

Nej nu skall jag inta soffan och ge min kropp lite välbehövlig återhämtning. Träna på och må gott !

Karlstad Ultra- min hittills bästa prestation

                                                                 
I lördags blev det en mycket lyckad utflykt till Karlstad, efter sex timmars löpning i mer eller mindre konstant sol så kunde jag se att jag hunnit springa 81,38km. 4:25/km var ett snitt jag nog inte på förhand riktigt trodde att jag skulle kunna fixa, men det gick vägen och tillfredsställelsen att träningen betalat sig är stor. Här kommer en sammanfattning av hur jag upplevde mitt livs andra ultralopp.

När klockan var 10:00 i lördags så sken solen i Karlstad och det var väldigt fina omgivningar intill Klarälven som i det närmaste låg spegelblank. Jag kände mig uppumpad med energi och motivation som så många gånger när det är tävling så kände jag den där extra adrenalinkicken innan start.  Jag hade lagt min medhavda energi vid sidan av banan och hade någon pratat med mig fem minuter före start så hade jag förmodligen varit svår att få kontakt med. Fokus var på att prestera närmsta sex timmarna. "Lycka till kör så det ryker men spring med måtta då ni skall springa i sex timmar" sa startmannen innan startskottet brann av. Iväg sprang alla startande och jag var helt fokuserad på mig själv och den "grundplan" som jag bestämt mig för innan loppet. I min iver att springa så höll jag på att springa fel redan efter 200meter då jag missade ett stort band, hehe vad klantigt men jag tog mig runt och sprang till sist rätt väg i alla fall.

Grundplanen jag hade var att göra första marathonsträckan(42,2km) på ganska exakt tre timmar. Första varven gick fort kanske ett väl fort tempo att starta ett sextimmars lopp i men jag var så löpsugen och så laddad att försöka prestera att jag nog sprang första milen på rent adrenalin.När jag kollat tidsloggningen efteråt så kan jag konstatera att första milen gick på runt 41:30. Jag vet att jag sneglade på klockan och tänkte "oj det här kanske är lite väl snabbt" och försökte lugna mig lite men samtidigt så kändes det så bra så jag bara lät det rulla på. Försökte njuta av den till stora delar fina banan och goa inramningen kring tävlingsplatsen. Skulle nog vilja säga att dom första två milen i loppet var en njutning och man kände sig stark både fysiskt och mentalt. Passerade halvmaran på ca 1:27:30 och känslan var fortsatt bra, jag förstod att det var dax att börja få i sig lite energi och fiskade upp en av mina medhavda flaskor vid sidan av banan. Hade inte varit dumt och haft en energilangare med sig här men jag sprang med flaskan ett varv och slängde sen tillbaka den på sin plats. Hade laddat upp med mycket energi  men jag hade ingen matlust så 90% var nog kvar efter loppet. Har väldigt svårt att tugga saker under ett sånt här lopp och fick enbart i mig en liten tugga på en chokladboll på hela loppet. Det viktigaste var dock vätskan, det fina vädret gjorde att solen värmde på rätt bra och man svettades ganska rejält. 

Loppet rullade på och halva loppet var snart genomfört, jag höll min plan och sprang till och med något fortare då jag noterade en marathontid på 2:57:07. Då jag innan loppet hade som mål att ta mig över 80km så var jag såpass klar i huvudet att jag snabbt kunde räkna ut att jag hade tre timmar och tre minuter på mig att springa minst 37,8km. Kände givetvis att jag hade ett marathon i benen men samtidigt kände jag mig trots allt oförskämt bra i kroppen. Då min vita kompressionströja i detta läget var helt genomblöt så kostade jag på mig ett snabbt tröjbyte varvet efter marathonpasseringen. Jag tänkte nu bara timme för timme eller mil för mil och försökte bara hålla ett skapligt jämnt tempo. Strax efter fyra timmars löpning började jag verkligen känna att mitt steg blev kortare och att jag inte hade det där riktiga drivet i mig längre, jag skickade i mig kanska mycket vätska i form av coca cola, sportdryck och gel. Kände att jag var helt torr i munnen och att det fina vädret i kombination med fyra timmars löpning hade satt sina spår i vätskebalansen. Nu började jag få koppla in mer och mer mentala bitar och från att ha haft 4:20/km som mål senaste milen så fick jag nu försöka hålla mig under kilometertider på 4:35. Det gick lite i vågor och vissa stunder kände jag att krafterna var på väg tillbaka och att jag skulle kunna att kunna öka upp tempot igen men i nästa stund kände jag istället att det gällde att inte tappa alltför mycket fart. 

Sista timmen kom och jag såg på min klocka att jag hade möjlighet att lösa mitt mål, "om inte något i kroppen går sönder nu eller mitt hjärta tar time out så löser jag mitt mål på 80km". Jag fick mycket bra pepp längs banan och jag kände att jag ville öka farten, jag hade ju chans att gå över 82km. Hjärnan ville öka, pumpen kändes helt okej men mina ben gjorde inte direkt tummen upp när jag försöker trycka på lite till i början på sista timmen. Istället sa dom till mig att "lugna dig grabben nu kör vi detta tempot och inte en sekund snabbare".. Då benen ju har en ganska central roll i löpning så var det bara att acceptera, jag kunde inte öka farten även om jag var inne på sista timmen. Istället gällde det att kriga för att försöka lösa 4:50/km den sista tiden "it aint over `til its over" blev mitt mantra här. Med ca sju minuter kvar av dom sammanlagt sex timmarna så passerade jag 80km och sträckte nävarna i luften av glädje att jag fixat mitt huvudsakliga mål. Samtidigt fanns det inte på världskartan att stanna utan jag försökte tugga på den sista tiden också. "30 sekunder kvar" hörde jag speakern säga och försökte öka tempot i något som skulle likna en spurt, pang där var tiden ute och det var bara att stanna på stället för att tävlingsledningen skulle mäta den sista biten man hunnit. Tänkte att sätter jag mig ned nu så blir det problem att komma upp igen men det soliga gröngräset såg så lockande ut att det var värt den risken. Kort ryggläge tills dom hade mätt klart och sen var det dax att ta sig tillbaka till starten. Var ju inte direkt så jag hoppade upp men kroppen gjorde inte alls lika ont som den gjorde efter mitt första sex timmars lopp. Stumma ben och stel men min rygg som jag tidigare kunnat känna av kändes absolut ingenting, men inget snack om att jag hade betalat dyra pengar för att fått lite knådning i det läget.

Snabbt in på hotellet för dusch och sen var det middag och prisutdelning på Scandic. På många sätt är alla vinnare i denna typen av lopp men att jag faktiskt fick ta emot lite priser för mina 81,38km var ju skoj. Segrade i damklassen gjorde Mona Hallberg från Set Sail, hon var 180 meter!!! från det svenska rekordet. Hon kom 74,147km vilket är en riktigt imponerande prestation. Ett mycket stort tack till IF Göta Karlstad för ett trevligt och proffsigt arrangemang, att banan låg alldeles intill Klarälven i den fina miljön gjorde inramningen extra fin.
http://www.ifgota.se/result/Uploaded/karlstad_6h_ute_2012.html

Att lära sig inför framtiden:

Det här med energi under långlopp är lite av en gåta för mig, skulle behöva bra tips på tänkbara energikällor som kan vara lämpligt att ta under marathon eller längre distanser. Det enda som riktigt funkar för mig är Enervits gel, jag behöver något mer energirikt som man inte behöver tugga.

Sen jag på allvar fick smak för löpning förra vintern så har jag blivit mer och mer målmedveten. Satte ibörjan upp lite mål på olika distanser och lopp för att ha något att sikta mot. Har fortfarande inte nått mitt mål på milen, halvmarathon, marathon och Lidingöloppet. Dom sista tre distanseran har jag inte ens sprungit i år då jag missade några planerade lopp under min skadeperiod i april och maj. Jag har nu bestämt mig att framledes satsa mer inriktat på marathon eller längre ultralopp. Gillar dessa "långkörare" och den kombination av fysisk- och mental utmattning som det innebär. Marathonmålet på 2:48 skall jag göra allt för att fixa i Frankfurt i slutet av oktober. Mitt mål i Lidingöloppet på 2:02 känns som en mycket tuff uppgift men kanske kan jag komma nära i alla fall. Vad det beträffar milen och halvmarathon är jag inte säker på att jag kommer hinna med någon mer chans på resten av detta året jag vill fokusera mer på att få kvalite på träningen nu än att springa massa lopp var och varannan helg. Tänkte ändra upplägg lite och inte "tävla sönder mig". Därför har jag besämt mig för att genomföra följande tävlingar resterande delen på detta året, förmodligen varken mer eller mindre. 29/9 Lidingöloppet, 28/10 Frankfurt Marathon, 1/12 24H Bislett Norge(möjligen halvmarathon 13/10).

Blir sannolikt inget mer sex timmars lopp detta året men om motivationen finns kvar så hoppas jag på en ny chans i början på nästa år, då hoppas jag kunna höja mig ytterligare ett par snäpp. Men det finns inga genvägar utan om det skall kunna bli verklighet krävs fortsatt disciplin och glädje i träningen. 

Till sist... det är ingen myt solen skiner i Karlstad ;) !

/Svensson

Blandade känslor men börjar bli taggad..

Klockan är nollställd, bara att hoppas det står mer än 80km när sex timmar har gått.. Imorgon skall jag för andra gången utsätta mig för att springa ett sex timmars lopp, för dom erfarna förmodligen ingen större grej men jag minns från i mars att kroppen under loppets slutdel gjorde rejält ont. Denna gången bär det av till Karlstad, där väntar en natt på Scandic innan det imorgon är dags. Kollade precis väderprognosen och det ser ut att bli riktigt skapligt väder i Karlstad imorgon lördag, därmed kommer det nog gå åt en hel del vätska under morgondagens race.

Tycker det där med vad man skall ha för energi under själva loppet är en riktigt svår fråga. Det hela blev 

dock lite enklare då jag häromdagen såg en föreläsning på svt play med löparlegenden Rune Larsson. "Det skall vara roligt att äta" var väl hans huvudbudskap när han pratade om träning och mat på ett fängslande sätt. Kommer därför ha med mig en hel del egen energi till tävlingen även om själva arrangören ofta brukar hålla med ett digert energibord längs banan.

http://urplay.se/157952

Blev ett kortare pass tillsammans med Etienne och Bjorn Erik igår, 8km i halvskaplig fart dock betydligt högre fart än den jag kommer kunna hålla under sex timmar imorgon. Känslan var rätt seg till en början men det kan kanske förklaras med att jag totalvilat i tre dagar och att kroppen behövde vakna till. Även idag kör vi 100% vila så när som på ett antal längre promenader med min fyrbente vän. Springer ju för att tävla mot mig själv och försöker skjuta på mina gränser genom att förbättra min fysik. Trots det känner jag faktiskt lite press på mig själv inför lördagens lopp. Innan mitt första lopp som gick i Skövde i mars så var jag helt nollställd(mer än vanligt..), det vill säga kände ingen press, inga direkta förväntningar eller liknande. Nu är känslan att jag verkligen vill förbättra mig och därmed har jag även byggt upp en del press på mig själv. Tror dock detta tills stor del kan vara till min fördel då man ofta presterar bättre när man har en gnutta press på sig, absolut inte alltid men i detta fallet så vill jag tro att det triggar mig lite.

Så nu är det dags att på riktigt börja fokusera på morgondagens energitömning i Karlstad. Bara att hoppas att kroppen och det mentala är på min sida imorgon när det börjar ta emot. Återkommer med en glad eller mindre glad sammanfattning av utflykten till Karlstad i slutet på helgen.

It ain`t over `til it`s over..

ALL IN för 80km i Karlstad 1e september !

Ännu en vecka till ända, en vecka som bjöd på flertalet lediga dagar och bra träning. Veckan bjöd givetvis på mer än träning(finns ju mer i livet..). Men då jag skriver om min träning och inte hur många gånger jag har fikat, vad jag åt till frukost idag, vad jag vill bli när jag blir stor eller att jag inte hade något hål när jag var hos tandläkaren i veckan, så besparar folk den informationen ..

Kortfattat så har veckan bestått i 10mils cykel, knappa 9mils löpning(ett långpass kvar i em), något gruppass på gymmet och ett gästspel i Valhallabadet. Om man tränar mycket så får man inte helt sällan höra "varför tränar du så mycket", "har du inget liv" "du kommer bli skadad" "hur fan orkar du" och så vidare.. Fullt naturliga kommentarer om jag får säga det själv. Men samtidigt så är mitt svar på dessa kommentarer ganska enkelt och givet. För mig är helt enkelt träning en stor del av livet, den får mig att må bra, tänka klart och helt enkelt känna mig jäkligt frisk. Det ena behöver inte utesluta det andra, givetvis har dygnet bara 24 timmar men träning är ett sätt att leva, ett sätt att umgås och ett sätt att påverka sitt välbefinnande.
Samtidigt så måste man ha självdistans och kunna ironisera över sig själv och att man bitvis är på gränsen till överdrivet mållåst i vissa saker. Personligen så är jag en seriös motionär som lägger väldigt mycket tid på träning, det finns fullblodsproffs som lever på sin idrott och som äter, sover och lever idrott nästintill 24timmar om dygnet. Givetvis har dessa proffs "gått miste" om en hel del saker som dom fått prioritera bort till fördel för sin idrottssatsning men tänk vad mycket många av dessa idrottare också har upplevt !

Åter upp på spåret om den gångna veckan och vad som komma skall. Sprang Midnattsloppet med tusentals göteborgare igår kväll. En folkfest måste sägas, blandade åldrar, olika ambitioner och ett bra drag med underhållning innan, under och efter loppet. Bra betyg till arrangemanget i det avseendet ! Banprofilen var i år ny och enligt mitt eget tycke något jobbigare än fjolårets. Kände mig inte direkt som någon turbomaskin när jag tog plats i startgrupp 1b, lite tävlingsinstinkt får man alltid i det läget men det kändes liksom mer som jag satt i en stabil och trygg v70 som absolut skulle ta sig i mål men kanske inte på det mest spänstiga och kvickaste sättet. Pang starten går och folk rusar iväg, dom flesta har betalat dryga 300kronor för att plåga sig själva i 30-60 minuter, man får ju givetvis en banan, energybar och skrytmedalj också.

Jag ville absolut inte gå ut för hårt då jag visste att det skulle bjudas på en del backar under resans gång. Hittade en bra rytm och kände mig ganska till freds med min position och mitt tempo. Allt rullade på och strax innan 7km så kom den omtalade backen upp mot Masthuggskyrkan. Den var rätt seg och det var inte läge för någon colgatereklam en bit upp i backen. Men uppför backen tog jag mig och sen var det en bra bit ganska brant nerför istället. Efter lite kringelikrok så kom man till sist ut på Linnegatan där det var svagt uppför in i mål mot Linnèplatsen. Här såg jag några löpare en bit fram och försökte få v70:n att bjuda på någon extra hästkraft, någon liten pålle pressades fram och jag segade mig om ett par innan mållinjen. 36:48 och 37e plats stod det i resultatlistan. Varken nöjd eller missnöjd, analyserade inte ett smack utan efter att ha kollat lite målgångar så bar det av hem för att tina upp och torka till.

6 timmars Karlstad 1e september !
Efter AXA ställde jag om siktet på nästkommande lördag och ett 6 timmars lopp i Karlstad. Kan konstatera att jag är mer uthållig än vad jag är snabb. I Karlstad är det ALL IN för över 80km, allt annat kommer jag vara missnöjd med. Tränat ganska inriktat mot längre distanser ett tag och då får det gärna fortsätta att betala sig. Innan man springer ett sex timmars lopp tror jag man måste ha en grundtaktik klar för sig. Man måste veta om man skall hålla ett jämnt tempo, köra på extra hårt i början, ta energi i farten eller stanna för snabbt ombyte och energipåfyllning. Man orkar liksom inte lägga energi på att fundera över sånt under loppets gång. Då går man bara in i sin bubbla och tänker jäkligt primitivt, "här och nu" inte sen, om, ifall, lite senare osv.
I Skövde såg jag det som en flygning på sex timmar, delade upp den i tre delar och försökte gnaga av varje del för sig. Visserligen ingen möjlighet till att få en grogg serverad av en trevlig flygvärdinna men ändå.. :)

På lördag är min taktik klar, sen om jag tar mig vatten över huvudet eller gör taktiskt rätt det vet ingen förrän efteråt, man måste testa. Målet blir att göra första marathonsträckan(42,2km) på runt 3timmar blankt, skall jag då nå 80km innan sex timmar är slut så har jag 37,8km kvar på dom sista tre timmarna. Man får alltid en temposänkning sista tredjedelen men  här gäller det att ha en bra dag och att kämpa på trots att många signaler i kroppen skriker "stanna jag vill vila din idiot".  Så ett tempo på 4:16/km första tre timmarna och därefter har jag råd med ett tempofall till 4:46/km sista tre timmarna. Låter för jäkla bra så här i teorin men det skall genomföras i praktiken också.. Hur som helst ALL IN i Karlstad..

Mot nya mål..

                                                                         
Förra veckan genomförde jag 43km i AXA Fjällmaraton, en minnesvärd grej och en häftig utmaning. Nu är det historia och det är nu under årets andra hälft som mina "stora" mål i år dyker upp ganska tätt. Jag har ju i början på året satt upp vissa mål att sikta mot det handlar om allt ifrån tid på 10km som total sträcka att nå på långlopp som sex timmars osv. När man sätter upp sina mål är det alltid lätt att viljan tar överhanden, det vill säga att målen kanske mer är ett riktmärke för vad man vill men kanske inte fullt ut vad som är rimligt att man klarar av. I teorin har man gjort enorma tider, fantastiska fotbollsmatcher osv. När jag satte upp lite tider att sikta på i början på detta året så tycker jag ändå att jag var klart rimlig i min målsättning. Det är dom närmsta månaderna som jag hoppas kunna skriva "CHECK" som ett kvitto på att målet är nått.

Ett mål har jag redan nått och det var 6timmars i Skövde där jag nådde 77,54km på sex timmars löpning. Mitt närmsta mål är nu just ett sex timmars lopp som går av stapeln i Karlstad 1e september. Där är mitt absoluta fokus att ta mig över 80km innan tiden är ute, jag tror jag kan fixa det och jag är beredd att slita och bjuda på grimaser om det så krävs för att fixa detta mål. För att nå mitt mål på 80km på sex timmar så måste jag lyckas hålla ett medeltempo på 4:30/km dvs 45minuter per mil åtta gånger i följd. Sist hade jag 4:39/km och jag inser att 2,3km mer under utsatt tid blir en svår nöt att knäcka men det är ju just det som är utmaningen. Så nu fullt fokus på 1e september, bryr mig inte om solen skiner i Karlstad bara jag kan vandra av banan som "ringaren i notre dame" med 80km i bagaget :)

Veckan som gått startades med en välbehövlig vilodag efter AXA blev två hela vilodagar efter det racet men i tisdags körde vi igång det igen. Normalt sett bör man kanske vara återhållsam med löpningen veckan efter ett längre lopp men för att vara i slag 1e september så fick jag planera lite annorlunda. Det blev därför en ganska tuff vecka, 10mils blandad löpning fördelat på fem dagar, två vilodagar, funktionell styrketräning och stretch av en icke balett anpassad kropp.

Innan den 1e september blir det dock start i Midnattsloppet kommande lördag. Banan är i år flyttad till området kring Linne och Slottskogen vilket i och för sig säkert kan bli en fin och stämningsfull bansträckning. Det som är en besvikelse är att det enligt ryktet är en bana som är ännu mer knixig än ifjol vilket knappast gör att man kan hoppas på ett vettig chans att fixa ett nytt personbästa på milen. Så många tvära svängar inne i stan kostar för mycket tid, men jag ser lördagens lopp som ett riktigt bra och roligt träningspass. Helt enkelt ett snabbdistanspass med lite mer stämning än ett betydligt lugnare Skatås.

I skrivandets stund känns benen lite som köttfärs(fast på ett bra sätt) och imorgon är det löpfritt. Blir istället ett tidigt besök i Valhallabadet för lite simning och våtvest, inte omöjligt att man även hinner med att göra valen mitt i bassängen för att försöka höja stämningen bland alla som har måndagsångest. Imorgon kväll är det ett planerat cykelpass med lite klubbkamrater och där tänker jag ta rygg på den starke norrbaggen och låta han ta allt luftmotstånd..:)

Till sist så måste jag säga att jag är oerhärt imponerad av alla dom som i lördags genomförde en Iron Man i Kalmar, 3,8km simning, 18 mils cykling och 42,2km löpning kräver inte bara pannben det kräver en väldigt bra grundfysik oavsett om man är motionär eller elittävlande. Några jag känner mer eller mindre väl gjorde riktigt fina prestationer, då jag vet hur mycket träning och fokus som ligger bakom så unnar jag verkligen dessa personer att känna sig grymt stolta och nöjda med sina prestationer. Triathlon lockar mig mer och mer jag vill absolut genomföra en Iron Man, löpningen och cyklingen har jag givetvis respekt för men den vill jag nog påstå att jag löser. Vad det beträffar simningen så måste jag börja på steg 1, dvs lära mig en bra eller åtminstone okej crawlteknik. För det krävs att jag har tålamod kämpar på och det krävs en förbannat uthållig tränare som kan lära mig. Vill egentligen göra en redan 2013 men samtidigt så är jag lite resultatinriktad så om jag väl skall genomföra en Iron Man så vill jag känna att jag kan göra det på ett bra sätt. Kan jag bara gå från en ubåt till en halvskaplig simmare så känns det extremt motiverande. Kan bli två investeringar i form av våtdräkt och cykel redan i vinter, allt lär ge sig..

                                     

När betongbarnet sprang i fjällen -Tävlingsrapport

Det har gått drygt ett och ett halvt dygn sen jag tog mig i mål vid Vålådalen efter 43kilometers löpning. Att springa i fjällen var något jag på förhand trodde skulle vara tungt, men det var snäppet värre. Det var under en knapp timmes tid ibland det jobbigast jag gjort rent fysiskt. Hade jag inte haft en hyfsad vilja och målmedvetenhet så är risken stor att det hade stått DNF(Did not finished) i resultatlistan efter loppet. Kan bara skratta lite åt mig själv och mitt tänkande under själva loppet. Intressant hur primitiv man blir i sitt tänkande när man är riktigt trött/utmattad. Så här upplevde jag AXA Fjällmaraton 2012 från start till mål..

Lördag morgon 11e augusti klockan ringde 05:50. Kunde konstatera att det var ganska molnigt, inget regn, lätt vind och 10-14grader, det vill säga ganska idealiskt löparväder om jag själv får välja. Skickade i mig 1,5 tallrik musli och ett ägg mer fick jag inte ner. In för en snabb dusch för att vakna och sen på med grejerna jag hade tänkt springa i. Svårt val att välja om jag skulle köra underställströja eller en kompressions t-shirt, det blev en kompromiss det vill säga t-shirt och lätt indränkt i liniment. Jag hade ju hört att det kunde blåsa rejält uppe på fjällen. Jag vägde in mig på 92kg med ryggsäcken inräknat. Cykel 5km till Vålådalens fjällstation där det var mängder av med taggade, nervösa och målinriktade människor som väntade på bussarna som skulle ta oss till starten i Edsåsdalen. I bussen var folk fokuserade och jag själv lyssnade på ett gäng låtar för att tagga upp lite det sista, Iron Maidens "Run to the hills" kändes som en given låt dagen till ära. Klockan var 09.00 och det var dags för start, pang och iväg sprang ca 450st löpare fördelat på herr-dam-singel och lagklasser. Många sprang iväg som kalvar på grönbete, det var väldigt smalt i början jag tog plats i kön. Första två kilometerna var ganska lättlöpta men sen dröjde det inte länge förrän jag insåg att "det här kommer bli något att bita i". Det gick riktigt brant uppför och dom allra flesta gick och halvjoggade om vart annat. För den som ville springa om här bjöds det inte på många tillfällen. En smal skogsstig ringlade sig upp mot första fjället det var redan här rejält blött i backen. Jag borrade ner skallen och försökte stänga av allt logiskt tänkande. Fokuserade på löparen precis framför och hakade på han likt en galen stalker. Efter ca 7,2km var vi uppe vid första tidskontrollen Skalknippen 939meter över havet.

Strax efter denna passage fick vi ta oss ner för en mindre terrass och här fick jag säkra upp genom att hålla mig med händerna då det var rejält slirigt. Väl nere så blev det första kontakten med snö, en mycket kort sträcka men ändå. Mellan 8-12km följde sedan löpning i mer "mänsklig" terräng. En del nedförslut varvat med svagt uppför, det som var jobbigt denna biten var det mycket sörjiga och knixiga underlaget. Jag återfick normal andning efter den inledande uppförslöpningen och tänkte att "här laddar jag på rejält". Sagt och gjort det blev några kilometer med tempofylld löpning bland stenar och rötter. Jag var på vippen att stå på huvudet flera gånger men när man väl är inne i ett bra flyt är det lätt att tro man är en stålman.. En bit innan den snällare löpningen var klar så hade jag samlat ihop till en vurpa och vips så stod jag på näsan. Dammade i högerknät i en stenj-vel men kände att det trots allt klarade sig rätt bra.

Mellan 12-15km var det dags igen det vill säga 3km med grisigare terräng där det gick skapligt uppför. 16-17km bar det sen av nedför på en stig med mycket stenar, rötter och lera. Just här kände jag mig stark och tog en del placeringar och lämnade en grupp med löpare som jag hade hängt ihop med ganska länge. Just när jag kände mig som starkast och jag fått vittring på löparna en bit fram så hörde jag ett klappande ljud bakom mig. "Va fasen är det någon som springer i högklackat eller vad är det frågan om..?" Jag kollade bak och såg en spänstig kvinna komma i full fart. Det var bara att ta ett steg åt sidan och lämna företräde. Kvinnan visade sig vara den duktige löparen/skidåkaren Susanne Luikonnen. Hon passerade och fortsatte likt en balettdansös i sina dubbförsedda dojor. Jag vägrade dock helt tappa henne ur sikte utan hakade på så gott jag kunde. Milen härefter bjöd på löpning i lite av mellanhård terräng lite uppför men inte värre än att man mestadels kunde springa.

Vid 27km kom vi till en liten by vid namn Nordbottnen. Här var också loppets tredje energistation. Skickade i mig lite vätska ett par saltgurkor och fick syn på en läskande kanelbulle, tog en tugga men det var som att tugga på papper. Inte många gånger jag spottar ut en kanelbulle men att gnaga i sig den med en käft torr som en öken var ingen njutning.  Efter 29km började "helvetet". Jag hade fått lite energi i Nordbottnen men nästan 30km löpning i mestadels lervälling och träsk hade satt sina spår i kropp och psyke. Inte blev det bättre när jag sneglade upp till vänster och såg ett "helvetesberg" till som stod precis i banans riktning. "Nu jävlar skall du få" var min primitiva tanke här. Lite som att gå ut mot lyftkranen från Ryssland Alexander Karelin och tro att man skall kasta runt han som en handske. Det vill säga helt ologiskt, omöjligt och med en total avsaknad av självinsikt. Men för mig var det ett sätt att använda mig av "aggressioner" för att försöka hjälpa min tröttkörda kropp. Något kast med Karelin blev det inte.. Istället vek jag ner mig och fick likt dom andra i min närhet börja traska uppför Ottfjället. Första 2km hade jag ett gångtempo på 11:15/km i snitt. Fick några dödsryck och började springa men insåg direkt att det inte var någon bra grej.. 8km helveteslöpning/promenad bjöds det på upp mot Ottfjällets topp.

Vid skylten 32km var jag i det närmaste helt slut och tog en livlina och tryckte i mig min medhavda energigel, denna borde jag tagit tidigare med facit i hand. Trots min trötthet föll jag trots allt aldrig helt igenom utan höll min plats så när som på en löpare när det kändes som värst. När jag granskat resultatlistan kan jag dock konstatera att jag hade 35:e bästa tid under detta helvetesparti, jag tappade inte många placeringar men jag tappade ganska mycket tid och flera en bit framför mig försvann ur mitt synfält. Det var en liten löpare från Ockelbo som rusade förbi mig spänstig som en känguru. "okej bara att acceptera" tänkte jag, jag hade inget att svara med i det läget. Vid 35km kom räddningen ENERGI!

                                     

                                                                   

Ottfjällets vindskydd var sista energidepån. Jag drack några muggar vatten och ett gäng muggar cola och fick syn på små chokladbollar liggandes i en låda. Hann knappt känna hur det dregglades i munnen innan det tuggades för fullt. Fyra chokladbollar slank ner och jag tuggade klart i farten vidare mot målet. Det tog inte många minuter förrän jag fick en stabil energiboost av det jag ätit, det i kombination med att jag hört att sista 5km mestadels skulle gå mer eller mindre nedför gjorde att jag repade nytt mod. Helt plötsligt började benen visa bra arbetsvilja igen och nu var både kropp och psyke fast beslutna om att ösa på för allt som höll in i mål. Fick återigen syn på löparen från Ockelbo och han blev min målbild under den sista biten. Fick riktigt skaplig fart på benen och under 39-42km så hade jag ca 3:40 i snitt och jag tror jag plockade tre löpare här. Hade 9:e bästa tid från den sista kontrollen in till mål och faktum var att jag kände mig full med energi i detta skede. Var dock lurigt att dra på vid vissa passager, jag halkade bland annat till en gång på en hal spång och kände hur det drog till i höger insida på låret men det släppte ganska omgående efteråt.
Ca 300 meter från mål fick jag ytterligare en löpare i sikte men insåg att det var för lite kvar för att jag skulle kunna ta mig förbi honom. Väl på målrakan i Vålådalen sken solen, en hängiven publik applåderade varmt och speakern presenterade löparna som sprang i mål.

Jag gjorde det, jag tog mig igenom 43km i en terräng som för mig var en ny sport. Min tid löd på 4:28:19 och det räckte till en 27e plats. http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/files/resultat2012/resultat2012_fjallmaraton_herrar.pdf

Efter några minuters pustande var det två prioriteringar MM, mat och massage. Efter två frasvåfflor med sylt, två kanelbullar och en liter vätska var det bara att ställa sig i kön till massagen. Innan någon ville ta i mig med tång fick jag likt många andra saneras, lera från nerifrån och upp. Intog därefter plats på britsen, "vader och lår tack" blev min vädjan och dom efterföljande 10min var som en bättre julklapp på julafton. Två kalla öl låg och väntade på mig och jag tog plats i en av dom fullsmockade bubbelpoolerna. 90minuters! poolbad och sen var det bara att rigga om till banketten. Där bjöds det på god mat och gött snack i en fullsatt idrottshall i Vålådalen.

Det var en sammanfattning av AXA Fjällmaraton 2012 med mina egna ord och hur jag upplevde det. Kolla gärna in hemsidans bilder från racet.

http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/image/fjm2012_gallery_henrik_flygare/index.html
http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/image/fjm2012_gallery_david_erixon/index.html

Kommer säkerligen anmäla mig till nästa års race så skoj var det. Till 2013 års start blir det dock en helt annan förberedelse. Rejält med branta och långa backar för att kunna kapa ytterligare tid och utvecklas i att springa i sån här terräng. Tre lärogrejer vet jag redan nu.
1. Mindre vätska med mig i ryggsäcken. 1,3liter kvar vilket är 1,3kg att bära på i"onödan".
2. Mer energigel för att aldrig få en sån soppatorsk som jag nästan fick.
3. Dubbskor för att få bättre fäste i det sörjiga underlaget.

Tyvärr mycket dålig bildkvalite..

Nu är det ny vecka på gång, en vecka utan bergslöpning och med annat på schemat. 1e september är nästa utmaning då det är dags för 6 timmars i Karlstad. Över 80km där hade varit skoj att fixa, i vart fall kommer det nog kännas platt..

Må gött !

12 dagar kvar !

12 dagar kvar !  http://www.vertex.cx/Fjallmaraton/image/gallery2011/
Lördagen den 11e blir det en stor utmaning för mig då jag skall till Årefjällen och springa ett marathon. Sen jag anmälde mig för några månader sedan så har det varit det största målet i sikte. Har aldrig sprungit ett marathon i en sån miljö och vet inte hur mycket min kropp mäktar med men jag vet att jag skall försöka "njuta" och ta ut mig till sista svettdroppen. 1800 höjdmeter skall totalt genomföras och något bestämt tidsmål är omöjligt att ha då jag inte har något tidigare liknande lopp att referera till. Skall förhoppningsvis bli en upplevelse i så väl utmattning, vackra fjällvyer och trevlig atmosfär rent socialt.

Den gångna veckan(vecka30) blev lite av en mellanvecka rent träningsmässigt, lite färre löpta kilometer(ca70km) men ändå några bra kvalitetspass. För tredje helgen i rad blev det tävling och denna gången bar det av till Falkenberg för 10km. Rena monsunregnet på vägen ner längs E6:an men när vi väl var på plats så öppnade sig himmelen och den värmande glödlampan tittade fram. Det var inte  direkt något överskott på syre utan sådär riktigt fuktigt och kvalmigt i luften men det var bara att gilla läget och köra på. Kände inget direkt sprittande i benen då vi värmde men hoppades det skulle släppa under loppet. Släppte gjorde det inte utan sluttiden på 37:21 blev en rejäl besvikelse måste jag säga, hade hoppats på ner mot 36 blankt men var som sagt inte i närheten i lördags helt enkelt årets sämsta insats. Kände mig relativt stark fram till strax efter 6km sen var det som om jag fick pingislunga. Kunde inte återhämta mig utan tappade istället fart och fick försöka rädda så många sekunder som möjligt sista biten in i mål. Det var inte direkt något smile man pressade fram strax innan mållinjen i centrala Falkenberg men lyckades i alla fall ta mig förbi en löpare sista biten. Tror min tid räckte till en plats mellan 25-30 och rent placeringmässigt är jag nöjd men tiden var för dålig helt enkelt. Har mina aningar till min bleka insats men man är aldrig bättre än sitt senaste race så loppet är redan glömt och nu är fokus på 11e augusti kl 09:00.

Falkenberg efter 300m respektive 9,9km, äckligt varmt lopp.

Vecka 31 är tanken att trampa ganska många lugna kilometer och köra två kvalitetspass på det, sen blir det att fylla kroppen med energi och ge pumpen och övriga kroppen den återhämtning som krävs för att kunna genomföra den kommande utmaning på ett så bra sätt som jag önskar.

Får avslutligen tipsa alla intresserade om en löpares berättelse från Swiss Alpine Marathon 2012, en oerhört välskriven och fängslande redogörelse för hur denne löpare upplevde detta otoligt tuffa ultramarathon på 79km i mycket tuff terräng. Läs http://sub2h30min.blogspot.se/2012/07/swiss-alpine-marathon-2012.html?spref=fb

Under den gångna veckan blev det även ett besök i Tylösand som visade sig från sin bästa sida !