24h Bislett- The final countdown..

Planeringen klar, lite ledighet väntar och snart går jag in i "bubblan"...
Springa på en 547 meter lång bana inomhus i ett dygn... hehe hade någon sagt att jag skulle göra det för fem år sedan så hade jag troligen skakat på huvudet och tagit det som ett dåligt skämt. På lördag står jag redo för att göra just det, frågan är om jag var friskare för fem år sedan eller inte ..:)? "Det är ju sjukt" är en inte helt ovanlig reaktion, fullt vettig sådan såpass med självdistans har jag så jag kan tycka det själv. Men å andra sidan vad är friskt och vad är sjukt när det kommer till olika utmaningar? jag vet inte utan i mina ögon är det nog helt enkelt så att så länge man tar sig an en utmaning för att man drivs av den själv så är det rätt, gör man det för att bevisa något för någon annan och inte själv egentligen känner för det så bör man nog avstå då är man nog lite snett ute. Jag är ju i och för sig till stor del en tävlingsmänniska och i vissa lägen nog även lite stolt så hade någon jag hade något "agg" mot utmanat mig i något så kanske även jag hade tagit mig an en utmaning av just det skälet som jag just skrev om..

Taktiken på lördag
Oj hur skall man ha en taktik till något man aldrig gjort?! Jag skall försöka springa si eller så många kilometer innan tiden är ute, ja ett eller ett par såna mål har jag absolut. Jag har gjort upp en ganska noga och strikt plan med önskat tempo, energiintag osv.. där känner jag mig väl förberedd. Men är målen och planen realistiska förhållande till min kapacitet där har jag absolut inget svar utan det är ett stort frågetecken. Jag måste dock tro på min plan och mitt mål samtidigt får jag vara ödmjuk för vad som kan hända under resans gång. Skador kan mycket väl komma och då gäller det att avgöra om det är något enklare eller om det är någon skada som kan bli riktigt allvarlig om jag trotsar och kör på ändå. Det går an att vara klok och tänka vettigt nu, men fråga mig när jag sprungit 10 timmar och något i kroppen börjar strejka då är jag nog stabilt tjurskallig om jag får gissa, man förvandlas till något när man är mitt i en utmaning på gott och ont..

Har precis landat hemma efter att ha avslutat dagen med en burgare i gott sällskap på Glenns sportbar.
Den goe gubben Bjorn Erik Norman och jag snackade förutom om massa annat om lördagens lopp och hur min "grundplan" ser ut. Är riktigt tacksam att ha "Northug" med som support och jag vet att han kommer gå inför det på bästa sätt. Jag har snickrat ihop något som kan liknas vid en plan och därmed en plan som skall leda till det högsta målet som jag satt. Jag väljer att behålla detta mål mellan mig och Bjorn Erik egentligen inte för att det är hemligt men jag behöver inte lägga mer press på mig själv än nödvändigt. Kommer ha tillräckligt höga krav på mig själv, min kropp och mitt mentala på lördag och en bit framåt. Mitt mål är högt för att vara nybörjare i denna annorlunda gren men jag sätter gärna hellre lite på gränsen till för höga mål än mål jag tror mig veta att jag löser, det är det som är tjusningen och det som driver mig.

Energi
Jag kommer i första hand att sikta på att ta med egen energi till loppet, vill äta saker jag tycker om och som jag vet passar min kropp när den är i arbete, just det här med energin i ett sånt här långt ultralopp är nog en väldigt viktig faktor. Får man det att funka och kan hjälpa sin kropp så mycket som möjligt på vägen så har man nog vunnit mycket där gissar jag. Maten jag skall ha med mig blir ingen hälsodiet direkt, nej nej det är helt ointressant på lördag då gäller det att få i sig goda kalorier. Pannkakor, smörgåsar, pizza mm är givna inslag i min "ultrameny". En hungrig ultralöpare är ingen bra löpare thats it, är tanken tom så är den och då spelar det ingen roll om man sitter bakom ratten på en traktor eller sportbil.

Skall ju givetvis försöka att ha skoj men hur mycket glädje kan man ha av att springa runt en bana när man är inne på timma tolv och har lika mycket kvar..? Nej då tror jag inte jag kommer kunna klämma fram något colgateleende..

Nu filar jag på min låtlista som jag tänkt ta till när det gått ett antal timmar och jag tröttnat på den musiken som spelas i högtalarna av loppets "discjockey".. Det blir en salig blandning av lugnt och fartfyllt, gammalt och nytt.. Tror musik för min del är viktigt för det mentala, uppskattar visserligen mer än gärna även tystnaden men då det ändå inte bjuds på några ljud från naturen så kan man när psyket är i botten och man bara vill lägga ner försöka hitta kraft och "ro" i vissa utvalda låtar man gillar, får se om det funkar.

Senaste dagarna har jag nog tränat mindre än på hela året eller rättare sagt jag har väl mer eller mindre inte tränat alls. Mycket arbete och däremellan så kallad hård vila har varit melodin det senaste, känner mig nästan lite seg och ärligt talat inte i någon toppform men jag tror ändå sparsamt med träning är ett bra upplägg inför lördagen, jag hinner ju värma upp.

Farhågor
Som vanligt finns det farhågor vid långa lopp, kommer kroppen greja det kommer mina tidigare skavanker hålla sig på behörigt avstånd eller kommer dom göra allt för att förstöra min utmaning? Kommer jag fixa det mentalt när jag bara längtar till massagebänken och tycker det jag håller på med är bra dumt? Hur kommer jag kunna hantera värmen? springer ju oftast som bäst i svalare väder och på lördag lär det bli varmt och syrefattigt. Den saken jag ändå skulle vara mest tacksam över är om mina skador håller sig borta så jag i alla fall får köra tiden ut oavsett om det bli springandes, gåendes eller haltandes på grund av kramp. Att få kliva av banan efter exempelvis femton timmar med jättesmärtor vore riktigt surt och då blir det ingen munter resa hem till Göteborg igen. På torsdag kommer min sista rapport inför denna stora utmaning.

Får avsluta detta inlägg med en minnesvärd bild på delar av min familjs hund/vän "Dolly". Hon fick idag sin dödsdom då veterinären meddelade att hon har blodcancer och måste tas bort närmsta dagarna. Alla som har djur vet vilka starka band man bygger med dom rackarna. Man kan skälla, gnälla och vara ganska less på dom fyrbenta många gånger men på något sätt så är dom alltid en riktigt bra polare som finns vid ens sida, ej att underskatta. Dolly kom som en nallebjörn och kommer i dagarna även gå bort som en nallebjörn(om än något större), som alla hundar hade hon en unik personlighet. Skall ta ett sista farväl av henne imorgon innan hon intar sista vilan.