Vägen till MÅL: NÅGRA RADER OM LÖPARÅRET 2011

Efter att ha spelat fotboll under i division 2-5 i runt 25 år så var det dax att lägga dubbskorna på hyllan.
Hade säkert varit skoj med några år till men valde att lägga ner när motivationen dippade. Men om man har haft träning och olika målsättningar i modersmjölken så skulle jag aldrig kunna sluta träna och ha olika mål att försöka nå. Ett liv som mestadels tillbringas på soffan, systemet eller krogen lockar inte för tillfället. En kväll eller sovmorgon på soffan skall ju absolut inte underskattas men det blir tusen gånger mer njutbart om man tränat samma dag.

Löpning är något jag konstigt nog alltid gillat. Det är väl inte särskilt glamoröst och inte heller alltid så njutbart men just känslan efter ett pass där pumpen fått jobba lite är svårslagen. Lite som en drog för en missbrukare gissar jag, den ger harmoni och en känsla av välbefinnande. Just känslan av att må riktigt bra och fungera bra i vardagen är två skäl förutom vissa tidsmål som gör att jag älskar löpning. Målet att hela tiden utvecklas som löpare och förbättra mina tider är givetvis också en mycket stark drivkraft i mitt tränande. Man är ju en tävlingsmänniska även om jag numera mest tävlar mot mig själv och mina egna gränser. Kan ibland sakna tugget med fotbollsgubbarna i omklädningsrummet eller i bastun men även löpning kan vara mer socialt än jag tror många anar. Att jag gick med i löparklubben Solvikingarna är inget jag ångrat, här finns plats för såväl riktigt duktiga elitlöpare, seriösa motionärer som människor som bara springer för att det är skoj. Dom obligatoriska träningarna på tisdagar och torsdagar samt en och annan helgdag är oftast riktigt roliga tillställningar. En till två timmars slit och därefter en go dusch och bastu med lite skitsnack.

Ett personligt "problem" jag har är min målmedvetenhet. Detta kan ju såväl vara en fördel som nackdel beroende på situation osv. Att vilja bli bättre på tex löpning på en ganska bergänsad tid kan innebära en stor skaderisk och risk för överträning. Jag har nog i mångt och mycket varit dålig på att ge min kropp rätt mängd återhämtning i förhållande till träningsdos men detta har blivit mycket bättre senaste åren. Kroppen kräver mer återhämtning än för tio år sedan och jag tror jag börjar hitta en bra balans mellan ambition och förnuft nu. Ruskigt vad mogen jag låter nu men jag tror faktiskt det är så.. :)

Lite blandade bilder från löparåret 2011