LIDINGÖLOPPET 11-09-24
Mitt första Lidingölopp och jag hade väl ett mål att knipa den så kallade silvermedaljen(2:15:00) när jag åkte upp på morgonen den 24e september. Åkte med löpartåget och det kommer jag nog göra om, en go stämning på tåget med massa människor med samma intressen men med olika målsättningar med sin utflykt till huvudstaden.
Man hade hört att den berömda Aborrbacken i loppets slutkläm har skördat många offer och fått många att gå in i väggen. Väl på start så var jag taggad för att tävla mot mig själv och mitt uppsatta mål. Vädret var grymt bra och samtliga löpare sprang som kossor på årets första grönbete när startskottet gick. Jag hade en "plan" att försöka hålla ett skapligt jämnt tempo under loppet, med resultatet i hand så blev det ganska jämnt tempo men jag sackade nog farten något sista biten dock marginellt.
Kände mig stark fram till runt 18km när väl den långa och sega grönstabacken kom runt 20km så fick jag slita ont, i detta skede var jag inte stark utan började tvivla på min möjlighet att nå mitt mål. En väldigt udda grej i denna backe var att jag inte bara var oerhört trött, jag SVALDE EN GETING.. jo det är sant jag är hundra procent säker men jag hade sådan bonntur att den rackarn flög rätt ner i strupen och jag svalde den innan den stack mig. Kanske var bra att jag var väldigt trött här och hade öppnat käften som om jag vore hos tandläkaren.
Jag tog mig upp för backen mycket på grund av den stora publiken och att jag gick in i min "bubbla". En bit efter backen runt 23km så fick jag plötsligt ny energi, jag kände mig ganska stark och fick tillbaka tron på att jag skulle fixa silvermedaljen. Aborrbacken kom och visst var den brant och seg men för min del måste jag säga att grönstabacken var snäppet plågsammare. Efter denna backe så var jag givetvis trött men lyckades kriga mig i mål och det var en go känsla när jag passerade mållinjen på tiden 2:07:38. Jag fixade mitt uppsatta mål med 7minuter och 22sekunder, underbart även om jag var dryga halvtimman efter den segrande kenyanen..
En rolig händelse från detta minnesvärda lopp var efter ca 7-8 km in i loppet då en kenyan tassade förbi i spåret som om han druckit RedBull redan i modersmjölken. Han var sjukt lätt i steget och det visade sig att denne man hade missat starttiden och därmed kommit iväg lite senare än övriga löpare. Bara att lyfta på hatten och imponeras av dessa superlöpare !
För alla som inte sprungit Lidingöloppet och söker en utmaning mot sig själv eller kanske en vadslagning med en vän, tveka inte spring detta lopp det är garanterat en upplevelse !
