Skulle nog säga att jag är en seriös och målinriktad motionär, starkaste drivkraften till min träning är känslan av välbefinnande och underhållande av kroppen som ju är själva "motorn" för att kunna leva det liv man vill. Jag drivs också väldigt mycket av att nå mina mål, tydliga och konkreta mål. Mycket siffror, många datum och prestationer jag vill uppnå i vissa bestämda tävlingar.
När man misslyckas att nå ett sånt där konkret mål så blir man givetvis besviken, ibland mer och ibland mindre. Efter lördagens varv på 21,1km runt delar av Göteborg så var jag mindre besviken. Min sluttid på 1:26:51 var utifrån mina mål innan rent utav dålig. 8min från mitt uppsatta minimimål och 10min från mitt högsta mål jag trodde jag hade kapacitet för. Med andra ord inte i närheten av något av målen. När man sen ser lite runt omkring på hur loppet var, förutsättningar och så vidare så blir man lite snällare mot sig själv och sluttiden framstår mer och mer logisk även i min målinriktade hjärna. Tittar man på vilka löpare som i värmen lyckades göra ner mot 1:17 så blir man grymt ödmjuk och inser att lördagens förutsättningar måste varit grymt tuffa för många.
Ca 28grader och en gassande lampa på den blåa himlen, lite seg känsla i kroppen efter några dagars magsjuka och något virus i kroppen helgen innan och ett utgångstempo på gränsen till vad jag har kapacitet för. Tre faktum som tillsammans ju kan förklara en del av mitt misslyckande i lördags.
Redan innan 5km en bit innan Älvsborgsbron så kändes det som jag andades i ett sugrör, hade inget driv i vare sig ben, pumpen eller lungorna. Jag är ju dock rätt envis så försökte trots detta mata på och hålla okej tempo. Redan vid 7km funderade jag på att bryta på grund av den dåliga känslan, jag fortsatte dock på tills strax efter milpasseringen där jag tog min första promenad i loppet. Gick i rask takt flertalet minuter innan jag kände att andningen var bättre. Fick lite fart på benen igen men bara några kilometer längre fram var det dax för promenad igen. Så här höll det på hela vägen in i mål så jäkla illa var det och så dålig känsla hade jag. Min kropp svek mig eller så svek jag den när jag inte insåg fakta redan innan loppet och sänkte min ambition. Jag fick promenera upp en bit för Götaälvsbron, halva Avenyn, en bit på Vasagatan, en bit innan Slottskogen och hela den sista backen innan målgång. Inte för att jag var slö utan för att min kropp krävde det, den var inte i bättre skick i lördags.
Kan efteråt konstatera några positiva saker också. Jag fick ett riktigt bra och nyttigt träningspass och jag tog mig i mål trots den värdelösa känslan. Det sista att man fullföljer trots missat mål tror jag ändå är stärkande rent mentalt på sikt. Som det känns nu så är en start 2014 given kanske blir fullt med promenader även då men det hoppas jag verkligen inte.
Kommande lördag är det dax för nytt lopp BUM Borås Ultra Marahon, ca 80km terräng mellan Skatås Göteborg och Borås. Kanske inte smart att dra en halvmara en vecka innan denna typ av lopp men jag tror lördagens lopp var nyttigt för mig. Dålig koll på vad lördagens lopp bjuder på för terräng men det lär inte vara svårt att bli trött om man så säger...:) Oavsett hur det känns på lördag så blir det ett riktigt bra träningspass inför mitt stora mål i sommar, sm på 100km i Stockholm 4e augusti.
Göteborgsvarvet 2013 till historien och trots besvikelse tidmässigt så blev det ju en grym folkfest i ett fantastiskt väder(kanske inte löpmässigt).
